Uran som bränsle är inte och kommer aldrig att bli förnybart
Dom formuleringar du använder tjänar som retoriska, men det är inte verkligheten du försöker beskriva.
"Överflödet på land" som du skriver om, är det som räcker i ca 100 år med nuvarande förbrukning, innan kostnaden för utvinning skjuter i höjden. Miljökonsekvenserna vid utvinning är betydande redan när dom "goda" fyndigheter, där uran utvinns idag, bearbetas. När ett ton bryts ger det ca 1 kg oanrikat uran. Detta innehåller ca 7 gram uran-235. "Skräpet" är långt från rent.
0,7% av naturligt uran är uran-235, dvs. användbart
Skribenten James Conca, som skrivit artikeln i Forbes, nämner inte med ett ord skillnaden mellan uran-235 och uran-238. Troligen förstår han inte skillnaden. Fördelningen mellan de två i naturligt uran, även i havet, är ca 0,7% uran-235 och 99,3% uran-238. Det är uran-235 som utgör det klyvbara material som skapar energi och sprängkraft i reaktorer och bomber. Anrikningsgraden som behövs i reaktorer och bomber är ungefär 4% för reaktorer och helst över 85% för bomber, om dom ska göras kompakta. Tekniken för anrikning är ungefär densamma, men det tar lite längre tid att göra vapenuran än att göra reaktoruran.
Hur mycket uran-235 förbrukar en kärnreaktor?
Ungefär 1 kg/dygn för en 1000 MW-reaktor, som är en typisk storlek. Under 50 år blir det ungefär 20 ton rent uran-235. Dagens ungefär 450 reaktorer, som producerar några enstaka procent av världens energibehov, förbrukar drygt 8200 ton rent uran-235 under 50 år. Mina beräkningar är lite optimistiska eftersom inte all uran-235 kan användas. När halten uran-235 sjunkit till kanske 1-2% måste bränslestavarna avlägsnas från reaktorhärden för att reaktorn ska kunna fortsätta att fungera.
Hur mycket uran från haven kan vara realistiskt att utvinna?
James Conca, som inte skiljer mellan uran-235 och uran-238, uppger att 4 miljarder ton finns i haven. Samma mängd anges i (1). Det motsvarar, om allt kan utvinnas, vilket knappast är realistiskt, 28 miljoner ton uran-235. Någon bild av vad utvinningskostnaden kan komma att bli har vi inte.
Om 10% kan utvinnas till en rimlig kostnad skulle det kunna försörja dagens kärnkraft i drygt 17000 år. Om kärnkraften byggdes ut till 50 gånger dagens så att all energi skulle komma från kärnkraft, så räcker 2,8 miljoner ton ändå i 340 år. Det är länge, men det är inte förnybart.
Vattenkraft, vindkraft och solenergi har goda förutsättningar att vara användbara som energikällor på Jorden i kanske miljarder år. Det kallar jag förnybart!
Kan man göra reaktorbränsle så kan man göra atombomber
Tekniken för anrikning är känd och praktiseras i många länder, däribland Iran, Libyen och Nordkorea.
Med ca 40-50 kg höganrikat uran är det ganska enkelt att göra en atombomb. Vilket land som helst som kan anrika uran till sina reaktorer kan på kort tid utveckla kärnvapen. Om vi sprider kärnkraft till en stor del av Världen kommer vi också att sprida förmågan att framställa kärnvapen. I de många oroshärdar som vi sett efter andra världskriget är det dessbättre få som involverat kärnvapen. Främst därför att dom inte varit tillgängliga. Vem vill att många fler länder och områden har tillgång till kärnvapen?
Avfallet från kärnkraft är värre än något annat som vi känner till
Att uttrycka farorna med avfallet i becquerel är okunnigt och tjänar inte att sprida kunskap om hur farligt avfallet är. Alfa, beta, gamma och neutronstrålning är vad avfallet avger i form av radioaktivitet. Hälsoeffekterna eller den strålmedicinska påverkan av strålning varierar i hög grad beroende på strålningens energi och typ av radioaktivitet. Brännskador, cancer och genetiska förändringar är bara några exempel. Mikroplaster, kadmiumexponering, arsenik- eller blyförgiftning framstår som julafton i jämförelse. Lägg till att en rad ämnen (isotoper) som inte finns naturligt på Jorden bildas under den process som förbrukat bränsle går igenom under någon miljon år eller så.
Lägg också till att gammalt avfall är närmast idealiskt att utgå från om man ska göra kärnvapen, men inte har resurserna att bryta uran. Om vi vaktar avfallet noga i all framtid så kan vi eliminera eller i varje fall reducera den risken. Hur mycket kostar det? Har vi ens kalkylerat med kostnaden för att vakta avfallet i 100000 år?
Breederteknik och utvinning av uran från havet
Kanske kan dessa förändra en del av förutsättningarna för fredlig användning av kärnkraft. Faktum är att det ännu inte, trots stora ansträngningar, skapats någon fungerande, producerande, lönsam breedreaktor. Så länge breed och utvinning från havet inte kan påvisas som användbara så förblir dessa fantasier.
Några referenser
(1) Extraction of Uranium from Seawater (2010)
http://large.stanford.edu/courses/2010/ph240/gorin2/
(2) Weapon Materials Basics
https://www.ucsusa.org/resources/weapon-materials-basics
(3) The Health and Environmental Impact of Uranium Mining
http://large.stanford.edu/courses/2017/ph241/longstaff1/
(4) Potential Human Health Effects of Uranium Mining, Processing, and Reclamation
https://www.nap.edu/read/13266/chapter/8
(5) Nuclear Fission Energy
https://www2.lbl.gov/abc/wallchart/chapters/14/1.html
(6) Nuclear Forensic Search Project
http://metadata.berkeley.edu/nuclear-forensics/Decay%20Chains.html
(7) En bild av vad som händer när uran-235 klyvs
https://dothemath.ucsd.edu/wp-content/uploads/2012/01/FissionYield.png
(8) Nuclear Power Basics
https://ocw.mit.edu/courses/nuclear-engineering/22-05-neutron-science-and-reactor-physics-fall-2009/lecture-notes/MIT22_05F09_lec01.pdf
Ett citat:
«So how much uranium resource exists in the world? The World Nuclear Association puts the number at about 5.4 million tons of ore (4.6 t U). At present rates of use and no more exploration, this suggests 80 years of resource. But nuclear is just 6% of global (electric) energy production. In the spirit of stacking each energy resource up against our total demand—as I have done for solar, wind, tidal, hydroelectric, etc.—the implication is that we would deplete our resource in a mere 6 years if we required conventional nuclear power to be our sole source of energy!»
https://dothemath.ucsd.edu/2012/01/nuclear-options/