Först och främst tänkte jag bara nämna att jag inte är så kunnig angående olika slags droger osv. Kickat kanske 10-20 joints i mitt liv eftersom jag gillar ruset jag får av just det.
Kvällen började 2230 en tisdagskväll då min polare ringde och frågade om jag vill glida över till hans place för en soft tjillkväll med en joint. Jag var på och satte mig på cykeln mot hans ställe. När jag kom dit så bestämde vi oss för att dra till ett gammalt lager som han hyrde, där vi brukar vara när vi kör. Lagret låg ungefär 5min ifrån hans hem så det tog inte så lång tid innan vi satt där inne och började rulla en. Denna kväll bestämde vi oss även för att köra en fet. Det blev nog 2g i den (fet för oss). Det vi rökte var grönt.
När vi var klara med att rulla den runt 2300 så bestämde vi oss för att ta den på en promenad istället för att köra inne, så vi gick ut. Jag själv blir alltid nojjig av att göra detta, eftersom tja, det är ju olagligt. Så när vi gick ut kollade jag runt mig så att ingen såg att vi kanske skulle göra det vi gör. Allt var lugnt. Uppfarten till lagret var tomt och ingen var i närheten. Så jag bestämde mig för att jag kunde lämna min cykel utanför och ta den sen när vi kom tillbaka.
Så vi gick på en liten promenad i ett skogsområde där vi visste att ingen skulle befinna sig i, speciellt inte 2300 en kylig höstkväll.
Promenaden tog ungefär 30min och under den tiden var allt lugnt, vi stötte inte på några människor och allt var tjill. Viktigt för mig eftersom jag alltid nojjar. När vi då under dessa 30min rökt klart hade jag fått i mig ungefär 1.5g och min polare 0.5g eftersom han skulle upp tidigt nästa morgon och inte ville få i sig så mycket.
Kan säga nu i efterhand att jag blev otroligt hög på det. Hade inte käkat något de senaste 6 timmarna så det slog riktigt hårt. Pratade oerhört mycket gojja om allt möjligt och var allmänt efterbliven.
Iaf så kom vi tillbaka till uppfarten till lagret där jag skulle hämta min cykel ungefär 2335. Jag sätter händerna på styret och ska hoppa upp på cykeln, i det ögonblicket utbrister min polare "den där bilen stod inte där". Jag vände mig om och såg att jag alltså gått förbi bilen som stod på uppfarten utan att märka det. Blev först rädd och tänkte oj, är det någon som märkt något, hoppas inte.
Sen hände det jag alltid varit rädd för, bara några hundradelar efter att min polare nämnt bilen och jag funderat över det svänger det in en polisbil.
Detta gick kanske på en sekund, men kändes som en evighet. Det kändes som om min själ flög iväg och lämnade min kropp död. Blev helt stel och pep fram "vi springer". Min polare kollar på mig och utbrister "är du dum i huvudet eller, man springer aldrig ifrån en polis". Polisen åker långsamt och spanar in oss. Jag vet inte var min blick var någonstans. Minns nästan inget av vad som hände just då. En incident som säkert gick på 5 sekunder men kändes som en evighet.
Men polisen åker bara förbi oss och fortsätter upp på samma väg. Jag står och skakar, hoppar upp på cykeln och säger till min polarn att jag tamefan tänkte cykla hem snabbt som fan. För jag trodde nu att bilen som stod på uppfarten märkt något och kallat på polis och de var ute för att de som det stämde. Men han säger att jag ska ta den lungt, cykla bredvid honom mot hans hem och sen fortsätta i lugn och ro hemåt.
Så vi börjar röra oss mot honom, hela min kropp skakar och jag mumlar för mig själv. Något som min polare nämnde dagen efter, jag minns faktiskt inte det själv. Efter ett par dussin meter bestämmer jag mig för att ändå dra på full gas hemåt, vill så snabbt hem som möjligt. Så jag struntar i vad han säger och börjar cykla för kung och fosterland hemåt.
Jag har nog aldrig cyklat så här snabbt i mitt liv. Cyklade upp för en backe och valde att sätta mig ner så att ingen såg mig för att få tillbaka andningen. Jag lyckades hitta ett bra ställe som ingen kunde se mig på samtidigt som jag kunde se om polisbilen skulle åka iväg, tillbaka där den kom ifrån alltså.
När jag väl fått tillbaka andningen började jag höra röster. Det kändes som om det var människor som pratade bredvid mig. Jag vände huvudet mot alla riktningar så snabbt att jag säkert kunde vrida nacken av mig själv. Rösterna blev högre och högre, fast jag ändå inte såg någon. Detta gjorde så att jag greps av panik och bestämde mig för att jag måste hem, snabbt som fan.
För att komma hem till mig måste man cykla på en väg där det brukar åka bilar och gå folk. Så jag valde att ta en liten omväg, genom ett skog. Då jag skulle vara säker och inte stöta på någon. Jag försökte intala mig själv att poliserna och bilen som stod parkerad där inte hade något med mig att göra, utan det handlade bara om något helt annat. Bara att jag var hög och inbillade att det rörde sig om mig. Men det gick inte så bra.
Nu var jag ungefär 1min ifrån mitt hus, mitt hem, där jag är säker och där allt är lugnt. Jag bad till alla makter som finns att jag inte skulle stöta på någon, speciellt inte någon jag kände. Men då hände det. På skogsvägen såg jag ungefär 20m framför mig att det kom någon. Jag fick panik och tänkte fan nej nej nej, cykla bara cykla bara kolla inte upp kolla inte upp. När jag kom närmre såg jag att det var en kvinna. Var jag tvungen att kolla, varför vet jag inte. Det var en kvinna som jag trott, men det var något som var fel, sättet hon såg ut på, det stämde inte. När jag väl kom fram fick jag bevittna något som fick hela min kropp att rysa. Det var en kvinna, klädd i något konstigt svart plagg och i handen höll hon en vit handduk som hon torkade håret med. Denna sekund kändes också som en evighet, fick direkt gråten i halsen och tänkte vad i helvete är det jag just har sett. Mitt i paniken vände jag mig om för att se om hon började röra sig mot mig, men då fick jag se något som gjorde mig ännu mer skräckslagen.
Det var inget där, skogsvägen stod tom. Jag stannade till och kollade på vägen utan att fatta vad som just hänt. Var det cannabisen som tog över och gjorde så att jag hallucinerade, eller var det paniken som gjorde det. Paniken för att inte vilja stöta på någon person på vägen hem. Jag försökte samla mig, hoppade upp på cykeln igen och rörde mig hemåt. När jag väl kom fram efter max 1min parkerade jag den, öppnade dörren till huset och sprang in i mitt rum och låste.
När jag väl var hemma och allt var lugnt så kunde jag fortfarande inte lugna ner mig. Jag hade hört att en annan polare ungefär fått samma nojja och hamnade i någon slags stresspsykos. Så jag försökte övertala mig själv att det inte kunde hända mig, utan att jag bara blivit rädd och att det kommer att gå över snart.
Detta hände förra veckan. Jag mår bra och har kickat efter detta. Jag vet nu att jag bara blev rädd och allt blev värre på grund av att jag blev hög. Även fast jag inte vill så blir jag alltid nojjig när jag kör. Kanske dags att sluta om jag alltid är så rädd? Ja, kanske.
Men vad tror ni hände? För det kan väl ändå inte vara cannabisen, 1.5g som gjorde så att jag hallucinerade?
/Kacke
Kvällen började 2230 en tisdagskväll då min polare ringde och frågade om jag vill glida över till hans place för en soft tjillkväll med en joint. Jag var på och satte mig på cykeln mot hans ställe. När jag kom dit så bestämde vi oss för att dra till ett gammalt lager som han hyrde, där vi brukar vara när vi kör. Lagret låg ungefär 5min ifrån hans hem så det tog inte så lång tid innan vi satt där inne och började rulla en. Denna kväll bestämde vi oss även för att köra en fet. Det blev nog 2g i den (fet för oss). Det vi rökte var grönt.
När vi var klara med att rulla den runt 2300 så bestämde vi oss för att ta den på en promenad istället för att köra inne, så vi gick ut. Jag själv blir alltid nojjig av att göra detta, eftersom tja, det är ju olagligt. Så när vi gick ut kollade jag runt mig så att ingen såg att vi kanske skulle göra det vi gör. Allt var lugnt. Uppfarten till lagret var tomt och ingen var i närheten. Så jag bestämde mig för att jag kunde lämna min cykel utanför och ta den sen när vi kom tillbaka.
Så vi gick på en liten promenad i ett skogsområde där vi visste att ingen skulle befinna sig i, speciellt inte 2300 en kylig höstkväll.
Promenaden tog ungefär 30min och under den tiden var allt lugnt, vi stötte inte på några människor och allt var tjill. Viktigt för mig eftersom jag alltid nojjar. När vi då under dessa 30min rökt klart hade jag fått i mig ungefär 1.5g och min polare 0.5g eftersom han skulle upp tidigt nästa morgon och inte ville få i sig så mycket.
Kan säga nu i efterhand att jag blev otroligt hög på det. Hade inte käkat något de senaste 6 timmarna så det slog riktigt hårt. Pratade oerhört mycket gojja om allt möjligt och var allmänt efterbliven.
Iaf så kom vi tillbaka till uppfarten till lagret där jag skulle hämta min cykel ungefär 2335. Jag sätter händerna på styret och ska hoppa upp på cykeln, i det ögonblicket utbrister min polare "den där bilen stod inte där". Jag vände mig om och såg att jag alltså gått förbi bilen som stod på uppfarten utan att märka det. Blev först rädd och tänkte oj, är det någon som märkt något, hoppas inte.
Sen hände det jag alltid varit rädd för, bara några hundradelar efter att min polare nämnt bilen och jag funderat över det svänger det in en polisbil.
Detta gick kanske på en sekund, men kändes som en evighet. Det kändes som om min själ flög iväg och lämnade min kropp död. Blev helt stel och pep fram "vi springer". Min polare kollar på mig och utbrister "är du dum i huvudet eller, man springer aldrig ifrån en polis". Polisen åker långsamt och spanar in oss. Jag vet inte var min blick var någonstans. Minns nästan inget av vad som hände just då. En incident som säkert gick på 5 sekunder men kändes som en evighet.
Men polisen åker bara förbi oss och fortsätter upp på samma väg. Jag står och skakar, hoppar upp på cykeln och säger till min polarn att jag tamefan tänkte cykla hem snabbt som fan. För jag trodde nu att bilen som stod på uppfarten märkt något och kallat på polis och de var ute för att de som det stämde. Men han säger att jag ska ta den lungt, cykla bredvid honom mot hans hem och sen fortsätta i lugn och ro hemåt.
Så vi börjar röra oss mot honom, hela min kropp skakar och jag mumlar för mig själv. Något som min polare nämnde dagen efter, jag minns faktiskt inte det själv. Efter ett par dussin meter bestämmer jag mig för att ändå dra på full gas hemåt, vill så snabbt hem som möjligt. Så jag struntar i vad han säger och börjar cykla för kung och fosterland hemåt.
Jag har nog aldrig cyklat så här snabbt i mitt liv. Cyklade upp för en backe och valde att sätta mig ner så att ingen såg mig för att få tillbaka andningen. Jag lyckades hitta ett bra ställe som ingen kunde se mig på samtidigt som jag kunde se om polisbilen skulle åka iväg, tillbaka där den kom ifrån alltså.
När jag väl fått tillbaka andningen började jag höra röster. Det kändes som om det var människor som pratade bredvid mig. Jag vände huvudet mot alla riktningar så snabbt att jag säkert kunde vrida nacken av mig själv. Rösterna blev högre och högre, fast jag ändå inte såg någon. Detta gjorde så att jag greps av panik och bestämde mig för att jag måste hem, snabbt som fan.
För att komma hem till mig måste man cykla på en väg där det brukar åka bilar och gå folk. Så jag valde att ta en liten omväg, genom ett skog. Då jag skulle vara säker och inte stöta på någon. Jag försökte intala mig själv att poliserna och bilen som stod parkerad där inte hade något med mig att göra, utan det handlade bara om något helt annat. Bara att jag var hög och inbillade att det rörde sig om mig. Men det gick inte så bra.
Nu var jag ungefär 1min ifrån mitt hus, mitt hem, där jag är säker och där allt är lugnt. Jag bad till alla makter som finns att jag inte skulle stöta på någon, speciellt inte någon jag kände. Men då hände det. På skogsvägen såg jag ungefär 20m framför mig att det kom någon. Jag fick panik och tänkte fan nej nej nej, cykla bara cykla bara kolla inte upp kolla inte upp. När jag kom närmre såg jag att det var en kvinna. Var jag tvungen att kolla, varför vet jag inte. Det var en kvinna som jag trott, men det var något som var fel, sättet hon såg ut på, det stämde inte. När jag väl kom fram fick jag bevittna något som fick hela min kropp att rysa. Det var en kvinna, klädd i något konstigt svart plagg och i handen höll hon en vit handduk som hon torkade håret med. Denna sekund kändes också som en evighet, fick direkt gråten i halsen och tänkte vad i helvete är det jag just har sett. Mitt i paniken vände jag mig om för att se om hon började röra sig mot mig, men då fick jag se något som gjorde mig ännu mer skräckslagen.
Det var inget där, skogsvägen stod tom. Jag stannade till och kollade på vägen utan att fatta vad som just hänt. Var det cannabisen som tog över och gjorde så att jag hallucinerade, eller var det paniken som gjorde det. Paniken för att inte vilja stöta på någon person på vägen hem. Jag försökte samla mig, hoppade upp på cykeln igen och rörde mig hemåt. När jag väl kom fram efter max 1min parkerade jag den, öppnade dörren till huset och sprang in i mitt rum och låste.
När jag väl var hemma och allt var lugnt så kunde jag fortfarande inte lugna ner mig. Jag hade hört att en annan polare ungefär fått samma nojja och hamnade i någon slags stresspsykos. Så jag försökte övertala mig själv att det inte kunde hända mig, utan att jag bara blivit rädd och att det kommer att gå över snart.
Detta hände förra veckan. Jag mår bra och har kickat efter detta. Jag vet nu att jag bara blev rädd och allt blev värre på grund av att jag blev hög. Även fast jag inte vill så blir jag alltid nojjig när jag kör. Kanske dags att sluta om jag alltid är så rädd? Ja, kanske.
Men vad tror ni hände? För det kan väl ändå inte vara cannabisen, 1.5g som gjorde så att jag hallucinerade?
/Kacke
