Citat:
Ursprungligen postat av
Djimmie
Har Krispan någon fundering här?
Ja, jag har kollat tidigare för att försöka hitta slagsidor i OU där beställarens favoritpartier lyfts och andra trycks ner. Att titta på det isolerat ur SD-perspektiv är dock som du förstår värdelöst eftersom det saknas referenspunkter. Det finns ju ingen SD-vänlig rikstidning eller TV-kanal, om man då inte anser att höga SD-siffror är ett bevis för SD-sympati. I så fall är Metro/TT ett av Sveriges tätaste SD-nästen. Eller? Nä, inte så troligt. Så man kommer ingenvart där. Att jämföra en SD-fientlig tidning med en annan är som att försöka definiera vad som är en lång person genom att jämföra två dvärgar.
Vad man däremot kan undersöka och jämföra är hur olika OI har behandlat de andra 7 partierna över lång tid, i förhållande till beställarnas preferenser. För att ta två tydliga exempel:
Sifo - SvD/GP. Två marinblå liberalkonservativa tidningar som föraktar sosseri och vänsterradikalism. Förväntad bias: Stor ledning för alliansen över rödgröna. Alltid grymt lovande siffror för särskilt M, KD och möjligen lite L. Katastrofsiffror för S, MP och V i stigande grad.
UM/Inizio - Aftonbladet. Knallröd urban nyvänster av Anders Lindberg-märke. Borde ha siffror som reflekterar Lindbergs närmast patologiska KD- och M-hat, visar på förkrossande seger för rödgröna över alliansen. Skyhögt på allt som luktar GAL och/eller vänster, dvs MP, V, C och F!.
Men inga av dessa antaganden stämmer. UM hade från början (2010) en väldigt typisk webbpanel-slagsida, dvs underskattning av S och överskattning av SD. Detta korrigerades uppenbarligen i eftervalsanalysen och kalibrerades rätt så skickligt inför 2014. Inizio har varit över hela kartan, men några vänstervänliga överskattningar står inte att notera. Vid sidan av den diskutabla SD-siffran är det möjligen de asgrymma KD-siffrorna som sticker ut.
Sifo å sin sida har typisk telefonslagsida: Klassisk överskattning av S, överskattning av partier som ger respondenterna godhetspoäng typ MP och C. Alliansen har inget att hämta där, särskilt inte den mer konservativa delen.
Man kan ju då kontra med att okej, inget napp på beställarnas önskemål då men kanske är det institutens egna önskemål som kommer fram? Nja, men varför fortsätter de beställa då som fåntrattar? Ni säger ju att OI i princip är horor som levererar vadhelst som behagar beställaren, att OI lyder blint i skräck för att bli dumpade annars. Och ni säger att relativt små skillnader vid redan 2-3 pe plus eller minus har en stor och viktig psykologisk påverkan. Men de stora agendasättarna, beställarna, gör ändå inget åt att motståndarsidans partier överskattas med dessa påstått jätteviktiga procent? Är de dumma i huvudet som inte vet allt som ses som självklart här?