Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Veklingarna kan inte ses som annat än just veka idioter om de ger upp chansen att stanna kvar i partiet och förändra i sin riktning på ett annat sätt. De lät sig själva bli rövknullade. Det finns inga ursäkter och definitivt ingen rättighet att sedan gå ut och böla när pappa karlsson kommer och ger en på fingrarna. Hur kan man för övrigt respektera personer som lyckas bli uteslutna av en jävla smålänning? Fast det är väl klart skånskar som Jomshof och Åkesson hade väl ett finger med i spelet? Det krävs ju skånskar om det ska bli något gjort i slutändan. Titta bara på början av arbetarrörelsen.

Är inte "sitta still i båten" rätt politik för SD? Vad annars göra? Jag menar att folk kontinuerligt går över till SD. Alltså dom som inte kommer i kontakt med mångkulturen röstar inte SD. Men andelen som kan undvika mångkulturen minskar drastiskt. Vad ska SD göra enligt dig för att påverka opinionen?

Nu tramsar du bara.

Men har du problem med SDUarna, som om du vore ett litet barn, kan du säga det direkt till dem utan att gå omvägen över mig som knappt vet något om SDU eller har några lojaliteter med dem - man måste inte vara SDUare eller ens Svp:are, för att se när något gått snett.

edit: förresten, blev inte SDU uteslutna just för att de försökte påverka inom partiet? Rätta mig gärna om jag har fel.

De ska göra vad de får betalt för, högljutt och ffektivt driva politik och alltid attackera sina politiska fiender, samt föra fram sitt politiska budskap. Det gör varken det ena eller det andra för tillfallet. De taktiserar och lägger upp sig för moderaterna, deras värsta konkurrenter, som hatar dem. Hela gänget kan väl för jösse namn inte vara BSDM:are?

Så här har det gått vid partiledarbyten. Partiledare som har gett sina partier ett ordentligt lyft som inte beror på att den förra var en total flopp är markerade i fetstil.

Birger Ekstedt 1,8
Alf Svensson 11,8
Göran Hägglund 6,6
Ebba Busch Thor ligger omkring 3-4

Bertil Ohlin 24,4
Gunnar Helén 16,6
Per Ahlmark 15,6
Ola Ullsten 10,6
Bengt Westerberg 14,2 (lägre än Ahlmark, Ullsten var en tillfällig flopp)
Lars Leijonborg 13,4
Jan Björklund 7,0

Axel Pehrsson-Bramstorp 14,3
Gunnar Hedlund 19,9
Torbjörn Fälldin 25,0
Olof Johansson 11,3
Lennart Daléus 5,1
Maud Olofsson 7,9 (lägre än Johansson, Daléus var en tillfällig flopp)
Annie Lööf 6,1

C-H Hermansson 5,2
Lars Werner 5,8
Gudrun Schyman 12,0
Lars Ohly 5,8
Jonas Sjöstedt 5,7

Per Albin Hansson 53,8
Tage Erlander 50,1
Olof Palme 45,6
Ingvar Carlsson 45,2
Göran Persson 39,8
Mona Sahlin 30,7
Stefan Löfven 31,0

Jarl Hjalmarsson 19,5
Gunnar Heckscher 13,7
Yngve Holmberg 12,9
Gösta Bohman 20,3
Ulf Adelsohn 23,6
Carl Bildt 22,9
Bo Lundgren 15,3
Fredrik Reinfeldt 30,1 (Lundgren var en tillfällig flopp, men Reinfeldt får fetstil ändå eftersom han slog Bildt och Adelsohn med hästlängder)

Det går alltså nästan alltid utför med varje byte. Det finns några lysande undantag. Och Åkesson ÄR ett av de där undantagen, vilket tycks glömmas bort. Han är SD:s Alf Svensson, Reinfeldt och Schyman. Att diskutera honom i termer av att tja, han gjorde ett halvhyfsat jobb men det var bara början och nu måste han kliva åt sidan och bereda väg för nya krafter som fixar det verkligt STORA lyftet är helt galet, sett till historien av vad partiledarbyte lett till i 9 fall av 10.

Förvisso intressant, men det finns inga historiska paralleller som är riktigt relevanta, inte ens Fälldin och kärnkraften. Dagens samhällsförändring saknar motstycke.

Om något visar ju Åkessons sjukfrånvaro att han inte alls är oersättlig, eller att det är sittande i båten som lockar sympatisörer. Då anonyme Mattias Karlsson tog över rodret och ställde till parlamentariskt kaos - och SD fortsatte växa.

Du kommer ju från moderat-fraktionen, så att du försvarar den paralyserade Jimmie är inte att förvåna sig över. Men det är ju en idiotisk jämförelse, du borde veta bättre. De partiledare med höga siffror som du säger har så höga siffror har ju själva ersatt en tidigare partiledare. Din statistik suger. Men säger förvisso något om den generella politiska utvecklingen i Sverige (och utvecklingen om ett mer pluralistiskt landskap)

Jag vidhåller dock att det spelar ingen roll om SD har 13% eller 19%, om allt man eftersträvar är en moderatledd regering. Då kan jag lika gärna rösta moderat, då får iaf jag kanske lägre skatt i mitt företag. Jag har röstat på SD för att de skulle bekämpa dumheten och feghetn. När de nu allra helst vill bli en del av dumheten, utifrån en svaghetspostion, är det mer än min mage klarar av.

Det är inte utan att jag får känslan av att många ev de som så högljutt skriker efter ledningsskifte i SD söker efter en auktoritär stor ledare de kan dyrka och se upp till, en stark och karismatisk person som ställer allt tillrätta och är naturlig att följa..

Brist på manliga förebilder much?

Själv vill jag se precis den samling gråkappor och flitiga och ointressanta tjänstekufar vi kan se i Åkesson och Jomshof. Lika sexiga som ett godkänt protokoll från bilprovningen, men djävligt bra att ha så att man kan tänka på annat. Vad majoriteten av SDs väljare vill ha är inte spänning, brandtal och stora ledare. Man vill helt enkelt kunna fortsätta skita i politiken för att bra folk sköter det åt oss.
Varken regering eller "opposition" fyller det kravet och därför växer SD.

Jag såg det rakt motsatta problemet under hela SDU-historien: Att det här med demokrati inte är så viktigt och att det viktigaste är att lojalt följa Ledaren. Vilket ju faktiskt borgar för att SD INTE bygger det bästa tänkbara laget genom intern konkurrens och meritokrati.

Intressant var också att trådens notoriska SD-kritiker mangrant backade upp SD-ledningens agerande.

Tror du har fel. "Vi" vill bara se ett aktivt och smart SD. Och hur funkar det, med en halvsjukriven partiledare och en allmänt hatad inre chef? Jag ser praktiskt på det hela. Jag känner en viss sympati för Jimpan, och kan tom tänka mig att han fick stanna kvar på sin post om han fick ett assisterande (delat) ledarskap. Det är resultatet som inte duger. SDs ledning och riksdagsmän inga duvungar längre, de ska helt enkelt bedömas efter en normamall, som de vuxna män och kvinnor de är.

Håller tyvärr helt med om detta. Det faktum att inga nya talanger kommer fram inom SD är ett bevis så gott som något på att det inte står rätt till. Håller även med om att SD borde vara mycket mer konfrontativa. De övriga partiernas otroligt låga trovärdighet borde ständigt nämnas. Bara en sån sak som att då och då påminna moderaterna om Reinfeldts illgärningar ("försvaret är ett särintresse") borde vara en självklarhet. Man borde kräva att Public Service opartiskhet utreds (vilket helst leder till att den läggs ner). Man borde på allvar börja diskutera repatriering och upplysa folket om regeringens oduglighet att verkställa avvisningar. Islams inkompatibilitet med västerlandets civilisation är ett tema som snart kommer att diskuteras offentligt. Här borde SD vara i förtruppen. Den artificiella skiljelinjen mellan islam och islamism måste lyftas fram. Jag kan inte se att man har något att förlora opinionsmässigt, om man bara säger de hårda sanningarna på ett snyggt sätt, på detta. Fördelarna är ju iögonfallande.

Jimmie är en svensk hjälte men han verkar utbränd och någon annan (inom partiet odlad talang om sådan nu finns) borde kanske ta över.

Jag hade också hellre sett en annan hantering av SDU, och Karlsson verkar onekligen ha dragits med i den mediala skitnödigheten som gör de andra partierna oförmögna att uträtta något, men så länge partiprogrammets politik är målet är det bara brus för mig. Jag är inte insatt i partiadministrationen och sätter mig inte till doms.
Däremot är jag lite besviken på att man inte röstade för Vs förslag i Natoomröstningen när man inte fick gehör för sitt eget. Det är sandlådenivå och precis den sortens populistiska skyttegravskrig jag avskyr.