Citat:
Ursprungligen postat av HouseOfSand
Jag kan inget annat än att hålla med, statistik är inget man ska titta på när det gäller ett fall som detta men om man vill ha en profil på GM måste man väl beakta den statistik som finns att finna och samtidigt som man beaktar andra variabler så som FP, tillvägagångssätt, social status m.fl.
Har man ingen som helst aning om vad som har hänt, det enda man vet är att ett barn i åldern 0-14 år utsatts för dödligt våld, ja då är det läge att utgå från statistiken. Detta förutsätter dock att man saknar kunskaper om ålder, fyndplats, dödsorsak, uppgifter om dennes familj och andra närstående, ja till och med att man inte ens vet om någon gripits eller ej, och alla andra omständigheter.
Nu vet vi långt ifrån allt, men vi vet en del:
- Den döde är fyra år.
- Pappan är dömd för våldsbrott mot mamman.
- Ingen har än så länge, trots att mer än ett dygn gått, delgivits misstanke.
- Pojken sågs sist tillsammans med sina syskon.
- Han har flera äldre syskon.
- Mamman är så vitt känt inte tidigare straffad. Inte heller finns det uppgifter om kontakter med psykiatrin eller att hon skulle ha någon form av missbruksproblematik
- Polisen tycks inte helt säker på att det verkligen rör sig om dödligt våld.
- Pojken hittades inte i hemmet, utan utomhus.
- Pojken hittades däremot hyfsat nära hemmet.
Allt detta, och mycket mer, gör att statistiken blir så gott som värdelös. "Störningarna" är så många att det knappt finns mening att ens snegla ditåt. Kriminalstatistik är fullt användbart vid samhälleliga brottspreventiva åtgärder, men ytterst sällan i polisiärt utredningsarbete. Man utgår så att säga inte från någon trubbig statistik och utifrån det koncentrerar sitt utredningsarbete, utan man arbetar åt andra hållet. Man tar vittnesuppgifter, utredningstekniska fynd och annat och analyserar sig fram till åt vilket håll misstankarna bör riktas.
Citat:
Ursprungligen postat av HouseOfSand
Vad säger FP och tidsramen dig om den eventuella GM bara sådär på en höft?
Fynplatsen
i sig stärker ju inte teorin att det är någon i familjen som är gärningsmannen. Däremot finns det andra omständigheter, se ovan, som klart talar i den riktningen. Vet inte riktigt vad du menar med tidsram? Med sju barn och en man som regelbundet hotat att slå ihjäl en så kan det ju hända att man blir luttrad, och att den relativt sena anmälan till polisen kanske inte säger så mycket om själva skuldfrågan.