Borttappad 4-åring, Ljungby. Hittad bragt om livet, 2011

Jag vet inget om din familjesituation, men jag tror inte att du kan jämföra den med den familj Nemo tillhörde. Det handlar om en extremt kaotisk familj, med en pappa på kåken, sju småbarn, varav flera har olika typer av personlighetsstörningar. Ja, det finns fritids och dagis för barn upp till nioårsåldern. I det här fallet hade mamman ansökt om hjälp att få barnen till dagis, men fick nej. Att ta med sig sju ungar och släppa av några av dem på dagis, sedan vandra vidare till skolan och lämna av ett par där, för att slutligen vända hem med ett par av dem är i praktiken omöjligt.

Sedan kan man ju tycka att socialtjänsten borde gjort si eller så, men det är ju inte mycket hjälp för mamman att utgå från vad som borde ha skett. Hon måste ju hantera sin vardag utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut. Om det finns någon annan ensamstående sjubarnsmamma i en dokumenterat dysfunktionell familj så kan jag inte säga att jag uppmanar henne att hålla sina barn inne, då det inte finns praktiska möjligheter att hålla dem under uppsikt utomhus.

Den potentiella risken med att låta dem vara instängda i en liten lägenhet kan mycket väl vara större än att låta barn som inte uppnått en i sig inte tillräcklig ålder leka utomhus utan vuxens uppsikt.

Du menar att du kan förutsäga om barn kommer att döda eller skada någon människa i framtiden?

Vilken häftig egenskap du måste besitta då?

Du borde ju bli konsult på dagis tycker jag -- så kunde vi begränsa kriminalitet genom att börja sortera redan där..

Idiot.

Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att om ett barn har begått våldshandlingar tidigare och också troligen mördat ett barn så är det stor risk för att han gör om det om inga åtgärder sätts in för att stoppa honom. Förstår man inte det kanske man borde fundera hur det står till med det egna hjärnkontoret. Du pratar ju som om du själv inte har så speciellt mycket innanför pannbenet.

Man släpper ut syskon att leka tillsammans - det är det normala.

För mig framstår det som dysfunktionellt om man skall hålla barnet i handen tills det är - ja vadå? - 10-12 år?

Jag skulle nog till och med säga att det normala och önskvärda är att syskon tar ett visst ansvar för varandra - åldersadekvat - så har det fungerat i alla tider.

Jag vet inget om din familjesituation, men jag tror inte att du kan jämföra den med den familj Nemo tillhörde. Det handlar om en extremt kaotisk familj, med en pappa på kåken, sju småbarn, varav flera har olika typer av personlighetsstörningar. Ja, det finns fritids och dagis för barn upp till nioårsåldern. I det här fallet hade mamman ansökt om hjälp att få barnen till dagis, men fick nej. Att ta med sig sju ungar och släppa av några av dem på dagis, sedan vandra vidare till skolan och lämna av ett par där, för att slutligen vända hem med ett par av dem är i praktiken omöjligt.
...
...
...
.

NEMO? Är inte B.O. Texas längre utan hans ena lillebror?

"Att ta med sig sju ungar och släppa av några av dem på dagis, sedan vandra vidare till skolan och lämna av ett par där, för att slutligen vända hem med ett par av dem är i praktiken omöjligt."

Vaddå omöjligt? Mamman har själv valt att föda så många barn så då har hon naturligtvis också planerat hur hon ska klara av det praktiska. Om hon dessutom har hjälp av två tre av de äldre som passar varsitt yngre syskon under transporterna så kan det inte vara särskilt betungande att ta en promenad med alla barnen.

Dagispersonal har var och en ofta samma antal barn, eller fler, att hålla ordning på. Lågstadielärare ska ensamma ha hand om ett 25-tal 6-9-åringar varav många har bokstavsdiagnoser och lika usla hemförhållanden som den här stackars drabbade Ljungbyfamiljen har.

"Rätta munnen efter matsäcken" borde vara en perfekt devis för alla par som
funderar på inte barnbegränsa sig.

Jag vet inget om din familjesituation, men jag tror inte att du kan jämföra den med den familj Nemo tillhörde. Det handlar om en extremt kaotisk familj, med en pappa på kåken, sju småbarn, varav flera har olika typer av personlighetsstörningar. Ja, det finns fritids och dagis för barn upp till nioårsåldern. I det här fallet hade mamman ansökt om hjälp att få barnen till dagis, men fick nej. Att ta med sig sju ungar och släppa av några av dem på dagis, sedan vandra vidare till skolan och lämna av ett par där, för att slutligen vända hem med ett par av dem är i praktiken omöjligt.

Sedan kan man ju tycka att socialtjänsten borde gjort si eller så, men det är ju inte mycket hjälp för mamman att utgå från vad som borde ha skett. Hon måste ju hantera sin vardag utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut. Om det finns någon annan ensamstående sjubarnsmamma i en dokumenterat dysfunktionell familj så kan jag inte säga att jag uppmanar henne att hålla sina barn inne, då det inte finns praktiska möjligheter att hålla dem under uppsikt utomhus.

Den potentiella risken med att låta dem vara instängda i en liten lägenhet kan mycket väl vara större än att låta barn som inte uppnått en i sig inte tillräcklig ålder leka utomhus utan vuxens uppsikt.

Jag förstår hur du menar men kan ändå inte hålla med om dina slutsatser. Så oordnat kan vi inte acceptera att barn i Sverige år 2011 lever. En 4-åring ska inte driva omkring ensam och leka utan uppsikt av vuxen eller ett äldre barn. Om barn har det så är det skäl för omfattande stödåtgärder eller i värsta fall omhändertagande. Så tycker jag...

Jag förstår hur du menar men kan ändå inte hålla med om dina slutsatser. Så oordnat kan vi inte acceptera att barn i Sverige år 2011 lever. En 4-åring ska inte driva omkring ensam och leka utan uppsikt av vuxen eller ett äldre barn. Om barn har det så är det skäl för omfattande stödåtgärder eller i värsta fall omhändertagande. Så tycker jag...

Texas ska det förstås vara, blandade ihop namnen.

Visst har mamman bestämt hur många hon ska födda. Åtminstone rent formellt, man kan ju tänka sig att hennes kvinnomisshandlare till man har utövat viss press på henne att föda många barn. Frågan när hon står med sju barn är dock konkret: hur ska hon hantera situationen? Kanske hade hon heller inte kalkylerat med att hennes man skulle sitta på kåken. Det duger alltså inte att säga ”det skulle du tänkt på innan”, då det inte erbjuder någon som helst lösning på den situation familjen faktiskt befinner sig i i detta nu.

Jag håller inte med dig med dig i din liknelse med förskolan. Ett par av barnen kan väl knappt gå? Bara projektet att få på alla kläder... Dessutom vet jag inte om hon skulle ha råd med dagisplats.

Han "drev" väl inte omkring ensam, utan lekte på gården utanför huset tillsammans med sina äldre syskon.

Hans äldre syskon var inte med den här gången. Då fann de andra äldre barnen på gården sin chans och slog och retade honom. Han sprang iväg till dungen där han också miste livet.