Ingen frågade mig om jag ville bli till

Det är mycket vi inte vet men en sten är nog det sista "ingenting" som kan finnas. Nu menar jag naturligtvis en visuell existens och inte vanlig materia. Men visst t.ex även växter är ett slags liv men hur mycket vet vi om deras medvetenhet om sin egen existens? Tycker inte att vi ska ställa oss själva så självklart som en skapelsens krona i relation till att vi egentligen inte är mer än någon milimeter på en sträcka av mil sedan allt skapades.

Okej. Du är religös och var glad för det. Jag tror dock inte att vi kommer komma nån vart i våran konversation pga. tidigare nämnt faktum. Have a good one!.

Nu lägger du orden i min mun utan att ha några som helst begrepp om religion. Så enkelt som att bara stjälpa alla existensiella frågeställningar i något jävla religiöst lekrum fattar både du och jag att det bara är att förenkla en saklig frågeställning.

Okej. Att påstå att medvetande är mer än materiellt skulle jag kalla religiöst påstående som passar ypperligt i ett "lekrum".
Jag har gett dig min åsikt på frågan i din trådstart. Vi börjar nu mer än tangera OT.

Tycker inte ens att vi var nära OT innan du började blanda in religion i tråden. Så ännu återstår frågan om varför blev jag/du till? Och varför fick vi inte välja själva?

"Anledning varför du är du och jag är jag är för att våra hjärnor utvecklats från att vara inget annat än atomer och molekyler utan sammanhang till att bilda ett nät av nerver och synapser som sedan uppfattar sig själva som "jag"."

Så enkelt som att vi fungerar som individer pg av olika funktioner i vår hjärna köper jag inte. Isf skulle väl det vara ett genetiskt arv? Och om sådant ha missat åtskilliga avtagsvägar på resan.

Tycker ändå att diskussionen alltid hamnar på ruta 1 tyvärr. Lite som att försöka förklara för en blind hur färger ser ut. Men till topic hur vill du förklara att du blinkar till i en ofattbar evighet och sedan bara lämnas i något slags vacum i tillvaron? Gissar att det lär bli en fortsättning på den sagan intill tidens ände. (finns det ens en tidens ände?)

Ärligt så skulle den som fattar detta mysterium i vår självpåtagna logik få minst dubbla nobelpris. Men tyvärr är medvetandets gåta lite av en karamell som går att smaka på men är omöjlig att lösa.

Ok du ser ett skeende i denna pyttipanna av händelser. Själv ser jag det som en förbannelse att ens behöva existera. Så hur kul att lyckas svälta ihjäl i Somalia bara för att man råkade dra en nitlott?