Skämtar bort komplimanger.

Tja Flashbackare.

Jag har ett litet problem. Varje gång jag träffar en ny kille så blir jag så jävla oseriös. Jag skämtar bort komplimanger, behandlar han som en polare och är bara allmänt trist tillbaka.

Nu är det såhär - jag har nu träffat en riktigt fin kille sen några veckor tillbaka, som är hur trevlig och rolig som helst! Och jag har försökt hintat att jag faktiskt är intresserad! Addat han på facebook, ringt han när jag varit på fest och bett han komma där jag befann mig, tagit första steget till att börja chatta på facebook (ja, det är en big deal för mig att killar ska börja göra det. ).

Men när jag väl träffat han så blir jag som jag beskrev högst upp - helt jävla oseriös. Snubben överöste mig med komplimanger sist vi sågs ute på krogen: berättade att jag verkar vara en tjej som inte är som alla andra, att han gick ut & festade enbart för att få en chans att få träffa mig, att jag är hur rolig och skön som helst osv.

När han sa detta svarade jag oseriöst: "Haha, men skärp dig nu. Sådär kan du ju inte säga, fattar du väl. Jag blir jättegenerad. När ska du hem, ens?". Sedan fortsatte vi prata på som vanligt om allt och ingenting.

Det är inte första gången jag blir såhär med en kille. Jag vet hur dum i huvudet jag är, men jag kan verkligen inte ta emot hans komplimanger! Och jag är så sjukt intresserad av den här killen, men jag vet inte vad jag ska göra för att kunna bli mer seriös. Det är här ju en kille jag vill fortsätta träffa och se vart det leder.

Finns det någon här som suttit/sitter i samma sits som jag och kan komma med tips eller förklara hur ni blev mer seriösa?

du jag har precis samma problem
blir ganska irriterad på mig själv ibland haha...

så kommer nog låna tråden lite o se om de dyker upp några bra tips : )

Prova säg "tack" och ge en komplimang tillbaka.

Jodå, jag har tackat, men jag fortsätter ju skämta bort det genom att typ.. garva eller vafan jag håller på med. Och jag har jättesvårt med att ge komplimanger tillbaka. Tycker det låter så jävla cheesy när jag slänger iväg en komplimang.

Riktigt gulligt sagt utav honom. Att han kom ut bara för att få träffa dig.

Du behöver inte ens anstränga dig för att bli seriös. Hade en tjej sagt det till mig hade jag smält som smör.

Istället för att skämta bort så gick jag bara därifrån av ren panik.
Så jag testade att säga Tack, sedan le och räkna några tal i skallen. Vilket tillslut fungerade efter några gånger.
Killen i fråga märker kanske av att du har svårt att ta komplimanger och vem vet han kanske tycker det är lite charmigt.

Hej!

Jag tåkade radera mitt meddelande. Ska försöka komponera det igen.

Jag känner igen ditt beteende i både mig själv och endel personer jag mött. Du kan förklara att du har svårt att ta emot komplimanger (och även att ge?)

Istället för att såga hans komplimanger kan du om fu gillar dem tex säga att du blir (för?) charmad, att han är en charmör eller säga att du har svårt att veta vart du ska ta vägen. Hitta dina ord på att visa uppskattning och påvisa samtidigt att du inte är ger komplimanger lika verbalt.

Alla är vi olika när det kommer till hur mycket komplimanger och på villket sätt det ges. Förmodligen gillar han även dina små hintar då han tycks, utav det du har skrivit, ha intresse för dig.

När ni lär känna varandra bättre kan det kännas ärligare att ge komplimanger, så oroa dig inte. Om han verkar kunna ta, eller snarare -faller för komplimanger så är det bara att spruta ut komplimanger så fäller du nog honom ska du se!

Lycka till och berätta hur det går!

Jo, det var riktigt sweet.

Men jag känner ju att jag behöver anstränga mig. Jag vill ju börja träffa han, och jag är ju inte den som frågar om han vill hitta på något. Jag är alltså jävligt blyg, som grädden på moset, över hela situationen.

Jag vill ju egentligen bara be om ursäkt till han för att jag är så löjlig. Men vi snackar inte så ofta. Han gillar min status och kommenterar den lite då och då, men that's it. Vill ju att han ska skriva till mig och fråga om vi kan hitta på nåt, för jag hade ju svarat ja, och då kanske han på så sätt skulle förstå att jag faktiskt ÄR intresserad.

Och om JAG skulle fråga finns inte i denna värld. Vi har gemensamma kompisar, och skulle han neka så skulle jag aldrig mer gå utanför dörren... i princip.

Tack så jättemycket för ditt (långa och bra) svar!

Det där med att lära känna varandra bättre är ju prio ett just nu. Det som är så tråkigt är att vi båda är ganska blyga av oss (förutom när vi dricker, vilket inte är bra för det kan ju bli fel). Men i nyktert tillstånd pratar vi ju knappt, och jag minns att han sa till mig att han faktiskt är blyg och inte brukar ge komplimanger sådär.

Men samma kväll han överöste mig med komplimanger sa han "jag har väntat på att du ska höra av dig", och då svarade jag faktiskt helt ärligt, utan att skämta "Och jag har väntat på att DU ska höra av dig?". Men sen, som sagt, när vi är nyktra så skriver ingen utav oss på chatten på FB eller slänger iväg nåt sms. Just därför händer det inget mer just nu med att "lära känna"..

Åh, vad det här suger.

Lovar dig att han tänker likadant. Så sitter ni där och vill verkligen träffa varandra men ingen vågar ta första steget och så blir det ingenting av det. Fan va synd.

Du lever bara en gång, skriv till han, fråga om han vill hitta på ngt, han kommer garanterat tacka ja med tanke på alla komplimanger han gett dig

Ja, det här är riktigt synd!

Grejen är att det du sa nu, säger jag alltid till mina kompisar om de sitter i en sånhär sits. Men det är lättare sagt än gjort, alltså...

Man sitter & tänker "vad har man att förlora?", och det jag isåfall har att förlora är min värdighet. Jag skulle skämmas i år och dar om han nekade.

Det här är verkligen skitjobbigt, för jag vill ju så gärna. Men det är som att något håller fast en, och jag får inte fram orden. Tycker som sagt att jag låter jävligt töntig när jag ger en person en komplimang, och speciellt när jag ska fråga om man vill ses.

Ah jag ser problematiken. Ni måste ses utan promille i blodet för att bygga på.

I vanligt fall hade jag föreslagit att ta en fika, då kan man prata om allt man kan komma på och timmar faller bort rätt fort samt att man lärt känna den andre rätt mycket bättre. Men det kräver att man vill prata.

Föreslags vis kan du föreslå en aktivitet som man kan göra utan att prata speciellt mycket. Teater, bio eller kanske film hos dig kan vara exempel på aktiviteter som kan utföras utan så mycket verbal kommunikation. Sen kan ni så småningom avancera till fika med bakgrundsmusik.

Skicka iväg ett sms om vad som helst (tex fråg hur han har det å vad han gör kommande dagar) mest för att se till att han svarar och har din uppmärksammhet.
Fråga lite oskylldigt med en flörtig underton om han inte har lust att göra något? Ett tips kan också vara att se killen med en annan person (gärna införstådd i ditt intresse för killen). På så vis blir det också mindre pressat med att du och killen ska säga något.