Josef Stalin var inte kommunist

Mannen var väl en trotskist som vill hävda att Trotskij var en riktig kommunist, och inte Stalin. Eller så var han kanske någon anarkokommunist. Om han pratade mest om fackföreningar finns väl möjligheten att han var åt SAC/SUF-hållet.

En gren av "kommunister", eller marxister gillar nog inte Stalins definition av socialism. Många talar om Marx och den ryska revolutionen men gör stopp där och drunknar i tidiga 1900-talsläror och litteratur. Rysslands revolution hade inte bara bolsjeviker som fraktion, utan anarkister och andra grupper likaså. Medan de andra grupperna ville göra anarkism av revolutionen och avskaffa staten gjorde ju Stalin tvärtom och skapade en stark stat och centralmakt. Istället för att avveckla all militär och militära institutioner skapade Stalin grunden för vad som skulle komma att bli kanske en av dom bästa arméerna i världen. Kollektivjordbruken var ju kollektiva, men var högst påverkade av en central planering.

Det stämmer inte om man säger att Stalin var en fascist, han besegrade fascismen. Däremot så var han åt ett nationalbolsjevistiskt håll. Han förespråkade en stark rysk nation i en stark Sovjetunion, och ville inte ha den trotskistiska världsrevolutionen.

Det handlar om religion för den mannen. Läs Stalin - den Röde Tsaren och hans hov av Montefiore. Han ger en utförlig beskrivning (med källor) om Stalins liv och verk. Man kan inte tro annat än att Stalin försökte genomföra kommunismen efter den läsningen.

Annars brukar det vara roligare att argumentera mot det tramsargumentet och liknande med "Hitler var inte en riktig Nazist." alt. "Man har aldrig lyckats införa riktig Nazism och det är i grunden en fin ideologi". Det beror ju på din egen humor, men ibland trillar faktiskt polletten ner...

Stalin var Stalinist, han plockade det han tyckte var bra från kommunismen sen så applicerade han sina egna kontrollbehov på resten.

Med samma argument kan man ju hävda att Hitler inte var nazist, Reinfeldt är inte moderat, Göran Persson är inte socialdemokrat för att ingen av deras styren har lett fram till "utopin".

Nynazister brukar ofta (felaktigt) hävda att Nazityskland var dejligt med blomstrande ekonomi och allt möjligt, dvs på väg mot utopin, innan krigslyckan vände. Samtidigt tror jag aldrig att moderaterna har talat om utopi och inte heller sossarna efter Palme.

De brukar göra en jämförelse mellan Tyskland strax innan Hitler tog makten och Tyskland strax innan andra världskriget, och hur mycket som hann hända under dessa år.

Kommunism gynnar endast de som är kommunister, därför slutar det med massmord. Kulakerna passade inte in i det kommunistiska idéalet. Tvångskollektivisering tog död på befolkningen. Den absoluta planekonomin på landet.

Jag skulle vilja höra din väns argument om du vände på bordet och sa tex att Hitler inte var en sann nazist

Visst, det är en tänkbar förklaring - men ytterst osannolik.

Om Stalin var en oförblommad karriärist fanns det långt bättre alternativ än kommunistpartiet. Kom ihåg att det innebar ett liv där han ständigt var efterlyst, riskerade livet, deporterades till Sibirien två gånger (även om det inte hade samma innebörd som efter 1917 ...), bara umgicks med andra kommunister och brände alla broar bakom sig.

Sedan var det aldrig klart att bolsjevikerna skulle vinna. Utan första världskriget skulle kommunisterna bli en fotnot i historieböckerna. Även med världskrig fanns det flera socialistiska/kommunistiska (gränsdragningen hade ännu inte gjorts) rörelser vilka konkurrerade om makten och uppmärksamheten. Det fanns socialdemokrater, socialist-revolutionärer, mensjeviker och ännu mer bizarra varianter utöver Stalins lilla falang bolsjevikerna.

En karriärist skulle 1898 nog valt att ta jobb på Nobels oljeindustrier och försöka jobba sig uppåt istället för att söka sig till en hemlig och fördold organisation. Energi och handlingskraft hade Stalin bevisligen i överflöd.

Sedan förde Stalin som politiker en tämligen kommunistisk politik. Planekonomi, prioritering av tung industri, anti-kapitalism, klasskampen framför allt med mera, med mera. Och han förföll inte till att ha guldkranar på toaletten eller annan form av lyxkorruption.

Demokratiska partier är normalt sett anti-utopistiska. Det kan finnas undantag, och tillfälliga ryck (Palme var ett sådant, Bohman kunde i tal vara visionär och idémässig) men överlag är de valda för att fixa sophämtningen åt folk. Utopiker överlever några månader av sådant arbete, sedan hoppar de av.

Du har missuppfattat kommunismen helt och hållet. För att en komplett kommunism ska verka måste ALLA kunna bidra till samhället, inte enstaka personer. Även om det historiskt sett existerat väldigt få fungerade kommunistiska samhällen är det väldigt svårt att förstå vad exakt som krävs ska få det att funka.

Senare att Stalin inte var kommunist stämmer helt enligt mig. Stalin tog det han ville utan att fråga (vilket nästan alla diktatorer gör), Som vissa personer redan nämnt här så var Herr Josef Stalinist, Ett viktigt moment inom Stalinismen var att tvinga in bönderna i Kollektiva jordbruk, sedan när de hade en skörd så skulle det troligen göra det så mycket enklare för "regeringen" att hämta upp det snabbare.

exakt.
jag antar att man kan säga att Castro har lyckats hyfsat, relativt sett.

pol pot ser jag som en nazist i kommunistuniform dock...han gjorde med vietnameserna vad tyskland gjorde med judarna och hade väldigt nationalsocialistiska element.
dock var han kommunist också i det avseendet att en stor del av den khmerska befolkningen dog/mördades och landet gick i ruiner. Tyskland lyfte på ett nästan unikt sätt under Hitlers styre 1933-1939. man kan förstå beundran som fanns för honom ända t.om 1938, då det började hända lite väl mycket skit.

Nederlaget med den påföljande Marshallplanen för Västtyskland var den stora äreräddningen. Allting var sönderslaget, så frågan om notan blev meningslös. De fascistiska dikaturer som fick arbetsro (t.ex. Argentina, Spanien och Portugal) fick förr eller senare smaka på sina egna misslyckanden. (T.ex. så drev man igenom marknadsekonomiska reformer i Spanien på 60-talet.)

För Nazityskland varade bara 12 år och var i fullskaligt krig hälften av tiden, vilket gör det till en odd man out bland diktaturerna.