Vad skulle återgång till Guldmyntfot innebära?

Hur skulle detta funka i praktiken. (Låt oss INTE fokusera på själva övergången eller att ställa det mot Fractional Reserve banking.) Vad skulle det innebära för vanligt folk, banker, företag och staten i praktiken?

Själv tror jag det skulle innebära en positiv utveckling för folk och företag som får ett värdebeständigt betalningsmedel. Banker och statens (centralbanken om en sån över huvudtaget finns) makt skulle sannolikt minska kraftigt då de inte längre har möjlighet att fylla på penningmängden med låtsaspengar som de sedan tar ränta på, utan måste agera på samma vilkår som alla andra företag.

Framför allt skulle det göra alternativet att "spara i madrassen" till ett gångbart alternativ, till moderna ekonomers stora skräck.

För om man kan spara i madrassen behöver man inte trycka in pengarna i investeringar. Folk kommer inte längre ge bort sina pengar till banker och fonder, utan investeringar kommer i högre grad att göras av människor som satsar sina egna pengar på saker de har koll på.

Guldmyntfot skulle främst ge effekten att priset på råvaran guld skulle öka eftersom efterfrågan skulle öka.

Någon ytterligare samhällelig effekt går inte att räkna med. Den som påstår det får nog komma med goda argument för detta. Och innan ni gör det så kan det vara på sin plats att kolla Gromphs argumentation i frågan i flera tidigare trådar.

Även om banker kan "skapa pengar ur luften", finns det en gräns för hur mycket de vågar skapa. Denna gräns är relativ till mängden baspengar.

Om mängden baspengar är fixerad skulle det vara omöjligt att rädda banker som haft för hög hävstång. Därmed skulle det antingen leda till att dessa gick under, eller att de sänkte sitt risktagande.

Den mest uppenbara internationella effekten av en guldmyntfot är att länder med guldmyntfot då (på sätt och vis) delar penningmängd med varandra, d.v.s. det egna landets penningmängd påverkas direkt av andras. Om t.ex. Kina och Sverige båda hade guldmyntfot och efterfrågan på pengar hela tiden ökar i Kina p.g.a. snabb ekonomisk tillväxt så skulle guldet flöda till Kina (hög efterfrågan) vilket skapar ett deflationstryck i svensk ekonomi, vilket i sin tur försvagar vår egen ekonomiska utveckling. Guldmyntfot ger också andra länder möjlighet att avsiktligt eller oavsiktligt skada Sverige genom att lägga guld på hög.

Detta kanske låter som ett teoretiskt problem men under merkantilismens epok eftersträvade man att ackumulera ädelmetaller i alla fall delvis för att det skadade andra länders ekonomiska utveckling.

Låter väl i mina öron ganska vetting. Mindre spekulation och risktagande = mindre bubblor. Och självklart skall banker precis som andra företag själva ta ansvaret när det går dåligt.

Hmm, intressant. Fast den effekten borde väl finnas även med nuvarande system, jamenar om alla svenskar börjar skicka pengar till Kina så får dom ju mer pengar och vi mindre, även om den kanske blir tydligare med en guldmyntfot eftersom det inte är lika lätt att skapa nya pengar?

Varför skulle gränsen vara relativ till mängden baspengar?

Varför skulle stater inte kunna rädda banker som haft för hög hävstång?

Dessa påståenden behöver du belägga eller i varje fall argumentera för.

Deflation är gynnsamt för ekonomin. Det förskjuter produktionen till kapitalvaror istället för konsumtionsvaror.

För att banker måste ha minimum x% reserver för att täcka uttag till kunder som vill ha kontanter.

Det kan de förvisso fortfarande, men enbart genom ökad beskattning, inte genom räntesänkningar som ju skapas genom att Riksbanken ökar utbudet av pengar. Så även om man fortsätter rädda banker så slipper vi de felallokeringar i ekonomin som uppstår på grund av Riksbankens centralplanering av räntan. Vi skulle dock ha kvar konjunkturcykeln så länge som bankkrediter fortfrande skulle accepteras som pengar, då även förändringar i mängden av dessa påverkar räntan.

Banker, som inte vill gå omkull en vacker dag, måste ha en reserv av likvida medel. Även om man skulle låna pengarna från någon annan bank, så kommer istället den banken att ha mindre reserver i förhållande till den totala balansräkningen (vilket de i sin tur lär vara skeptiska till).
Du har rätt i att stater fortfarande kan ta ifrån den vanliga skattebasen, eller låna upp pengar. Begränsningen i det första torde vara uppenbar. I det andra så får du samma situation som ifall banken själv skulle låna pengar - någon annan måste skaffa större hävstång för att det ska gå ihop.

Det stora problemet med guldmyntfot är det faktum att de är en så kallad prisfixering. Ifall man införde det i nuläget, skulle riksbanken vara tvungen att köpa guld för 10x dagens marknadspris. Förmodligen skulle folk bli rika på att slänga in guld i riksbanken, för att sedan köpa nytt på annat håll, fram till dess att marknadspriset för kronan och guldet motsvarade riksbankens prisfixering. Därifrån har vi istället problemet att kronan följer den globala guldmarknaden, som ju i nuläget inte riktigt handlas som om det vore pengar. Med andra ord skulle den svenska kronan bli extremt volatil.

Däremot är ju de europeiska centralbankerna designade för att använda guld som reservvaluta. Det enda som håller det borta från att bli den enda reservvalutan, är traditionen av att dollarn ska vara det, samt det flöde av olja som fått gjort att man hållit fast vid traditionen.

Redan idag är ju centralbankens handlingsutrymme begränsat av dess valutareserver. Skillnaden är att dollarn inte längre är begränsad av dess guldreserver. Ifall den globala marknaden åter igen skulle börja värdera guldet som en verklig reserv, skulle vi få samma effekter som för guldmyntfot, fast utan att man var tvungen att lita på att centralbanken kunde hålla fast vid prisfixeringen.

Låt oss nu ta död på en utbredd missuppfattning om guldmyntfoten, nämligen den att guldmyntfoten innebär att det blir svårare för staten, banker/privatpersoner att tillverka pengar.

Men först vad är guldmyntfot? Guldmyntfot innebär att banken utfäster sig att vid förfrågan växla dina pengar mot guld. Det betyder inte att banken håller guld mot utstående skulder i en 1:1 ratio. Bankerna kommer att ha förhållandevis lite guld visavi ingående eller utstående lån. Regeln är gjord för att öka allmänhetens förtroende för papperpengar, och därmed alldeles nödvändigt i mindre välutvecklade ekonomier där allmänheten är vana att handla direkt med guld.

Riksbanken kan därför t.ex. köra motsvarigheten till monetary easing även om landet har guldmyntfot. Banker kan därför även fortsättningsvis låna ut så mycket pengar som de kommer över.

Om man tycker att bankerna blåser upp penningmängden onödigt mycket är det inte guldmyntfot som är den primära reformen. Istället är exempelvis kravet på insats av kapital vid bostadsköp eller krav på amortering av bostadslån mer effektiva reformer. En annan reform som minskar omsättningen av pengar i bankerna är ökade krav på kapitalisering av banken. Slutligen kan man genomföra reformer som gör det svårare för privatpersoner att ställa säkerhet och därmed få lån i banken.

Alla de ovan nämnda reformerna är säkerligen mer effektiva för att minska ökningen av penningmängden än att införa guldmyntfoten.