En tanke - Går det att återskapa ett lågskuldsamhälle? (brainstorma)

Jag har under en tid filosoferat över idén men inte kunnat konkretiserat något och har väl egentligen inte gjort det nu heller, men nedanstående artikel samt ett föredrag från Charlie Westerberg på Balansekonomi fick mig ändå att vilja spåna idén högt;

Går det att de facto avskaffa dagens höglånesamhälle utan att göra allt för stora avkall på välfärden?
Kan vi ha ett samhälle där människor har hyfsat fina hem/bilar, samt har råd med en Thailandresa på vintern utan att vara belånade över öronen?

Om så är fallet; hur skulle detta kunna genomföras?
Dagens situation är ju inte hållbar någonstans. Förutom att det är en tickande bomb så när den ju en oansvarig kultur som i en historisk kontext är främmande för vårt nordiska sinnelag där flit och "den som spar han har"-tänkande, hur tråkigt det än kan låta, faktiskt har skapat ett av världens mest fungerande och sunda samhällen.

Så; som den lekman jag är vad gäller finanspolitik (stort intresse, men uselt matematiksinne har hållt mig olärd) så överlåter jag tänkandet till expertisen som finns här.


http://www.svd.se/naringsliv/fran-guld-till-skuld_6515376.svd

(Jag hoppas att Mod håller ett öga på tråden, jag skulle hoppas att den här kan bli något konstruktivt)

Vems välfärd? Lån innebär (såtillvida lånen inte investeras och ger högre avkastning än räntan) en lägre "välfärd" (köpkraft) över tid för den som lånar.


Att äga hus eller bostadsrätt utan lån kan såklart vara problematiskt för gemene man om denne inte vill spara en väldigt lång tid. Inte minst då låginkomsttagare tvingas ge bort 60-70 % av sin inkomst till staten.

Däremot låter det korkat att årligen låna till Thailandsresa för att sedan betala ränta i ett år för att sedan låna igen. Skulle ju vara mycket mer ekonomiskt att spara ihop pengarna varje år.


Ptja, vill man från statligt håll uppmuntra sparande istället för lånande så kan man ju börja med att avskaffa världens högsta skatter på sparande som gör att många faktiskt förlorar på att spara pengar då det är nominell avkastning och inte real som beskattas. Sedan kan man ju såklart ta bort ränteavdraget.

Att straffa sparande och premiera lånande är ju inte så bra om man vill att folk skall spara mer och låna mindre.

Men om miljön var sådan att ingen tog lån för att köpa bostäder så skulle ju priserna justeras därefter. Jag har tänkt lite på det här jag med, och det jag tänker kanske är infantilt men må så vara.

Om priser är ett distributionsverktyg och ens kredit i summor är baserat på ens inkomster, betyder inte det att distributionen skulle se likadan ut även om ingen lånade? De som tjänade mest skulle fortafande har råd med de största husen och så vidare. Någonstans slutar kostnaderna för arbete, material och dylikt och där tar kostnaden som hög efterfrågan medför vid.

Om vi säger att en person som tjänar 30 000 kr i månaden kan få ett lån på 1 milj. kr. och en annan person tjänar 60 000 kr i månaden kan få ett lån på 2 milj. kr., då spelar det väl ingen roll om husen de köper kostar 60 000 kr för den första personen och 120 000 kr för den andra - priset har fortfarande varit det som fördelar resurserna och relationen mellan förmögenhet och köpkraft är intakt fast denna gången utan ett stort block av "luftpengar".

Problemets lösning: Vid nästa sammanbrott då bankerna behöver hjälp, skall den ges till priset av att de måste lämna över trovärdiga säkerheter och det enda som skall accepteras är ägandet till den belånade marken och övriga naturresurser.

De som belånat sina fastigheter, kommer i ett bättre läge när de släpper ägandet, slipper skulden och får betala centralbankens styrränta på denna del av lånet.

När bankerna sedan fått släppa ifrån sig alla trovärdiga säkerheter, kommer deras inlåning inte längre att vara garanterad. Alla garanterade tillgodohavanden får man ha på konton i centralbanken, det man placerar på vanliga bankkonton blir jämförbart med aktieplaceringar med varierande och osäkert värde.

I stort kommer det att bli en övergång till ett grundskattesystem och det är ju vad folk visat att de vill ha genom sin ovilja att amortera lånen: De vill hävda sitt ägande med en årlig avgift istället för med ett engångsbelopp av ihoptjänade pengar.

Tråden har bara funnits en natt och det har redan kommit en del matnyttigt. Det bådar gott!

Bo39
Jag diskuterade ämnet med en vän och han föreslog att vid nästa bailout så borde låntagarna få stödet istället för bankerna. En kortsiktig, men ändå intressant tanke. Pengarna går ju i slutändan till bankerna men hjälper människor i nöd framför banker.

Litet stickspår förvisso, men.

En liten (kanske med andra nackdelar) förändring:

Fasa ut ränteavdragen på sikt och istället införa amorteringsbidrag, dvs 30% skatteavdrag på allt du amorterar.

Detta kanske är orättvist så amortering i princip är ett sparande så liknande regler kanske behövs införas på vanligt sparande fast då kanske det behövs något forma av bindande sparande. Liknande det USA har. 401K. Ett långsiktigt sparande där man får skatteavdrag på de pengar man sätter in men kan fortfarande ta ut pengarna om man vill (med ett skattetillägg), annars kan man plocka ut dem som vanligt när man blir äldre.

Värdet på bostaden baseras väl egentligen bara på vad en eller två personer med normalinkomst kan tänkas klara av att betala i ränta, och ju lägre räntan sjönk desto mer kan de betala. Betalar du 100 000 på din 10%iga ränta så har du 1 miljon i lån. Betalar du 100 000 till 1 % så är lånet 10 miljoner. Vill man fortsätta blåsa upp bubblan skulle det väl bara vara att flytta decimaltecknet till höger och se vad som händer. Bolån till 0,001 % ränta, låna 10 miljarder!

Hursomhelst, det enklaste sättet att gå från en halvuppblåst bubbla till lån som folk skulle klara av att amortera är väl hög inflation? Det drabbar ju bara fattiga.

Produktionskostnaderna för bostäderna sätter ett golv för hur billiga de kan bli.

Som det är idag så gynnar penningpolitiken de som lånar och straffar de som spar. Inflationen tar från "spara" och ger till "slösa".

Fast är Spara verkligen så dum så att Spara sparar till negativ realränta?

Bland Svenssons är det nog många som struntar i realräntan och ser bara att pengarna i antalet kronor växer på kontot. Sen finns det trygga fonder och dyl där en viss del sparas i realräntefonder.

"Spara" finns inte till någon ränta alls. Det är "investera" du tänker på...

Investerare kastar sina pengar på banker och fonder. Därmed skapas en massa tillgodohavanden, vilka motsvarar skulder hos någon annan. Att någon har mycket pengar på banken innebär att någon annan har stora skulder.