Receptfritt som liknar benso?

Jag har inga panikattacker annars än när jag flyger. Och ingen depression heller. Så jag kan klara min vardag bra utan piller känner jag. Men det betyder ju inte att jag för det jämt mår bra även om jag kanske numera utåt sett ser ut att göra det.

Så länge jag kan minnas har jag haft en grym ångest som bara ligger och lurar men som jag alltid tryckt undan (så känns det fast det kanske låter dumt). En stor svart skugga som lurar och som då och då försöker bryta sig ut och som jag alltid stoppat. Antngen med ett jävla supande eller med skärande i armarna eller med att låta andra sköta skärandet eller vad man ska kalla det, typ skaffa misshandlande män eller om inte såna finns till hands åtminstone skaffa lite destrukiv sex. Senaste åren har jag lämnat det mesta av sånt och istället sysselsatt tankarna på jobb och fokuserat på jobb och använt jobb för att inte tänka. Det funkar det med, men till och från kommer ångesten ändå, inga panikattacker men en smygande äcklig känsla av att ätas upp av ett stort svart hål, andnöd, hjärtklappning och tankar som måste stoppas på något sätt. Jag brukar ibland, inte alltid, i såna lägen ta någon enstaka sobril.

Det är det jag menar med guldkant. Det är så jävla skönt att få må bra. Och jag tror inte det är skadligare än alkohol i det läget. Det handlar om enstaka gånger per år. Och visst, jag mår inte så dåligt i utgångsläget så jag måste ha piller de gångerna, jag fixar utan. Kan trycka i mig nåt kg choklad om inte annat så känns det iaf lite,lite bättre. Det är alltså inget allvarligt eller ens i närheten av så hemskt som attackerna när jag flyger. Men ändå skönt att någon gång ibland få slippa.Jag vill kunna unna mig det. Jag tar inte sobril hemma bara för att få kul eller nåt, har inte ens den erfarenheten av effekten, för mig är den iaf inte sån främst? Och jag gillar iofs ruset, men det är inte heller det jag främst är ute efter när jag enstaka gånger de senaste åren tagit sobril hemma.

Men mest viktigt är det för mig att ha till flyget. Men det är så skönt att veta att det finns några hemma. Oftast tar jag inte ändå, för lite halvångest har väl de flesta dagligen. Jag tar inte ens varje gång ångesten är lite större, men någon gång ibland.

Självklart säger jag inget om guldkanter och sånt till läkaren

Jag måste oftast göra saker till det tar stopp och jag nått MIN botten. Eller förr var jag sån. Nu har jag mer diciplin och mår bättre och har en vilja att leva även om ett år. Sånt sket jag i förr och då var det bara att rusa in i all skit man kunde hitta så mycket och hårt och fort som möjligt. Så är det inte nu.

När det gäller sobrilen har jag inte en plan i helvetet att nå botten, även om det säkert vore det bästa för mig, då kunde jag suga järnet ur just detta och iaf en period bara må bra och sen lämna det bakom mig efter att ha sett negativa sidor. Men eftersom det verkar rätt jobbigt att ta sig från den botten så är det inget alternativ alls.

Så istället blir det äta vid flygning och kanske unna mig någon gång då och då att få må bättre än jag annars skulle gjort just då. Jag är ganska säker på att det kommer funka. Iaf funka om läkaren vill ge mig tabletter annars funkar det ju sämre.

För DIN del hoppas jag att du inte får mer benso, det kan låta taskigt men ju mer du skriver ju mer övertygar du mig om att jag har rätt. Du mår uppenbarligen inte bra psykiskt i tanke på ditt självskadebeteende och ångesten även utanför flygplanet. Be om en remiss till psykiatrin istället där du kan få mer skräddarsydd hjälp.

Du är motsägelsefull i dina inlägg, ena meningen är du inte beroende och andra meningen vill du ha dom som en guldkant i tillvaron, rent pundarsnack faktiskt. Ta dig i kragen och inse att du behöver någon form av hjälp.

Det är lätt att sitta och säga att man ska sluta i tid osv, men när man väl är där så kan man inte. Du kan inte sluta med dom nu rent mentalt, hur ska det gå då även din kropp kommer kräva dom?

Förövrigt kan jag också säga att jag var helt emot kbt förut, det lät flummigt och obeprövat men jag gav det en chans samma som jag gjort med annat jag haft förutfattade meningar om och det har hjälpt mig enormt.

Idag hade jag förresten en attack som jag bara arbetade mig igenom med mina verktyg, ren lycka varje gång man gör det.

Självskadebeteendet var för flera år sen. och jag har ingen riktig ångest utanför flygande. Inte nåt som är ens i närheten av flygångesten. Mest bara en halvångest som kommer och går och nästan hela tiden ligger i bakgrunden svagt iaf. Jobbig iofs men hittills har det ju aldrig blossat upp helt (som det ibland känns som att det ska göra. jag inbillar mig att det finns en stor jävla sammanbrottsångest som väntar på att släppas ut, fast det låter sjukt
Men eftersom det inte sker så mår jag ju överlag helt ok.

Är det pundarsnack bara för att jag skrev ordet guldkant? Det var kanske ett lite konstigt ordval, menade bara att det är trevligt att kunna kurera sig ibland om man mår dåligt. och hälsosammare att göra det m medicin än med alkohol eller knivar .

Jag vet inte hur jag skulle fixa om kroppen krävde benso . Antagligen dåligt. Men min tanke är ju inte att någonsin hamna i det läget.

Börjar fundera lite på om jag är naiv. vet inte. Jag känner ju ändå att jag lätt fixar att inte ta mer piller än nu.

Det är imponerande med dina attacker. Verkar ju värre än mina och mina känns då inte botningsbara alls.
Om något fått mig iaf lite sugen på kbt så är det du. Eller sugen är jag inte alls går jag tror inte riktigt det funkar på mig och så känns det som att det isf tar 15 år minst och så vill jag helst ha kvar sobrilen. Men en liten gnutta nyfiken på kbt har jag blivit av det du skriver.

Går kbt bara ut på att prata om saker som berör flygrädslan eller grävs det i annat oxå?

Inser att jag nog hamnat en bit off-topic med KBT. Kanske bäst att ta det i annan tråd, startar en för jag har faktiskt blivit lite nyfiken på kbt. Men är fortfarande inte sugen på det iofs.

Du får gärna svara där ändå. Är ju som imponerad över att du verkar fixa 1000 ggr värre attacker än mina och utan benso frivilligt

Du bestämmer själv vad du vill berätta men för att få maximal hjälp så bör du berätta allt som har med flygrädslan att göra, även om det ligger långt borta i tiden.

Om du nu ska ge det en chans, så se till att du får göra det via psykiatrin, där är dom mest kunniga. I ett senare skede kan du också om du vill få prata om dina andra problem som bidragit till dina skadebeteende, allt jobbigt bör man prata om och lära sig hantera för att minska risken för återfall. Dom har ju trots allt tystnadsplikt.

Eftersom du känner att du vill eller måste ta benso även när du inte flyger för den ångesten så kan du ju inte hantera det och borde isf tala om det för läkaren, för allt undanhållande om medicineringen är ett stort tecken på beroende.
Ditt sett att resonera är som en pundare, inte just ordvalet. Ursäkta om jag låter vass men vill verkligen få dig att förstå vidden av det här.
Man kan inte styra om man ska bli bereonde eller inte om man äter benso så som du gör. Tids nog ramlar man dit, och det har du uppenbarligen redan gjort.
Dags att bevisa det då, eller ja att till och med bara ta den doseringen du ska, när du väl flyger.
Det går bara man vill, och är man inte slav under tabletterna så vill man hitta sundare metoder till att kunna hantera problemen för att senare bli helt fri dom. Om jag kan så kan du Evelin!

Det finns ju inte så mkt som har med flygrädslan att göra. Jag var med om en otäck flygresa och sen hade jag panik nästa gång, och alla gånger efter det, förutom när jag ätit sobril.

Ja om det ska bli nåt så vill jag gå via psykiatrin, eller jag vill gå till någon som är psykolog eller nåt. Inte till en sjuksköterska eller kurator. Fast det kanske man inte får välja. Men min läkare verkar ju så på om det här med terapi så han kanske går med på att remittera dit man vill om jag nu går med på ett försök.

"Felet" är att jag har inga andra problem, bara i skallen. Det finns inget särskilt som hänt mig som jag kan se som orsak till att jag har småångest som ligger och pyr hela tiden. Har accepterat att det bara är så, och det är ju inget som förstör livet eller påverkar livet så som ångestattacker gör.



Jag känner ju inget måste att ta benso när jag inte flyger, men eftersom de nu finns och ger så bra effekt så väljer jag att ta dem ibland. Det har ju inte så mkt med flygrädslan att göra tror jag? Och sen känns det ju som att om jag nämner sånt för en psykolog så rapporterar han det till min läkare? Eller?

Det kan ju inte vara möjligt att ALLA som äter bensopreparat på recept, då och då, förr eller senare fastnar? Isf skulle det ju inte skrivas ut sånt i såna situationer.

Jag kan ju inte ta bara den doseringen som jag ordinerats när jag flyger för den är ju för liten, isf undviker jag hellre att flyga helt. Men visst håller jag med om att det bästa ju är att lösa sina problem så sunt som möjligt. Och ok, om kbt funkar så är det väl ett sunt sätt att lösa flygandet. De få ggr jag tar tabletter utanför flygandet så tycker jag att av alla mer eller mindre osunda alternativ så känns tabletter sundast. De skadar mig mkt mindre än tidigare sätt jag haft att döva bort ångest på. Iofs har jag ju numera mindre ångest än förr så det går väl att göra ingenting alls oxå, bara trycka tillbaka det stora svarta hålet där det kommer från eller nåt. Men det går ju inte komma ifrån att det är mkt trevligare att slippa må dåligt.

Men jag känner mig ganska förvirrad nu. Vet inte hur man ska göra. Jag vill ju helst äta som jag gör resten av livet. Ingen skada med det alls tycker jag. Men om det nu är så lätt att fastna är det ju kanske något som ändå måste sluta förr eller senare, jag har liksom inte tänkt fastna i nåt. Eller så måste det sluta pga läkaren, antagligen är det ju så det blir.

Och kbt som jag aldrig ens övervägt känns på ett sätt lite som ett alternativ efter att ha hört dig. Samtidigt som jag inte alls är sugen på det på ett sätt och samtidigt som jag gärna vill ha kvar mina tabletter. Och då kommer ju tanken om det kanske ändå är så att största hindret mot kbt är att jag vill ha kvar mina tabletter som någon skrev. Det är ju inte så bra isf, men jag känner inte att det är så, utan jag känner mig mest rätt skeptisk mot att det skulle kunna bota flygrädsla.

Äh jag vet inte
Men iaf får man ju ångest av läkaren och hans tjat. Och det känns som att jag måste göra nånting, Och spontant vill jag ju helst göra nånting som ger mig piller i en mängd som räcker och som inte är som läkarens miniordination. Kbt lockar mindre. Och just nu känns det som att jag knappt vågar boka någon flygresa heller för den stora piller restritkionen som verkar vara på g....

Tack iaf för att du väckt lite tankar hos mig, det skadar säkert inte.

Jag tänkte idag att det kanske är lösningen: att börja ta ordinerad dos. Kanske läkaren inte blir så tjatig om kbt om pillrena räcker längre tid. Iaf så har jag testat det ikväll. ;Min ordinerade dos är 1-2 tabl så jag har tagit 2 st. Men känner ju inte av något alls ungefär, så inte en chans att jag kan flyga på så lite (och då har jag även testat nu att ta lite alkohol till det för att om möjligt få mer effekt)

Frågan är om det för evigt är så att jag inte fixar att flyga på hans dos