Receptfritt som liknar benso?

Atarax är svagare än Almemazin. Jag har ätit Atarax det för mina nässelutslag (dte är ju i huvudsak en antihistamin) och vanlig dos är 10mg. I några år åt jag 25mgX3 dagligen, utan att känna någon lugnande effekt eller sömnig. Däremot känner jag effekt av Almemazinet. Hade Theralen förut men dom hjälpte inte mig då det var i svagare doser.

Såklart kan du testa medicinen hemma lite innan för att lära känna den lite, när du har någon typ av ångest.

En annan viktig aspekt är såklart att få läkaren att förstå vidden av dina panikångestattacker något som kan vara lite mer klurigt med en allmänläkare.

Det är svårt att säga exakt hur någon annan reagerar och inte vet hur du gör när du får attackerna? Jag kan säga så här, jag har haft ganska så grava attacker och i början fick jag ringa ambulans stup i kvarten för jag trodde jag skulle dö och brinna upp osv, senaste året har jag inte gjort det en enda gång. Men så har jag också gått kbt. Kombon är över förväntan.

Jag kan hålla med om att ruset av benson är underbart skön och något man gärna vill ha, och det var när jag kände så jag bestämde mig att sluta. Jag har jobbat med en hel del själv som suttit och skakat och mått skit av abstinens på bra mindre doser än vad du berättar om, antagligen har jag blivit bra på att läsa av människor....

Ja det verkar ju kanske kunna hjälpa

Men fan vad less jag blir på att det ska vara så svårt att få medicin. Flygångest är ju egentligen mitt problem, men nu känns det mer och mer som att jag får lika mycket ångest av ovissheten pga att läkaren är som han är. Och när man läser lite om benso och läkare så verkar ju många läkare vara så så det hjälper kanske inte ens att byta. Så nu får man gå och noja över det oxå

Oj du har värre attacker än mina flygattacker. Jag har aldrig behövt ringa ambulans, fast iofs kommer det nog inga ambulanser till flygplan även om jag skulle ringt.

Fast mina attacker är inte trevliga ändå iofs. När det är som värst skulle jag omöjligt kunna ringa ens för då kan jag inte ens andas. Och det är ju obehagligt. Utöver det så kallsvettas jag och får hjärtklappning. Men värst är allt i skallen, vidrig dödsångest. Sen går det ju över lite efter en stund på planet, inte så att jag mår bra men jag kan iaf sitta upprätt och andas vanligt eller nästan vanligt. Och sen får jag ett par attacker till under resan, om det är turbulent eller om det låter eller något. Men ingen lika hemsk som den första som alltid inleder resan
Bara att tänka på flygandet nu ger mig hjärtklappning och kallsvettningar, och det förstärks av att man ska tvingas oroa sig för läkaren och hans ideer

Hur länge gick du kbt? Vad gör man där egentligen?

Ja det är ju underbart skönt. Och man vill ju ha det igen. Och så länge man inte har det för ofta tänkte jag att man kan unna sig att få ha det. Flygrädslan är 99% av skälet för mig. Men det går ju inte att förneka att visst, jag vill uppleva det ruset fler gånger i livet. Behövs inte ofta, men någon gång. Är det fel? Eller ens konstigt?

De som suttit och skakat efter mindre doser måste ju tagit de doserna varje dag istället för enstaka gånger per månad som jag gör? Jag har ju inte ätit nu på ganska länge och sitter inte och skakar alls

Starkt gjort ändå av dig att välja bort benson när du kände så där. Karaktär verkar du ha, eller vad man nu ska kalla det. Och kul att det gått bra med andra mediciner för dig. Fast det måste ju varit lite större risker för dig än för mig, om jag förstått det rätt åt du benso dagligen medan jag gör det mycket mer sällan?

Tack för att du tar dig tid

Sedvanlig doshöjning förekommer med all säkerhet precis som med andra mediciner, Fel av mig att inte klargöra det. Syftade mer att man inte måste göra dosförändringar på samma vis som med benso.

Du får tala om det för din läkare, men så länge du visar dig ovillig att även testa alternativ är risken stor att han håller åt svångremmen.

Attackerna är riktigt otäcka ja och det är inte ofta jag heller fixat ringa själv efter hjälp. Jag bodde utomlands när allt sparkade igång och jag hade ingen aning om vad som skedde med mig.

Eld forsade från tårna i en faslig hastighet upp i skallen och ner igen, som det kändes, ett sjukt tryck på/i bröstet, åtsnörd hals, rusande hjärta, skakningar, svettdroppande panna, en vild blick, vitt ansikte, illamående och kräkningar samt en inre panik som inte går att sätta ord på samt en övertygande röst som säger att man ska dö när som helst. Så upplever jag det och har jag riktig otur kunde det komma varje timme. Jag var lite tjurig först och skulle klara det hela själv men jag fick svälja stoltheten och det är jag glad över idag. Det går att komma runt bara man vill.
Ptja du, jag gick i terapi totalt 10,5 år men då mestadels för en massa tragedi, panikångesten kom 2008, inledde kbtn våren 2009 och jag avslutade terapin januari 2011.
Jag fick börja med att prata kring attacken, om vad som jag upplevde, kände och trodde kring den. Sen nystade vi upp vad som faktiskt utlöste det, och sen började ändra mitt tankemönster kring det som utlöste min rädsla och panik. När allt var nollställt fick jag sätta upp lite mål kring det hela och sen började jag matas med olika tankesätt att använda, beteendemönster ändrades också såklart. Jag fick också jobba mycket med andningen. Andningen har varit ett litet problem för mig länge (är en stressad individ) så även nu efter har jag börjat med meditation och yoga samt yogi-andning som visat sig vara mycket verksamt tillsammans med resten. Mitt nästkommande mål är ju att kunna dra ner även på Almemazinen men allt har sin gång.
Skillnaden är att vilja och att göra det till verklighet. Jag skulle aldrig mer välja det ruset av en sån anledning eftersom det då handlar om något utanför vad man behöver medicinskt sett. mediciner tar man inte för njutningsskull även om man är en finsmakare.

Behöver inte vara så att man tar varje dag, det handlar också om om man tar stora mängder när man väl tar.
Tack. Men jag ser det inte riktigt så, det är mitt ansvar att se till vad som är bäst för mig själv och att äta vanebildande tabletter är definitivt inte rätt väg, särskilt inte då jag inte har hemska attacker 24/7.

Jag åt inte benso dagligen. Theralen tog jag dagligen men inte benso, dom åts bara när jag trodde jag skulle krypa ur skinnet eller klättra på väggarna ungefär. Jag har alltid varit emot benso, dels för att jag jobbat och sett människor vara beroende, en av mina bästa vänner tog en överdos med benso samt att jag har mycket självmord i släkten, så man fick "tvinga" på mig bensot för att jag skulle få någon som helst ro när jag inte sovit på flera dygn och vägrade inläggning. Sen var jag i himlen, kändes det som. Dom är bra när dom behövs men det är absolut inget man ska ha en längre tid utan som tillfällig lösning och det hade jag.

Inget att tacka för, kan jag hjälpa någon är jag nöjd.

Nja, när det gäller vanebildande mediciner ska man akta sig för att komma med förslag på vad man vill ha.

Varför kan du inte bara se till att få benso?

Om du läser första inlägget så ser du att ts läkare börjat dra åt förskrivningarna.

Din beskrivning av attackerna låter väldigt likt mina attacker.

Forsande eld har jag inte och jag har aldrig kräkts heller men det andra är likt. När jag såg orden åtsnörd halls blev jag väldigt påmind om hur otäckt just det brukar kännas. Men jag har ju bara haft så när jag flyger, du har alltså haft varje timme?? Fy fan så hemskt!! Och ändå har du valt bort benso? Jag är som sagt imponerad. Och glad för din skull att du verkar slippa det där

Andningen har känts som ett av de största problemen vid flygning för mig med. Även hemma, när jag aldrig har panikångestattacker, så är det andningen som känns när jag ändå har någon sorts light-ångest, eller mest känslan att inte få luft (ihop med hjärtklappning och illamående och kallsvattning). Som tur är så blir det aldrig någonsin mer än så för mig utanför flygplan.

Jag har oxå varit emot benso. Eller egentligen inte just benso för jag visste inte vad det var när läkaren började skriva ut det, men emot alla mediciner. Jag är en sån som inte ens velat äta alvedon. När läkaren första gången skrev ut sobril visste jag inget om nån benso men jag hade ju hört namnet sobril och för en som inte vill ha alvedon kändes det som nån sorts knark på riktigt. Men efter att han förklarat hur bra det var och hur onödigt det numera är att vara flygrädd då det finns så bra och träffsäkra mediciner så gick jag med på det. I början åt jag jävligt försiktigt och för lite faktiskt, men sen har jag ju märkt hur bra det funkar och då har det ju blivit mer. Nu känns det faktiskt lite som att jag inte kan klara mig utan att ha dom, alltså inte att jag måste äta såna jämt för det måste jag inte men att jag måste ha dom för att flyga och helst måste ha dom hemma oxå för att någon gång ibland jättesällan ta några om jag inte mår bra alls. Det är tryggt att ha såna hemma för det är fan så mkt skönare att må bra än dåligt. Fast nu sedan läkarens nya beteende och restriktiva prat så ger ju sobrilen en extra ångest i livet, inte tabletterna alltså för jag mår bra av dom och de är biverkningsfria ochjag tror de skadar kroppen mindre än exv alkohol, men ångesten över om han vägrar skriva ut alls snart.

Men skulle jag någon gång hamna i läget att jag äter så ofta så det känns som att jag ska fastna så ska jag sluta direkt och köra kbt eller sluta flyga. Allt annat är ju rent av löjligt. Fixar du det som hade 1000 ggr värre läge så är det ju klart även mina attacker måste gå att bota utan benso. Och går de inte att bota så får jag väl isf sluta flyga för jag har som sagt inte tänkt börja knapra benso jämt. Vill ju bara ibland få ha guldkanten de kan ge. Jag menar inte att jag tar dom som nån sorts rusgrej i första hand utan om jag någon gång tagit hemma så har det bara varit några få tabletter för att må bra. Jag mår ju inte så dåligt i utgångsläget så jag skulle såklart klara mig utan, men det är ändå skönt att må bättre än dåligt, även om det bara var halvdåligt från början. Enda gångerna jag tagit så mkt så det är något riktigt rus att tala om är ibland vid flygning.

Du vet, Evelin, jag har anmärkt på Duvas värderingar genom den här tråden, men samtidigt så är hon sund och hjälpsam i mina ögon. Grejen är den också att jag inte har velat tolka in så mycket i dina svar, utan om man äter nån gång vid sidan om ( vilket ju ändå kanske framgår ), så tycker jag det är ok. Men Duvas fruntimmer-intuition har kanske något rätt, om du börjar med sån här attityd?:



Sen så skulle jag fortfarande inte gå på KBT om jag inte känner för det till 100%, inte säkert att sånt där funkar alls. Och jag tror fortfarande att du kan äta lugnande tabletter, men din attityd till dom är jag mer tveksam. Först och främst:

Ruset kan du glömma efter en viss tid ( jag vet att Duva säger att du ätit i närmare 10 år ). Men ruset tas ändå bort över tid.

Det där med "guldkant" och "jag mår ju inte så dåligt i utgångsläget" låter heller inte positivt. ( jag vet jag märker ord nu, men sådär kan du ju absolut inte säga till nån doktor ialla fall, men det vet du ju själv.... )


Du bör använda tabletterna till endast flygning tycker jag, då kommer det att funka. Om du kan hålla det, så är det inga problem. Om du har panikattacker annars också, så får du väl äta oftare eller testa nåt annat alternativ. Det finns ju dessa SSRI också, vet inte om du äter sånt? Jag har en stor avigsida mot sån medicin, men jag tvingas ju äta det själv mot depression ( ska funka mot panikattacker också ) så jag ska kanske inte säga så mycket om det.

Grejen är ju bara att sånt här är lite komplext. I princip så måste många av oss äta lugnande tills det tar stopp, du kanske inte har testat dina gränser nog ännu? Sen när man når den där gränsen eller botten eller vad man vill kalla det, så ser man allt med lite nya ögon, och börjar helt plötsligt bli mer restriktiv med tabletterna, eller så slutar man helt som i Duvas fall. Du förstår ju själv detta teoretiskt, men man måste nog uppleva det själv, och förstå hur lugnande tabletter verkligen fungerar. Nu vet ju inte jag hur mycket du äter vid sidan av flygningarna, det har jag inte med att göra heller.

Men vissa måste äta, så är det bara.