Lika ledsen som man är när någon när & kär dör... blir man glad när någon föds?

Funderar jag i min ensamhet mitt i natten.
Har en teori som jag kom på nu och som jag skulle vilja höra era åsikter om...

Ända sedan några av mina nära och kära dog för några år tillbaka sedan har jag nog aldrig känt mig särskilt lycklig egentligen. Visst, jag har kunnat skrattat och sådär men det har alltid funnits en känsla av att livet är rätt så... ointressant? (vet ju inte inget bättre vis att formulera det på faktiskt)
Men det är inte så att jag längre vaknar på morgnarna och tänker YEAH! och sprudlar av livsglädje som när jag var mindre.

Men jag undrar nu om det kan vara så som så att när man sen får barn eller kanske att när en person som står en väldigt nära sätter en bebis till livet så blir man nästan lika lycklig som man blev ledsen när personen som stod en så nära dog.
Vad tror ni om det?
Någon som kan tala utifrån egen erfarenhet? Hjälp mig!


Tack!

Låter vettigt. Pass it on, liksom, the gift of life.

Nej, så kommer det aldrig att vara då den som dör har en historia och du har en relation till denne. Det är ju karaktären/personligheten man minns och saknar, inte själva köttet/kroppen.

Ett nyfött barn har inget av det nämna...

Jag tror inte att din teori stämmer. Däremot tror jag att du kan lida av en lättare depression eller kanske generaliserat ångestsyndrom. Det finns bra hjälp att få mot detta, bland annat SSRI (t.ex. sertralin) och psykologsamtal. Dessa diagnoser är kraftigt underbehandlade och många går runt och lider i onödan.

När släktingar dör ersätter man dom med ett magiskt piller...föreslår du. Du menar säkert bara väl men jag menar att man bör försöka ta tag i problemen först. Så då var psykologsamtal ett bättre förslag!

Mitt förslag är att han tar en hallucinogen drog i sällskap av en nykter och erfaren person och på så sätt öppnar upp sitt psyke och kommer åt all information som behöver bearbetas.

Ja... om det fortfarande är dåligt några år senare.


Kombinationen SSRI och samtal är det som visar störst effekt i studier. Har man inget fel på tänkandet (dvs att man går och nedvärderar sig själv etc.) utan bara lider av ångestkänslor kan det dock räcka med SSRI eller SNRI.


Det är en stor myt att bearbetning är bra i alla lägen... Att sedan ta en hallucinogen drog samtidigt är bara idiotiskt. Lider man av ångest är risken stor att ruset blir en mardröm.