Tonårsflicka mördade liten pojke, Sverige 40-50tal?

Eftersom Mary Bell inte har en egen tråd lägger jag den här informationen här.

I Året Runt nr. 9/1969 på sidorna 21, 22 och 23 finns detta omnämnt.

Rubrik:
"HON ÄR 11 ÅR och dömd till LIVSTIDS FÄNGELSE FÖR MORD!"

Denna elvaåriga flicka mördade två småpojkar. Treårige Brian Howe och fyraårige Martin Brown.

Så här står det under ett större foto: "På en öde tomt i närheten av Marys hem fann man treårige Brian strypt."

Martin Brown mördades av Mary Bell den 25 maj 1968. Den 31 juli samma år mördade hon treårige Brian Howe på samma sätt. Konstigt nog så lät hon hans hund "Lassie" leva? Hon hade även dödat djur förut.

Ett verkligt farligt barn denna elvaåriga flicka.

Med den uppväxten som Mary Bell hade så är det kanske inte så konstigt att det gick åt helvete..
Marys mamma var prostituerad och hade med Mary när hon träffade torskar. En del av torskarna hade även sex med Mary och mamman hjälpte till med att hålla fast henne. Detta började när Mary bara var några år gammal.
Läs Gitta Serenys "Ohörda rop" för att få en bra bild av det här vidriga fallet.

[quote=darth]Med den uppväxten som Mary Bell hade så är det kanske inte så konstigt att det gick åt helvete..
Marys mamma var prostituerad och hade med Mary när hon träffade torskar. En del av torskarna hade även sex med Mary och mamman hjälpte till med att hålla fast henne. Detta började när Mary bara var några år gammal.
Läs Gitta Serenys "Ohörda rop" för att få en bra bild av det här vidriga fallet.[/QUOTE]

Tack för den upplysningen darth. Boken verkar intressant. Skall försöka attfå tag på den.

Bomsarvet är mig veterligen bara ett liten område med väldigt få hus strax utanför borlänge.
Mycket skog och ängar och så dalälven alldeles intill. Skulle vara spännande och få veta var exakt mordet begicks och få lite mer info.. Tragiskt!

[quote=Skaraborg2]
Jag har nyligen lånat både Ohörda rop och Fallet Mary Bell på mitt lokala bibliotek. Så testa bibblan, du kan ha tur (och spara en och annan krona)
Fruktansvärt i vilket fall som helst, har själv en tioåring, och bara tanken på...ja, nåt enda av händelserna får mig att må fysiskt illa.

I Upsala Nya Tidning (12/8 1949) står följande: "Den 15-åriga flicka, Inger Ek, som stått till polisens förfogande, erkände på torsdagen [det vill säga den 11/8] under samtal med vittnespsykologen fil. lic. V. Fellenius att hon mellan kl. 12. och 13.25 i måndags mördat treårige Tore Andersson från Bomsarvet."

Den 15-åriga flickan hade tidigare gjort sig skyldig till mordbrand i det hus där BO och hans familj bodde. Den 8 augusti 1949 behav hon sig ut i skogen med sin egen nioåriga syster samt BO och dennes femåriga storasyster. GM erkände senare att hon egentligen hade tänkt ta femåringen av daga, men i sista stund insåg hon att hon kände större "medlidande" för treåringen och valde honom i stället. Hon lät nioåringen vakta femåringen medan hon ströp pojken mellan träden, varpå hon skickade hem femåringen. Tillsammans med sin nioåriga syster, som så långt var ovetande om vad som skett, återvände hon till brottsplatsen och visade pojkens döda kropp. Misstankarna riktades omedelbart mot 15-åringen som dock förnekade all inblandning. Till sist lyckades barnpsykologen Fellenius få nioåringen att berätta, och därefter erkände även 15-åringen.

GM var uppenbarligen psykiskt störd och hennes tillstånd hade tillfälligt förvärrats efter några kontroverser med modern. Tydligen var familjen djupt religiös och 15-åringen var förbjuden att röka och träffa pojkar, något som enligt barnpsykologen Valdemar Fellenius hos henne skapade ett behov av att "väcka sensation" för att få uppmärksamhet. I UNT lämnade Fellenius följande bild av GM:s psyke: "Flickan Inger är en hård natur hos vilken man inte kan räkna med några inre förändringar som drivande faktor till ett erkännande. Så van vid polisförhör som hon är skulle hon kunnat fortsätta att neka hur länge som helst. Efter ett 20-tal förhör som hon tidigare genomgått visste hon precis hur hon skulle lägga sina ord och vilka risker hon skulle ta." Under utredningen överlämnade en kamrat - som visste att Inger låg bakom mordbränderna - ett hotbrev hon fått från Inger: "Om du inte kniper käft, kommer jag att ha ihjäl dig."

Jag har förgäves letat i Sveriges dödbok efter någon som bär det namn GM enligt tidnigen skulle ha, och som är född i slutet av 1933 eller början av 1934. Det är möjligt att hon bytte namn om och när hon väl kom ut i frihet. Jag vet alltså inte om hon fortfarande lever, i så fall torde hon vara 78-79 år vid det här laget.

Stort tack för denna uppföljning, FabiusCunctator!
Intressant att flickans namn stod i tidningen. Hon verkar ju ha varit en ovanligt otäck typ. Någon form av allvarlig psykisk störning måste det väl ha varit frågan om.
Kanske lever hon än...

Även stort tack från mig för denna intressanta uppföljning FabiusCunctator.

På denna tid, och även långt senare, satte man ut namn och foto på människor som begick grova kriminella handlingar. Ibland t.o.m. arbetsplatsens namn samt adressen var de bodde.

Mycket möjligt att hon kan leva ännu.

Idag hänger man ju också ut namnen på förbrytarna i grova och hemska brott.
Kanske inte på barn dock!

Denna händelse förtjänar kanske en egen tråd under "Kriminalhistoria" men eftersom den - på flera sätt - tangerar det tragiska mordet på Tore Andersson lägger jag in den här. Jag citerar följande ur Upsala Nya Tidning den 13 augusti 1949:

"41-årige diversearbetaren Bror Nilsson, en morbror till den mördade treåringen Tore Andersson i Bomsarvet infann sig på fredagen [det vill säga 12/8 1949] i en lägenhet i Smedjebacken, bebodd av en kvinna som han på senaste tiden umgåtts med. 'Ser du vad jag har här', sade han. Kvinnan fick se att han bar en sprängladdning i händerna och kastade sig undan. Då laddningen exploderade fick mannen båda händerna avslitna, men kvinnan erhöll endast några skråmor av glassplitter.
Stora skador anställdes i rummet. Den svårt skadade fördes till Smedjebackens lasarett där man tror att han skall överleva. Nilsson har tidigare suttit i fängelse i åtta år för mordförsök på sin dåvarande hustru, som han hotade till livet med en lie."

Man kan undra om det var mordet på systersonen som fick morbrodern att - bara fyra dagar senare - försöka spränga sin flickväns lägenhet i luften. Å andra sidan verkar han ju ha en föga smickrande historia att falla tillbaka på i det avseendet. På Smedjebackens lasarett trodde man att han skulle överleva, men frågan är om han verkligen gjorde det. Sveriges Dödbok upptar i alla fall en Bror Nilsson, född 9/8 1908 och död 15/8 1949 (det vill säga tre dagar efter sprängdådet). Denne Bror Nilsson blev alltså 41 år och var folkbokförd i Norrbärke (Kopparbergs län, Dalarna) i nuvarande Smedjebackens kommun.

Vilken tragedi för mamman till Tore: först mördas hennes lille pojke, och så spränger hennes bror sig själv i luften några dagar senare. Mycket märkligt, minst sagt. Något slags samband mellan de båda händelserna måste det finnas, men någon logik är svår att spåra.
Man får en viss känsla av att de här familjerna hörde hemma på samhällets skuggsida.

Flickan Ingers fortsatta öde var ingen lätt nöt att knäcka!! Platsen där mordet utspelade sig har tillhört flera olika församlingar under årens lopp, och det var svårt att veta riktigt i vilka kyrkböcker man skulle leta.....

Men skam den som ger sig - nu har jag i alla fall lite grann att berätta!

Inger tillfrisknade tydligen så pass att hon fick lämna sjukhuset så småningom! Hon gifte sig i början av 60-talet och fick 3 barn, varav 2 har avlidit i vuxen ålder. Hon tog sin makes efternamn förstås, och lade även till ett nytt förnamn. Gissningsvis valde hon att kalla sig för det nya förnamnet....

Familjen bosatte sig i en stad i Mellansverige där maken så småningom avled på 90-talet. Inger själv flyttade i början på 2000-talet tillbaka till Dalarna och avled där några år senare. Hon vilar nu i samma grav som sin äldsta son.

Om man tittar på vad som hänt i familjen under tiden före mordet, så ser man att Inger miste både sin far och sin farmor 1947. Detta kan givetvis ha påverkat hennes sjukdom till det sämre...

Vad beträffar Ingers mamma så avled hon 1983. Hon vilar nu i samma grav som Ingers pappa, trots att hon varit omgift flera gånger efter hans död...