Är alla människor onda?

Tjena!

Brukar inte vara så mycket i filosofi forumet så ni stammisar här har antagligen aldrig sett mig förr.

Häromdagen så kom jag att tänka på en liten frågeställning, man brukar ju säga att "läget gör tjuven", men borde inte det betyda att alla människor är onda?
Tänk efter, när var senaste gången ni gjorde något som bara var bra för en annan person? Jag kan inte minnas det alls, om det ens någonsin hänt, för när man tänker efter riktigt noga, så gör man tillochmed goda gärningar för sin egen skull.

Håller ni med om detta, eller har jag helt fel?

Jag håller inte med. Man kan göra goda gärningar, även om det inte är bara för en själv.

Men med ditt resonemang blir det förmodligen enbart för mig själv ändå. Om jag till exempel skulle springa ut och hjälpa en tant över vägen, så skulle du säga att jag gör det för att bevisa min poäng, alltså för min egen skull.

Jag tycker man kan göra saker för andras skull, som samtidigt gynnar en själv, även fast huvudprioriteringen är att hjälpa nån annan!

Bra poäng! Det fetmarkerade alltså.

Men angående det om att alla är onda, om vi säger att du hittar en plånbok, du vet att den inte tillhör dig men (bara teoretiskt) så vet du också att ingen kommer någonsin veta att det var du om du tar den, inklusive pengarna där i, visst skulle du gjort det?

Nej.
Men är alla människor egoistiska? Ja

Jag håller med dig. Alla är onda innerst inne i grund och botten. Jag är oftast snäll bland människor och kan ge lite fina kommentarer till mina vänner men på insidan tänker jag på hur jävla efterblivna och fula dem är osv osv.

Skulle du kunna utveckla ditt nej? Tycker att det blir ganska menlöst att skriva något i vetenskaps forumet utan att redogöra för varför man tycker som man säger, inget illa menat men det är min åsikt.
Tack! Det är precis så jag känner, fast jag kanske inte är precis sådär, jag är ganska ofta snäll och trevlig, men det är ju faktiskt bara för att jag vet att det tar mig längre och är jag otrevlig står jag utan vänner.

Precis, jag var sån innan att jag talade om allt jag tyckte för mina vänner vilket gjorde att jag tappade väldigt många. Men jag ångrar det inte heller idag då jag hellre står ensam än att bli knäpp av andra människor som jag anser vara idioter.

Det med att hitta en plånbok beror helt på mitt humör. Har jag det bra ställt och det inte är så jättemycket pengar i pluskan kan jag faktiskt lämna tillbaka den/lämna in den.

Men visst skulle jag absolut kunna ta skiten också, det är inget jag försöker hymla med. Hade det legat 100 000kr i pluskan hade jag grävt ner den i skogen och väntat på att läsa/höra nåt om den ett tag, sen hade jag gått dit o hämtat den.

Freud var ju inne på att vi drivs av sexuella och aggressiva krafter, så nog kan det mycket väl vara så att alla är onda innerst inne, och att vi bara uppfostras till att bli snälla.

Vad finns det att förklara? Är alla människor onda? Nej. Det finns människor som har handlat "rätt" livet ut. Men eftersom jag inte besitter ngn statistik eller har varit i kontakt med varenda människa så tror jag att det finns människor som inte är onda. Anser jag mig själv som ond? Nej.
Du kan börja med att definiera ordet ondska. Känns som att "ondska" missbrukas mkt i denna tråd. Bara en gissning: Är ordet ni söker egoism?

En tanke gör inte en människa ond, utan handlingarna.

Ondska är enligt mig, moraliskt fel, alltså att göra något som inte är rätt. Men att ha det som frågeställning skulle bara låta fel.

Själviska är alla människor, det ligger väl ändå i våran natur.

Rent objektivt så kan man varken säga att människor är onda eller goda generellt, eftersom gott och ont liksom rätt och fel varierar från med tiden, samt vilken kultur man är del av. De allra flesta etiska teorier har dock vissa saker gemensamt för vad som är ont, resp. gott; mord t.ex.

Men jag tror, precis som vissa andra i denna tråd att frågan du egentligen vill ställa är huruvida människan är självisk av naturen, eller ej; och här går det att hitta mer objektiva svar.

Personligen tror jag på evolutionen, och alltså att de som är bäst lämpade att överleva, överlever. "Lämplighet" utgörs av en mängd olika faktorer som varierar med tid, plats och omgivning, men en av dessa faktorer är just altruism. Altruism handlar om att uppoffra sig själv för någon annans (en individ, samhället som helhet eller en viss grupp) bästa, eller med lite korrektare termer; att tillfälligt uppoffra en del av sin egen fitness för att höja någon annans.

Mycket forskning har gjorts kring altruism, och det visar sig vara en egenskap som har selekterats fram hos en stor del av mänskligheten. Sen kan man fråga sig om man handlar altruistiskt för sakens skull, eller om det undermedvetet handlar om att indirekt främja sig själv eller de man är nära släkt med.

Personligen tror jag att människan är både god och osjälvisk av naturen, om hon tillåts vara det.

EDIT: Grammatiskt fel.