"Underbaraste" - en dialektgrej?

Jag från Kiruna har aldrig upplevt att folk säger "underbaraste" utan "mest underbara". När jag träffade min tjej fasade jag över att hon säger "underbaraste". Men nu när jag bott här i Gävle har jag märkt att varenda jävel säger "underbaraste".
Så: är vi särskilt språkbegåvade i norr eller är det bara här i Gävle som folk snackar som 10-åringar?

Det är ju lite olika om man säger "mest ..." eller "-aste" om så långa ord. "Intressantaste" och "mest intressant" låter ungefär likadant för mig numera, men förut hade jag sagt det senare. Regeln är väl att alla ord med fler än två stavelser ska skrivas om till "mer ..." och "mest ..." när de kompareras. Om det visar sig att det här är ovanligt lätt att motbevisa med vanliga ordexempel får jag svälja det, jag är lite okoncentrerad just nu.

Bara för att man tror att man är vass behöver det ju nödvändigtvis inte betyda att man de facto är det. Adjektiv kan kompareras med mer/mest såväl som ändelser. Det gäller inte bara tal utan även skrift.

Populärast funkar fint, likaså underbar med ändelse: den underbaraste flickan i världen.


Det här är en gammal klassisk ståndpunkt som ofta brukas av dem som tror att de är vassa (menar inte dig, Makehaste). Den påminner om högstadielärarnas omotiverade man-överkänslighet!