Jag är den enda riktiga människan.

Ber om ursäkt för den provocerande rubriken, men låt mig förklara.

Om jag nu påstår att jag är den enda människan som någonsin existerat, finns det några som helst motargument som kan övertyga mig om att det inte är så? Låt mig förtydliga.

Tänk er att allt som jag ser, känner, hör, läser om eller upplever på annat sätt enbart existerar inne i mitt huvud. Jag skriver alltså inte detta inlägg till någon egentlig människa utan enbart till en annan del av min underförflutna drömvärld. Svaren ni (förhoppningsvis) ger mig kommer då inte vara till någon som helst nytta, eftersom det egentligen inte är någon annans tankar.

Eftersom jag inte på allvar tror på denna teori; att hela världen och allt där i finns i mitt huvud; vill jag gärna överbevisas. Men Jag kan ju omöjligt veta att ni läsare faktiskt är en alldeles egen tänkande varelse, och vice versa. "Jag tänker alltså finns jag" fungerar ju enbart om jag tvivlar på att jag existerar, men finns det alltså något definitivt bevis på att omvärlden faktiskt existerar?

Vad säger ni om dessa tankar?

Troligtvis, då det finns flera trådar om ämnet, är detta en vanligt förekommande tanke hos många. Det du skriver är helt korrekt, men jag kan rakt av dementera det du säger genom min egen existens, men då hamnar jag i samma sits. Det går helt enkelt inte att vara säker.

Och det här svaret jag ger dig get ju egentligen ingen mer klarhet, då du som sagt egentligen bara kommunicerar med dig själv.

https://www.flashback.org/t135751

Kallas solipsism. Och nej man kan omöjligt veta säkert att någonting förutom ens medvetande existerar då allt upplevs subjektivt.

Mina ursäkter! Visste inte namnet på fenomenet så lite svårt att söka upp det, tackar!

Det gör det. Hoppa ut från fönstret.

Då går jorden under med mig.

inga problem för mig.

Tråd låses och TS hänvisas till ovanstående tråd.

/Mod