Bör jag studera filosofi?

Filosofin hänger sig åt tolkningar av världen och logiken i dessa tolkningar. Stridigheterna här saknar lösning.
Du får inte se filosofin som en vetenskap eller ett Logiskt/matematiskt system. Filosofin är möjligen en metavetenskap, något som kan uttala sig om vetenskapen utan att därför kunna avgöra vad som är rätt eller fel.
Filosofen uppfinner ingenting. I allra bästa fall kan han upptäcka någonting, som Saul Kripke.
http://en.wikipedia.org/wiki/Saul_Kripke Som redan i din ålder(?) börjat publicera sina banbrytande upptäcket inom "relational semantics". Men å andra sidan uppfyller han inte dina studieambitioner. Hans enda examen är en BA.
Men bry dig inte om allt detta beväpna dig med hängivenhet och grip dig an uppgiften som du vore odödlig. Man vet aldrig, det kan lyckas. Så visst skall du studera filosofi!

Vad beträffar filosofi så tror jag inte det finns mycket du kan lära dig på universitetet som Google inte kan.

Har du en ordentlig ekonomisk uppbackning från dina föräldrar? Eller ekonomin tryggad på annat sätt? Annars tycker jag inte att du ska studera filosofi, varken i syfte att göra karriär eller ens bara slöläsa några terminer "för skojs skull". De tolv terminer som du kan få studiestöd för på grundnivå har du behov av för att skaffa dig en utbildning som ger ett vettigt jobb, särskilt om du planerar att flacka omkring lite i syfte att bli bildad.

Bildad är nämligen just vad du antagligen vill bli. Men det blir du inte genom filosofistudier, på grund av att kvalitén på utbildningen (i Sverige) är undermålig. När du studerar humaniora så har du kanske två föreläsningar per vecka, resten är upp till dig. Och det ger inte ger dig den feedback som du behöver för att utvecklas intellektuellt. De som blir något inom humaniora har (tror jag) det gott förspänt hemifrån vad gäller det intellektuella klimatet, samt har turen att inte ständigt behöva titta ner i en tom plånbok om den där uppsatsen skulle dra ut på tiden. Goda kontakter inom akademin på förhand är heller inte ovanligt. (Har jag fel? Är jag fördomsfull? Detta är hur jag tror att det är, det ska jag vara öppen med--jag har inga torra data på det.)

Inte heller från dina kurskamrater kan du förvänta dig någon stimulans, utan det är idel stolpskott där. På A-nivå hittar du många som läser bara för att ta en termin att slappa och kanske träffa folk eller partners, men även om du söker det senare så är filosofi också ett dåligt ämne för heterosexuella på grund av övervikten av killar. På B-nivå så är ni redan en mycket liten grupp av vilsna nördar på föreläsningarna, de som inte förstod att filosofistudier är så mycket mindre intellektuellt givande än t.ex. teknikstudier (på grund av att utbildningen knappt får kosta ett öre i skattepengar).

Jag vet inte om du har förkunskaperna för att läsa matematik på universitetet, men matematikstudier är precis vad du behöver för att bli en stjärna inom den typ av logik-orienterad filosofi som mestadels bedrivs i den anglosaxiska världen samt Sverige. Logik-kursen som du får på A-nivå som ingående i ämnet Teoretisk filosofi är löjligt enkel, men redan på B-nivå så höjs kraven betydligt och då har du det bättre förspänt om du har läst matematik.

Den bästa vägen till att bli en stjärna inom filosofi är alltså faktiskt att börja med andra ämnen. Efter att ha läst lite teknik eller matematik så kan du sedan lätt klara av att plugga filosofi på dubbel hastighet, vilket du bör göra, annars är tiden inte värt det.

Sedan bör du tänka över om du verkligen kommer att tycka att den typ av filosofi som man studerar i Sverige är roligt att hålla på med i längden. Inget annat ämne är så känt för att vara frustrerande för de som har gett sig in i det, och den stämningen märker du av även på dina föreläsare, som inte alltid är så engagerade i vad de håller på med.

Att man inte får hindrar inte vissa av oss från att försöka... Om nu matematiken tvunget ska vara ofullständig så kan jag väl åtminstone få råka blanda ihop den och filosofin då och då.

@TS: Jag tror aldrig att det är bortkastat att läsa filosofi, även om du om ett år skulle finna att din tioåriga bana istället blev ett halvår lång. Filosofistudier uppmanar och ger dig verktyg för ett kritiskt, rationellt tänkande som är av värde oavsett vad du väljer att syssla med senare. Jag tror också att alla, om de erbjuds möjligheten, skulle kunna intressera sig för filosofi på någon nivå. Så absolut, läs filosofi och se vart det bär av, vet dock att en filosofiutbildning kanske inte är det mest lukrativa alternativet. Å andra sidan så öppnar förhoppningsvis filosofistudierna för att det finns andra värden än de ekonomiska här i livet.

Om man tror att diskussioner ansikte mot ansikte är av vikt, och kanske framförallt av nytta, för att utveckla det filosofiska tänkandet så finns mycket att vinna på en universitetsutbildning framför studier på egen hand. Om inte annat för att du hamnar i bland andra människor som förhoppningsvis intresserar sig för samma frågor som du, vilket givetvis är om inte förutsättning för så åtminstone en bidragande faktor till att öka möjligheten till diskussion.

Studera absolut filosofi Kassandros! Det är mycket givande. Man har sagt här att du kanske inte kommer revolutionera den akademiska disciplinen men den kommer garanterat renovera dig. Om man inte vill lägga hela studielånet på filosofi (åh jag skulle inte kunna tänka mig så mycket bättre egentligen) så går det ju alltid att läsa en kurs på långsam fart på distans. Inte riktigt på plats men inte självstudier heller. Jag hade den stora turen att kunna läsa filosofi och kunskapsteori på gymnasiet (IB) vilket jag egentligen tycker gav mer än A kursen (umu). Kan dock tänka mig att det är bättre att satsa på de praktiska/teoretiska indelade kurserna än generell A kurs.
Det behövs alltid en ny Singer så kom an du bara, du verkar ju säker på din sak!

Vad för slags filosofi är du mest intresserad av?
Etik? Logik? Metafysik? Politik? Estetik? Språkfilosofi?

Först och främst upplever jag att det filosofiska kunnandet och det allmänna bildandet är relativt lågt men min förmåga att tänka, reflektera och analysera är tämligen konstant stabilt. Jag behöver bli beläst i både filosofi och i ett flertal andra områden samt förstärka min språkliga förmåga i tal och skrift för att kunna vidga kunskapsvyerna och framställa meningsfulla texter. Jag vill endast att mina filosofiska skrifter skall vara motsägelsefulla på ett Ludwig Wittgenstein positivt sätt.

Jag vill studera filosofi för att utrusta mig med kunskaper. Även om mina filosofiska strävandena inte förverkligas så kommer studierna stimulera mina författardrömmar. Jag tänkte i början studera svenska språket men det verkar ensidigt och därför tämligen onödigt.

Vad avser matematiken har jag lätt att anpassa mig till att räkna. Dessvärre har jag inget godkänt i betyg i matematik. Men jag skall se till att tenta matte A.

Nu är det upp till bevis. Mitt filosofiska tänkande är ganska rörigt vad gäller idén till upphovet av en ny filosofi. Jag är ingen höjdare i filosofi på en professionell nivå. Men hur som helst. När jag läste en bok om filosofi, före jag kom i kontakt om hur en idé födder en ny idé och hur olika idéer konkurrerar med varandra, tänkte jag på en idé som omfattar alla idéer (delvis kan inte födda nya idéer) och som har inga konkurrenter. Jag brukar tala om "ett pluralistiskt filosofiskt tankesystem som ej kan rubbas". Jag brukar också tala om "en slutdestination för det filosofiska tänkandet" vilket lätt missuppfattas som stopp för eviga frågor. Här menar jag egentligen att alla filosofiska inriktningar inrymms. Inom ramen av min filosofi behandlas en eller flera filosofier i sin kontext och idéer kompromissar med varandra. Som till exempel kräver min filosofi att individualisterna och gemenskaparna kompromissar med varandra i enlighet med förnuft och avstår från extremism för att lösa idelogiska konflikter. Dock ska inte radikalism likställas med extremism. Målet med min filosofi är att hitta en balans. Det låter kanske alltför bekant med "den gyllene medelvägen" men jag är nog den förste att egentligen omvandla begreppet till en ny vittomfattande filosofi. Min tanke är att alla filosofiska ismer hör i ett och samma släkte (alla ismer går att fören i ett onedbrytar ism i så kallad filosofins Pangea). Ismer är beståndsdelar av en helhet. Dock betraktar jag ismer som inte är vetenskapliga som svåra att förena i min filosofi. Min filosofi är tänkt att förbättra samhället, vilket är svårt med vidskeplighet. Jag kallar dem ismerna för falska eftersom dem är perinormala. För att komma tillbaka till min begrepp onedbrytar menar jag en tes som ej kan ge upphov till en antites. Möjligtvis kan en antites uppkomma i detta fallet men ingen syntes och inte heller är antitesen i sitt riktiga bemärkelse som sådant då den grundar sig på pseudovetenskap och är därför starkt decimerad. Min filosofi sammanfattar mänskligt vetande och raderar skillnaderna mellan människorna genom att lösa ett problem inom politiken, nämligen ideologiska stridigheter. För mig är det förening som måste eftersträvas. Jag uppfattar, enligt min filosfis principer, blandekonomin som det bästa exemplet på ett lyckat ekonomi. Detta är ett bevis och erkännande på slagkraften i min filosofi. Det största hotet för framväxten av min filosofi är extremismen vilket jag talade om innan. Många ideologier tenderar att bli partiska och kompromisslösa varför motsättningar i samhället uppstår. Kompromisslöshet (det goda) mot extremismen (det onda) är dock berättigad. Min filosofi bygger på att "om inte det ena funkar så funkar det andra eller det tredje", därav hänggivenhet åt båda håll är viktigt (som i fallet med individualismen och gemenskaperna som jag tog upp).

Dessa var då en liten inblick i min filosofiska värld. Bör jag chansa?

Jag läser boken "Filosofi A - Frågor och svar" just nu, någon annan som har läst den och kan ge era intryck av den?

Sorry to break it to you men kommunism, marxism och socialism finns redan.

Mao försökte förstöra allt som hade med kultur att göra I Kina (för att utrota spåren av tidigare "världar", kan väll ses litegrann som dina "ismer"). Stalin dödade massvis av sina egna för att hålla "säkerställa" sina åsikter.

Du kommer inte kunna komponera en filosofi som ger svar på alla frågar, vilken kommer resultera i världsfred. Det är bara så att saker fungerar inte som vi vill. Precis som Demokrati låter så bra.. Låt folket styra över folket, men ändå så styr folket inte mycket, vi följer blott. Och en direktdemokrati är högst ickeffektiv. Demokrati är inte "bra".

Att säga att vi måste lägga åsikter som delar på oss åt sidan för att vi ska kunna komma överrens över landsgränser etc. Så måste vi ta bort individen (och detta kommer inte fungera).

Jantelagen finns redan och att vända andra kinden till är inte något som människor är bra på.

Det är precis som att leta efter Atlantis eller Eldorado, det är otroligt spännande och intressant. Men i slutet är de bara utopier och resultatet av människans fantasi.

Hundkatt90,

Du missförstår nog min filosofi. Och ja, jag är en socialliberal. Det står närmast min filosofi.

Jag tar den för orden du yttrar.

Ateistiska organisationer finns, kommunism finns.

Men matte A finns inte!