Kliniskt död en gång. Rädd ändå? Eller inte?

för jag är endast lycklig och kan orka med göra saker om jag har någon av "mina droger" i mig.

Utan dom ingen lycka, kan ej känna den där "lyckan" man kunde innan drogmissbruket började, inget e kul liksom - förutom när jag tar ngn av "mina" droger.

så är det.

Såg en dokumentär nyligen om en svensk doktor,som föll under isen,hennes hjärta stannade,och det tog lång tid innan helikoptern hämtade henne,dom va till fjälls,hon överlevde utan hjärnskador tack vare att hon va nedfryst
Bland annat efter hennes olycka så har dom börjat praktisera frys bäddning av patienter
Nu jobbar hon som läkare igen efter sjukskrivning.Återställd.

http://en.wikipedia.org/wiki/Anna_B%C3%A5genholm

Att vara kliniskt död betyder inte inte att du är helt död! din hjärna kan fortfarande fungera tills syret är helt förbrukat. är iaf så jag har uppfattat det som.

Fortsätt kämpa emot drogerna! Kul att du har familj, men se det hela som en varning att livet inte är för alltid, speciellt när man håller på med droger.

Du kände alltså ingenting när du befann dig i din mors mage?

Du måste ju ha sparkat av någon anledning?