Två pojkar i Sigtuna, åtta och fyra år gamla avlidna - mamma anhållen för mord

I dagen Sigtunabygden kan man läsa att åtalet drar ut på tiden. Den rättspsykiatriska undersökningen väntas klar först den 8:e december och sedan väntar polisen på en del provsvar från SKL.

Så långt tänkte inte jag. Anknytning som anknytning. Död eller levande.

Om mamman är svensk medborgare (vilket jag inte är säker på) kan hon inte bli utvisad, inte heller kan medborgarskapet återkallas, oavset hur grovt brottet var.

Eeh, va? Vad grundar du det på?

Myndigheterna anser ju att det är viktigt att mamma och barn ska få vara tillsammans.
(300 små somaliebarn på väg nästa år..) Även fast mamman dräpt barnen. Hon kan naturligtvis inte skiljas från dem.
Hoppas mamman åläggs att gå till graven/gravarna varje vecka och sätta blommor på dem.

Kanske onda mamman kan begravas med sina barn så att hon har dom nära, hon var ju en sån fin mamma som älskade sina barn så mycket enligt tillförlitliga uppgifter.
Svenska staten slipper kostnaden för onda mamman på anstalten, framtida socialbidrag etc. etc.
Bara fördelar win win liksom.
Ännu bättre om det kan ske i Kenya förstås.

Begravningen är nu idag, min kollegas dotter gick i samma klass som äldste killen och dom ska närvara på begravningen. Killarna kommer enligt henne dela kista och gravplats, så dom får vila tillsammans. Lite fint.

Man kan undra hur det känns att gå på sina egna barns begravning, barn som man dessutom dödat själv.
Hur känns det att möta blicken från människor?
Att överleva sina egna barn är ju en förälders värsta mardröm.
Känslan måste vara surrealistisk.
Har mamman någon självinsikt så är självmord det enda alternativet för henne.

Det har ju sagts satt hon börjat få insikt i vad hon gjort och gjort medgivanden.
Det har också sagts att hon är självmordsbenägen (hittar inte länken).
Hon kommer väl att övervakas noga och få plågas av att leva vidare med vad hon gjort.
Ett straff värre än döden.

Kanske Lasse Nielsen kan svara dina frågor.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11966284.ab

Usch, svåra saker det där. Även om man varit den som orsakat en familjemedlems död så sörjer man lika mycket för det. Man har ju inte bara den ödesdigra stunden i minnet.
Man kan behöva ett fint avslut istället för den sista blodiga bilden man har av offret och situationen.
Men man får nog avstå från det avslutet med hänsyn till andra sörjande.
Jag har träffat män efter att de vaknat upp ur sitt alkoholrus och inte ens genast minns att de slagit ihjäl sin fru. I mitt jobb kanske jag tillägga ..
De vill se henne för att förstå.
De sörjer sitt offer men ingen av dom har tänkt tanken att gå på begravningen av hänsyn till anhöriga.
Kvinnan som åtalats för mord på sin man i Filipstad fick ta farväl av sin man i sällskap med vakter från häktet (på bårhuset? begravningsbyrån?) men var inte med på begravningen.

På torsdagen tog vänner och familj ett sista känslosamt farväl av Tevin, 8, och Elias, 4, i Maria kyrka i Sigtuna. Gosedjur prydde entrén till kyrkan och många människor var på plats. Inne i kyrkan stod två uniformerade poliser.
Pojkarnas mamma var inte närvarande

http://www.expressen.se/nyheter/1.2618083/i-dag-begravdes-mordade-pojkarna-i-sigtuna

Det är väl jävla fan att man ska behöva polisbevakning på en begravning för att de "sörjande" måste hota varann.
Värdighet och respekt?