Kan vi lita på att det vi ser är det som verkligen finns?

Kan vi lita på att det vi ser är det som verkligen finns?

När man drömmer, så ser man tex, men då finns det inte? Men ser man sitt husdjur så litar vi på att den verkligen finns.

Vill höra tanker. Låt orden flöda.

Kram

Menar du att allt vi ser är fake?

Den tanken har slagit mig och fan, det är läskigt att tänka på det.

Det är sådana tankar som sätter dig i ett rum med mjuka väggar...

Haha, jag vill helst inte hamna på något hem. Tänkte bara att vi skulle sitta i en ring och filosofera en stund denna kväll.

Jag tänker att vi är satta här i en värld av lagbundenhet och sammanhang som till stor del går att kartlägga. Även om det finns luckor i den fysiska verkligheten, är den det närmaste verklighet vi kan komma så länge vi själva är bundna till våra fysiska kroppar. Vad som finns bortom kan vi bara drömma om, eller genom subjektiva upplevelser erfara. Aldrig bevisa för någon annan.

Det avgörande är att bestämma sig för att den här världen är viktig och angelägen - eller inte - och sedan leva därefter.

Solopsism?

Jag tänker alltså existerar jag, men det är det vi kan vara säkra på. Allt annat kan vara en manifestation av våran egna tanke.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Solipsism

Skulle vara smått jobbigt att vakna upp 76 år gammal i en vaderad cell och inse att allting bara var en vanföreställning.

Hjärnan styr ju faktistk ALLT vi upplever...

Svår fråga. Du kommer få olika svar beroende på vilken filosofs verk du läser.

Descarte menade att vi i jakten på orubblig kunskap endast kan vara säkra på din egna existens, men inget mer. Även dina tankar är inte orubbliga vilket leder till att dem inte räknas som kunskap och därför inte kan litas på..

Alla säger olika, vem ska man lita på?

Jag är väldigt inne på Kants linje om "tinget i sig". "Tinget i sig" är ett begrepp som myntades av Kant någon gång i mitten 1700-talet och är då det som är orsaken till vår subjektiva sinnesuppfattning av världen. Detta något ligger bortom vår förmåga att kunna veta något om, det ligger liksom i begreppets definition och det är därför meningslöst att beskriva vad det är, hur det ser ut osv osv.. Det betyder dock inte att det inte existerar, utan tvärtom, det är nödvändigt för att vi ska kunna göra empiriska undersökningar av världen och universum enligt Kant.

Edit
Det är förstås inte meningslöst att försöka beskriva vad det är, det är väl det som driver den vetenskapliga utvecklingen framåt skulle jag tippa på. Det skulle iofs indikera att vi på något sätt närmar oss det, men det skulle vara alldeles för enkelt sätt att se på det. Och det kan vi knappast bevisa.

Man kan bli lurad av manipulerade bilder och filmer eller konstgjorda föremål.



Men man kan också bli lurad "mentalt", då man aldrig kan vara 100% säker på folks avsikter.
En vän kan flina en rätt i ansiktet samtidigt som h*n tänker ut nåt sattyg.

Vi kanske måste lita på att det vi ser finns, för mest troligtvis finns det. Däremot verkar det som att våra ögon är väldigt primitiva och hjärnan tolkar om information med hjälp av ledtrådar.....som går hela vägen från hålet i ögat, korsas i mitten av skallen och blir till en bild i nacken...

Så det vi ser kanske inte är "rätt". Vi som människor är begränsade, vi ser tingen som vi ser de utan att reflektera om det är allt. Dessutom finns det andra varelser som har mycket bättre syn på många olika sätt. Fjärilen t.ex sägs ha ett ofantligt färgspektrum.

Det som är spännande är att vi vet att vi drömmer när vi drömmer och är vakna när vi är vakna...hmm

en till sak. När vi ser något vi sett många gånger så blir vi lata och förbiser ofta detaljer. kanske inte behöver ha sett något speciellt ofta heller... utan att förbise detaljer.