Tror ni kvinnor att vi män inte har en "social standard" att leva upp till???

Jag tror personligen en del av det är medfött och svårt att ändra på. Så jag är osäker på om man bör göra politik av det

Jag hade hållit med dig, om det nu vore så att de sakerna du vill ta bort ur ekvationen är saker som kvinnor gör lika mycket som män. Men så är ju inte fallet riktigt. Om du tittar på tiden som spenderas på dessa saker så är det ganska mycket tid som läggs ner (målning, renovering, gräsklippning, däckbyten, you name it).

Om man konstant duckar och låter mannen ta hand om de sysslorna som över tiden handlar om ganska mycket tid, så är det fullt förståeligt att mannen inte behöver ta hälften av disken heller. Eller ska mannen ta alla de tidskrävande bitarna och dessutom stå för hälften av diskning, städning osv? Bara negativt för mannen och bara positivt för kvinnan?

Självklart ska man göra politik av att människor tvingas undertrycka sina känslor och riskerar att skadas psykiskt. Jag har sett så vansinnigt många män lida i vuxen ålder pga att de aldrig fått visa känslor eller prata om känslor som barn. När de sedan blir vuxna kan de inte ens känna igen/sätta ord på sina känslor... Detta i sin tur leder såklart till en massa problem, bland annat att en depressionsdiagnos ofta missas etc.

Varför skulle detta inte vara viktigt?

Jag skrev ju att jag trodde att det var medfött och svårt att ändra på. Att en hel del av oss män lider kan säkert stämma, men frågan är om det går, och i sådant fall, är det nyttigt att ändra beteendet?

Hallå där! VAD är det du menar är medfött? Pojkar gråter om de får när de är små! DET är medfött. Tyvärr finns det dock många vuxna som inte riktigt tycker att det är okej och försöker släta över det "seså, det var inte så farligt. du är ju en stor kille" etc etc. Vårt samhälle är experter på att låta killar förstå att det inte är okej att gråta som man... Kom inte och säg något annat.

Självklart är det inte bra att undertrycka känslor på detta vis. Det behöver man inte ha en magister i psykologi för att fatta.

Jag menar att jag tror att det är medfött, var det otydligt någonstans? Man kan inte jämföra småbarn med vuxna män heller, hjärnan utvecklas något fruktansvärt under hela uppväxten. På vilket vis lär vi oss att vi inte får gråta? Om du läser vad jag skriver - Jag tror inte heller att det är bra, men är det HELT omöjligt att det är naturligt för oss män? Jag ställer frågor för att jag faktiskt undrar, inte för att vinna någon diskussion.

Vad är DET (se fetning i ditt citat)?

Tycker du verkligen att det inte görs någon skillnad på om en 20-årig tjej gråter eller om det är en 20-årig kille som gråter? Visar vårt samhälle tydligt att båda två har samma rätt till gråt? Om du svarar ja på detta tror jag inte att du lever i verkligheten... En man som gråter ses inte på på samma vis som en kvinna som gråter. Det är bara att erkänna.

(Och jag gör det inte heller för att "vinna" någon diskussion utan för attjag tycker att det är så självklart viktiga frågor)

de flesta feminister är emot de klassiska könsstereotyperna när det bromsar dess intressenter dvs dem själva att tillskansa sig mer makt och fördelar. av en slump korrellerar detta alltid och det duger inte om man ska påstå sig förespråka alla eller att ens idéer gynnar alla. en duktig hästskojare kan sälja en påse skit men femenisterna överskattar sin skicklighet där.

dom som säger feminismen gynnar alla bara är ute efter att tillskriva män mjuka värden, försvaga, försinka trycka tillbaka män det är väldigt uppenbart. vänder du på något och t.e.x säger att killen ska ha rätt att försvara sig och slå tillbaka mot en kvinna tar det tvärstopp i det feministiska ljugeriet. männen förespråkas bli mer kvinnliga men maktbalansen ska alltid tippas till kvinnors sida till förmån till femenister.

femenister behöver ta av sektmössan en stund och inse att kvinnor inte alltid är strukturellt underordnade. femenister ställer män och kvinnor mot varandra på ett sjukt sätt som gör att lyfter du ett kön måste du sparka undan benen på det andra så det femenister förespråkar är bara skit.

Att inte visa känslor (DET).

Men frågan är varför samhället inte ser likadant på en man och en kvinna som gråter. Vi föds in i vissa roller, min fråga är helt enkelt är det vettigt/nyttigt att försöka ändra på dessa roller, har vi testat det förut?

Men eftersom pojkar visar känslor fram tills dess att de förstår att det inte är uppskattat, kan vi nog med ganska stor säkerhet säga att det inte är genetik utan miljö det är frågan om.

Anledningen är såklart att en man sedan gamla normer ska vara stark och klara allt. Nu är ju verkligheten inte sådan, män är inte alltid starka och de klarar inte allt - detta krav mycket jobbigt för mannen. Alltså skulle mannen må bättre av att inte alltid behöva låtsas vara stark och perfekt.

Det betyder INTE att man vill ändra på mannen - bara att det ska vara tillåtet att ibland känna sig vilsen och inte starkast i världen.

Ja jo jag håller med i stora drag. Men det fetade. Vad kommer detta ifrån? Är det något vi har kommit fram till eller ter det sig så naturligt? Frågan är retorisk då är tveksam till om ens forskare kan svara helt säkert på det där.

Man brukar ju säga att män tänker mer rationellt än kvinnor och är mindre känslosamma, detta kan förstås vara en effekt av att män trycker ner sina känslor. Eller så kan nedtryckandet av känslor vara en effekt av att man är rationell?

resultaten blir förödande då normer delvis grundar sig på medfödda egenskaper.

det är lite feministisk ingenjörskonst över det.

tvinga pojkar bejaka känslor på en manligt onaturlig nivå så knäcker du dem. går nerbrytningen för långsamt tillsätt katalysatorn kollektiv skuld.

uppmana å andra sidan ett valfritt kön här flickor ta för sig utan vare sig gränser eller följder så skapar du monster.

feminister uppvisar närmast religiös tilltro till sina teser och otålig iver att laborera sina sjuka idéer på andra. priset är för högt och förr eller senare måste någon plocka ner dessa galningar på jorden igen.