Vad kommer efter empirismen?

Intressant frågeställning. Jag tror att det blir en form av holism som blir nästa steg.
En blandning av rationalism och empirism. Reduktionismen är ju nästan lag i dagens paradigm, men det finns ljusglimtar som tex strängteorin som saknar empiri.
Att försöka se helheten kommer att vara det som dominerar och utmanar.

Jag tror att i framtiden kommer man att se tillbaka på den här tidsåldern som en slags ontologisk medeltid. Även fast vi vi har gjort stora framsteg så är vi fast i ett paradigm som liknar en inverterad medletid katolisism. Svartrockarna har bytts ut mot vitrockarna.
Det kommer en stor brytpunkt den dagen vi upptäcker Higgs boson. Vetenskapshistorien kommer att indelas i före och efter den stora upptäckten. Det kommer vara relativitetsteorin och kvantfysiken som är närmaste vetenskapliga anhalt. Nästa blir Higgs. Där vi är nu kommer att bli bortglömt som en tid då skäggiga fundamentalistiska "skeptiker" och "scientister" dominerade den vetenskapliga debatten, helt utan framgång eller historiskt viktigt avtryck.

En blandning av reduktionism och rationalism är precis vad som redan råder inom fundamental vetenskap. Fysiker som pysslar med fundamentala frågor har levt utan empiriska data ganska länge redan och framsteg görs ändå. Strängteori och AdS-CFT+dualitet är två bra exempel men alla andra förslag till fundamentala teorier styrs också av en blandning mellan empiri och rationalism. Ultimat måste ju dock teorier om fysikalisk verklighet kunna styrkas av mätningar av sagda verklighet, jag ser ingen väg runt detta.


Higgsbosonen är inte något speciellt eller unikt, förstår inte varför folk tror det. Det är "bara" en till ny partikel som dock kan avslöja vissa saker om ny fysik, men absoluyt inte något så väldigt speciellt. Viktig upptäckt, javisst, men upptäckten av atomkärnan, elektronen, neutrinon etc. är alla precis lika viktiga, om inte än viktigare. Att vi hittar Higgs kommer vara långt mindre omvälvande än vad t.ex. kvantmekanik eller relativitetsteorin var, och antagligen också mindre viktigt än den hyfsat moderna (1997?) upptäckten av AdS-CFT, bara för att ge ett par exempel.

Det finns mycket riktigt inga genvägar runt empirismens järnhårda verklighetsprövning, och all analys inom ett givet fält kan verka ställd bortom såväl rimliga tvivel som felberäkningar - men sedan faller teoribildningen på det slutgiltiga verklighetstestet.
Därför uppställer man såväl hermeneutiska som hypotetiskt-deduktiva arbetsgångar inom en forskningsprocess, och man ser noga till att inte hoppa över något empiriskt steg i den valideringsprocessen.