EMU går i graven.

Tryckandet av pengar ökar hela tiden. Vad som än händer i det korta perspektivet kommer guld att gå upp på sikt som ett resultat av detta.

ECB har ju börjat trycka i stor skala sedan Trichet avgick, och Kina har tydligen också börjat öka tryckandet detta århttp://www.wantchinatimes.com/news-subclass-cnt.aspx?id=20110108000102&cid=1102.

USA har nog inget annat val än att börja trycka igen om inte i år så nästa år. Argentina (med en skrämmande historia av finansiell ansvarslöshet) har också börjat igen i gammal god tradition.

Tänk om en politiker skulle föreslå att man tryckte nya pengar för att betala byggandet av en ny motorväg. Alla hade ju förstått att det vore galet. Men när folk talar om "kvantitativa lättnader" är det svårare att förstå sambanden.

Eftersom länder runt om i världen inte har några riktiga lösningar på den strukturella krisen som varat sedan 2008 är det enda alternativet i deras ögon att trycka pengar. Jag har investerat i guld sedan 2007, och den investeringen har visat sig vara bättre än alla andra gång på gång sedan dess.

Vet inte om det hänger ihop, men här är litet info om en grekisk Hedgefonddrottning (jo,faktiskt) som numera äger världens största segelbåt. Miljardär är hon förstås:

http://yachtpals.com/maltese-falcon-7053

Enligt mina källor så har Grekland i flera år legat nära vad som kan kallas utpressning gentemot EU.

Nu har det dock trappats upp och kommit ut i rampljuset.

Och så fort Grekiska politiker blir pressade sprider de rena lögner(1) till det grekiska folket som gör uppror på gatorna och hotar med revolution varpå EU låter de grekiska politikerna backa från sparpaket och istället ger dem mer pengar att slussa vidare till diverse ljusskygga ändamål.

(1) Ta t ex den tidigare finansministern (eller var det utrikesministern) som på fullt allvar gick ut för något år sedan och sade att en av orsakerna till den grekiska krisen var att Tyskland lade rabarber på den Grekiska guldreserven under andra världskriget. Det tog bara 24 timmar så berättade indignerade engelsmän att de faktiskt fraktade Greklands guldreserv till Kairo innan tyskarna kom. Och att de sedan återbördade guldreserven till Grekerna. Till sista tackan. Detta var ju en uppenbar och fräck lögn från den grekiske ministern som med all säkerhet också var medveten om det. Jag är övertygad om att det grekiska folket matas med en fullständigt förljugen och förvrängd världsbild. Och att många tyvärr fortfarande tror att Tyskarna stal deras guld.

Sedeltryckandet börjar ta skrämmande proportioner i USA och EU och det är ohållbart i längden för dem och alla andra som inte matchar sedeltryckandet med ökad produktionsbaserad tillväxt vilket gör Kinas sedeltryckande mer legitimt.

Utpressning? Frankrike vill ha dem med som en spik i sitt lag för att nagla fast just Tyskland och ha betalt för detta medans Tyskland är totalt likgiltlig till Grekland och dess bekymmer.

Tyskland å sin sida vill nog hellre ha med Sverige. Tyskland har alltid varit olyckligt kär i just Sverige. Vi betraktades av dem som "icke krigförande på Tysklands sida" under kriget,men en av de nazister som hade minst förståelse för vår situation var ju Hitler själv. Göring gjorde ju anspråk på att föra Sveriges talan och intressen inför Hitler.

QE/Kvantitativ lättnad .. Ovanstående är värt att begrunda. USA trycker papper som ser ut som pengar och uppför sig som pengar, obegränsat, för att baila ut EU/eurozonen. Löptid tre år till 1 procents ränta. Inflation ligger klart i farans riktning.

Ja, det är ju många som hävdar att inflation inte kan uppkomma om det inte råder goda tider. Så var det dock inte exempelvis på 70-talet i USA. En hel del finansiella fadäser pågick ju under den tiden, men USA gjorde kvantitativa lättnader i slutet på 60-talet, och jag tror att det bidrog till kriserna i USA på 70- och 80-talen.

Problemet då hette Vietnam och slutligen skapade denna efterfrågeinflation tvåsiffriga inflationstal där löner och priser jagade varandra likt katten som jagar sin egen svans. Slutligen bröt Nixon dollarns koppling till guldet. I praktiken hade hela världen tills dess dollarmyntfot och i Europa hade alla länder en fast dollarkurs och även sinsemellan.Dollarn var då vad euron är nu.

Vår dollarkurs var då 5.17 vill jag minnas och varit så sen krigslutet. Även mot andra länder var vår valutakurs fast sen decennier tillbaka genom dollarmyntfoten som i teorin garanterades av USA genom guldreserven.

Därefter började vår egen sosseregim frestas med att expandera den offentliga sektorn på 70-talet utan finansiering utan med lån och en växande statskuld och slutligen beviljade vi oss även högre löner än i V-Tyskland som även de släppte kopplingen till dollarn men vars valuta då stärktes och bildade kärnan i den då skapade valutaormen som band de europeiska valutorna mot varandra.
Allt detta genom att manipulera med värdet på valutan. FY

Genom att släppa kopplingen till dollarn kunde de öka värdet på den egna valutan och få ner inflationen genom låga lönehöjningar och högre räntor. Vi i Sverige agerade tväremot och statskulden sköt i höjden och så även löner med en ränta som knappt kompenserade för inflationen,och dessutom beskattades med hög marginalskatt. Detta gjorde att alla ville ha lån och avdragsgill ränta i deklarationen och för köpa fastigheter och mycket riktigt orsakade detta en fastighetsbubbla som brast 1991/92.

Strukturkrisens orsaker var dels att Bretton Woodssystemet, vilket grundats 1944 och innebar att den amerikanska dollarns värde var knuten till guldet och alla andra valutor knutna till dollarn, vilket var för oflexibelt för att kunna hantera den ekonomiska utvecklingen i början av 1970-talet. USA hade på grund av Vietnamkriget stora budgetunderskott som tillsammans med allt intensivare konkurrens från Västtyskland och Japan underminerat värdet på den amerikanska dollarn genom underskott i sin handel.

Den första oljeprischocken 1973 innebar slutet för Bretton Woods och guld-dollar-myntfoten. Den svenska valutan anslöts nu istället till den europeiska valutaormen,där D-marken utgjorde ankaret.

Den andra anledningen till krisen på 70-talet var de massiva skulder Sverige, byggt upp då vi försökt stimulera vår ekonomier under den ekonomiska nedgången på 70-talet. De ekonomiska stimulanspaketen hade bland annat tagit form av stora subventioner till industrier med svårigheter, bland annat stålindustrin och varvsindustrin. Subventionerna fick till följd omfattande inflation i löner och råvarupriser, de försenade också en nödvändig strukturomvandling i ekonomin genom att understödja industrier på nedgång och orsakade stora statsskulder.

Under 1977,1982 och sen under 1992 devalverade vi, då vår export föll p g a kostnadsläget då skatterna höjdes och vi tvingades amortera av vår statskuld.

För att komma ur problemet med en alltför hög löne- och prisnivå, tvingades Sverige devalvera flera gånger under perioden 1976 till 1982. Den sista devalveringen 1982 verkade vara framgångsrik, och Sveriges ekonomi gick förhållandevis bra vid mitten av 1980-talet, med stora vinster i exportindustrin.
Något som var på bekostnad av våra grannländer som försökte spara sej ur krisen. Vi eroderade bort våra samlade besparingar i ett försök att nå exportfördelar. Fattigsverige blev senare resultatet och vinsterna hamnade i exportindustrin och dess ägare på vanligt folks bekostnad vars besparingar urholkades genom inflation och devalveringar.

Avskaffandet av valutaregleringen 1989 gjorde att pengar började strömma ut ur landet. En fastighetsbubbla utvecklades som senare brast 1991/92 när folk trodde sej kunna skydda sina besparingar mot inflation genom att köpa fast egendom på lån.

Räntechocken i början av nittiotalet, initierad av att centralbanken i det återförenade Tyskland ville stärka förtroendet för D-marken genom att höja räntan, gjorde att luften gick ur den svenska tillgångsmarknaden, med snabbt fallande priser på aktier och fastigheter.

Där vi var 91/92 är nu resten av Europa 2011 och skapde senare en aktieboom som varade i drygt 10 år och inflationen besgrades slutligen. Den fallande inflationen drev ner räntan som senare drev upp just tillgångspriserna och även aktiekurserna,då ingen ville eller vågade skuldsätta sej.
Sparande och arbete gynnades före spekulation då alla visste att kreditexpansion innebar räntechocker och inflationen föll. Därefter har vår valuta kvalificerat sej som just en hårdvaluta.

De fallande priserna gjorde 91/92 att många låntagare då inte kunde betala tillbaka sina lån, vilket drabbade de svenska bankerna som lånat ut stora summor de nu inte kunde få tillbaka. Hela det svenska banksystemet skakade, och staten tvingades gå in för att hjälpa vissa banker under krisen 1991/92.

Tysklands hårdvalutapolitik initierade detta.

Håkan Juholt sitter kvar och det är bra, övriga S-kandidaters inställning till EMU/euro är betydligt mer svårförutsägbart, inte minst i Thomas Östros fall, och det hade känts högst betänkligt. Med Juholt kvar på banan är euromotståndet i riksdagen i alla delar obrutet.

Många sossar ville historisk ha en egen fiatvaluta just för att slippa finansiera underskotten via skattesedeln utan via inflation och ökad statskuld. Denna politik har nått vägs ände och nu brukas det underliga argumentet att vi måste ha en flytande valuta utifall vi skulle få de ekonomiska chocker som är resultatet av "Tobleronepolitik". Hur klarade vi oss mellan 1945-1977 och dessförinnan?

Snacka om att blanda ihop orsak med verkan och eftersom inga svenskar har besparingar i vår valuta utan snarast det omvända och just låga räntenivåer är av intresse. Helst ska de vara så låga som möjligt vilket gör att det till skillnad från i Tyskland inte finns ett folkligt stöd för hårdvalutapolitik och höga initiala räntor,värdebeständighet och bra avkastning på våra besparingar till pensionen.

Våra förbrukades under 80-talet och istället importerar vi nu "arbetskraft" som ska rädda våra pensioner.

Huvudsakligen tack vare Korea-boomen och avsaknad av konkurrens från omvärlden, inte minst från Europa, som i stor utsträckning låg i grus och aska. Behovet av allt Sverige kunde producera verkade omättligt, och marknadsavdelningar var bara något att skryta med, fanns inget egentligt behov av.

Korrekt och de andra europeiska staterna,när man inte kunde utplundra den egna nationens besparingar genom att devalvera eller inflatera bort den?

Problemet uppkom i samband med att dollarn gav upp sin koppling till guldet,eller hur?
I praktiken har vi i Europa sen 70-talet nu D-marken som myntfot istället.

Den politiska frågan angående kontrollen av valutan och centralbanken är den viktiga.
Bundesbank eller ECB....Att det är hårdvalutapolitik är visserligen väsentligt men det viktigaste är vem som har kontrollen och sista ordet över euron och ECB. Tyskland eller Frankrike,IMF eller Goldmans Sachs.

Under den tid vi körde vår valuta i botten var Riksbanken underordnad den socialdemokratiska regimen i Sverige och därför ville många ha en fast kurs till den tyska valutan för att förhindra just "tobleronepolitik",men kompromissen blev att vi senare fick en självständig Riksbanken genom EU fri från påtryckningar från (s) politiker och återigen en valuta som vi har förtroende för.

Egentligen har vi samma penningpolitik som resten av kontinenten och våra valutor skvalpar mycket riktigt mot varann och har nu snarast blivit en symbolisk fråga mot just projektet EU.

Vår ekonomi är god och statskulden är låg och detta skulle vara fallet oavsett vilket valuta den uttrycks i eller hur sedlarna ser ut. Det väsentliga är att Sverige trots allt inte kan föra en självständig penningpolitik skild från kontinentens utan våra valutor lär skvalpa mot varann tills tidens ände. Så har det även varit historiskt föutom vid krigsutbrotten.

Vi vill bara inte underställa oss IMF och Goldman Sachs odemokratiska diktat och även detta är grundinställningen hos både Ungern och Tyskland.

Hårdvalutapolitik bejakar ofta smärtsamma men nödvändiga strukturomställningar,där tyvärr devalveringar skjuter den nödvändiga omställningen på framtiden tills ekonomin förstelnar.

Landet fortsätter tillverka gårdagens produkter även i framtiden...fast något billigare.
Ungefär det som slutligen fick det helt förstelnade östeuropa och Sovjetunionen att kollapsa 1989.

Detta är i längden bättre att omstrukturera ekonomin till vad omvärlden efterfrågar än att tillverka gårdagens produkter billigare tills den dag då kunderna helt uteblir. Vem vill ha gårdagens Nokiatelefon idag även om den är billigare?