EMU går i graven.

Låter både positivt, liberalt och nytänkande. I jämförelse med: historien upprepar sig
Sovjetunionen nr 2 som heter EU.

Ja, Michail Gorbatjov blev ju förvånad när befriade f. d. sovjetiska lydstater direkt ansökte om medlemskap i en annan diktatur; EU=Sovjetunionen nr 2.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso är ju f. d. kommunist (Portuguese Workers Communist Party) och Jean-Claude Trichets installation som efterträdare till Wim Duisenberg som ny ECB-chef försenades då Trichet stod under åtal för ekonomiska oegentligheter och en tid var frihetsberövad, och f. n. är ex-presidenten Jacques Chirac under utredning och snart i ångerstolen. Sedan har vi Silvio Berlusconi - Premiärministern som löpande fixar lagar som neutraliserar hans tidigare lagöverträdelser, och eventuellt kommande, och som snart har författat en egen lagbok; Corpus Juris Civilis de la Berlusconi. Christine Lagarde har ögonen på sig av samma skäl som Trichet och Dominique Strauss-Kahn är knappast rentvådd från alla misstankar om sexuellt ofredande. EU är ett veritabelt råttbo och om inte en "skurkstat" så i varje fall en "stat" av skurkar av varierande betydelse och med varierande uppgifter. Inte helt olikt Hell's Angels eller Bandidos; d.v.s. fullvärdiga medlemmar och en supportersvans av wannabes.

Även Klas Eklund tycks nu tro på någon form av kollaps.

"För egen del tror jag att ännu starkare europeisk medicin då krävs än den som nu är aktuell: samordnad budgetpolitik, mer ambitiös strukturpolitik, gemensam finansinspektion, bankakut och euroobligationer. De europeiska politikerna och deras väljare är dock inte beredda att gå så långt – i alla fall inte ännu. Utgången är därför osäker. Den lilla grekiska tuvan kan i värsta fall stjälpa hela det världsekonomiska lasset."
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/grekisk-tuva-som-stjalper-stort-lass_6518128.svd

Det är svårt att inte hålla med honom.

Delar Eklunds slutsats men inte transportsträckan dit även om alla vägar bär till Rom. Den grekiska statens utländska fordringsägare behåller sina fordringar i den valuta lånet upptogs och det kan ju även vara lån tagna i andra valutor än euro, i.e. dollar, yen, won, SAR etc., men utan skuldnedskrivning blir övergång till drachma ett ohyggligt nerköp för grekerna initialt. Tanken måste rimligen vara att det positiva värdet av skuldnedskrivningen för Grekland är större än det negativa, befarade raset på drachman när denna noteras på valutamarknaden. Gissar att utlandsskulden måste skrivas ned med 50+ procent för att grekerna ska ha en rimlig chans att klara det här.

Jag kommer från fd Sovjet själv och minns en sång som gick så här: Min adress är inte hus eller gatan min adress är Sovjetunion. Med fri rörlighet,samma valuta och framföralt övermyndar byråkrati osv kan man sjunga samma sång och byta ut Sovjetunion mot Europeisk union. Budskapet förblir samma

M. Ofriheten också. Den blir bara mindre synlig i EU beroende på att ingen fängslas för sina åsikters skull. Ännu.

DN:s ekonomijournalist Henrik Brors drar slutsatsen att euroländernas finansministrar måste komma upp med några nya trolleritrick vid måndagens ministermöte för att undvika fortsatt kalabalik på finansmarknaden. Man har insett att beslutade lånegarantier på 440 mdr € inte räcker och att pigsen behöver lånegarantier på ytterligare 2000-3000 mdr €, något man inser är politiskt omöjligt att baxa igenom de nationella parlamenten. Byta ut Greklands finansminister Evangelos Venizelos mot Joe Labero ?

Ja, nu är ju Henrik Brors kungen av självklarheter, men visst är det så. Om Tyskland skall i princip stå för hela Greklands offentliga ekonomi, så kommer ju till slut tyskarna att kräva att få vara med och bestämma. "No taxation without representation."
Jag trodde att det bara var fantasier: http://www.youtube.com/watch?v=sgWyPiH_UGE


Jag börjar undra om denna charad håller ens till årsskiftet.

No funny - no money kan säkert vara den tyska inställningen. Möjligt att man planerar Exodus EMU för Hellas och avvaktar lämplig tidpunkt för avstämning drachma/euro men att man samtidigt vill vinna tid för konsolidering och skaffa sig en handlingsplan som håller när fler pigs trycker på. För att undvika fler amputationer.

Ens till årsskiftet ? Håller med, det är nog tveksamt.

Jag tror att man håller på att försöka agera så att Grekland kan lämna under "ordnade" former, och att framför allt inte resten av PII(G)S-länderna skall falla ur. Grekland är nog redan förlorat, det handlar om de andra.

Tanken att ha en flernationell valuta i Europa är inte helt fel,men den borde ju då främst ledas och ge inflytande till Tyskland och Nordeuropa som är basen och grunden i denna valutas värde.

Samma gamla sprickor som la grunden till att den katolska kyrkan miste sitt inflytande i Nordeuropa tills stridigheter utbröt (30-åriga kriget) mellan syd och nord. Segraren blev Frankrike (och Sverige)som vid den westfaliska freden 1648 kunde krossa drömmen om ett enad politisk stat på tysk grund och helt kastrera det tysk-romerska riket och frigöra deras furstar och göra dem helt oberoende av kejsaren.

Först i slutet av 1800-talet hade Tyskland återigen hunnit ikapp demografiskt och industriellt och lyckats förena sej politiskt. Den gamla maktbalansen hade återigen rubbats och 1871 utropades ett nytt tyskt kejsardöme.

Hela nuvarande upplägg med EU bygger på Tysklands och deras beredvillighet att stå för kostnaderna medans främst Frankrike och andra av Frankrike kontrollerade institutioner,såsom IMF står för ledningen.

Tittar man vilka som sitter i ledningen i IMF slås man ju av att inga med tyska namn förekommer i denna organisation med tanke på Tysklands starka ställning i eurozonen. Vi finner dessto fler Jonathan,Daniel och David i ledningen.

http://www.imf.org/external/np/sec/memdir/officers.htm

Inser ni inte att EU handlar om att sätta bojor och ekonomiskt kontrollera Tyskland för att undvika att varje land i Europa på egna villkor återigen likt 1914 eller 1938 bilateralt tvingas välja ekonomisk/säkerhetspolitisk sfär att verka i.

En ny Molotov-Ribbentrop överenskommelse och ett ryskt-tyskt närmande är ju Frankrikes mardröm.
Därav denna fixering vid att knyta Tyskland till Europa och Frankrikes intressen.
Därav Tysklands intresse av att knyta Norden närmare sej, men vi tvekar förutom då Finland som anslöt sej till Euron. Vi i Norden har tradionellt den motsvarande roll som Tyskland haft mellan väst och öst på kontinenten och följdaktligen har vi själva uppfattat oss som ett neutralt block som står utanför kontinenten, men trots allt närmast Tyskland.

Så var det även under WWI och vi i Norden ville vara utanför WWII
Inte ens vi känner oss sympatiskt inställda till sydeuropéers ekonomiska trångmål och vilja hjälpa dem utan intar samma skeptiska roll som storebror Tyskland.

Vad vore EU och euron utan Tyskland? Vi är då tillbaka i den maktbalansen som rådde 1938.
Varje land får då själv bilateralt söka samarbete och en relation med Tyskland eller nån annan stat för sin säkerhetspolitik.

Ett europeiskt Tyskland eller ett tysk Europa? Klarar inte sydeuropa att sanera sina ekonomier och följa Tysklands (och Nordeuropas) krav på stabilitet och tvingas ur valutaunionen innebär detta en prestigeförlust för främst Frankrike och motsvarande ökat ansvar och inflytande för Tyskland angående Europas framtid och då särskilt angående valutan. Varför ska detta ansvar inte spegla sammansättningen och ledningen av IMF?
Euron är ju främst ett politiskt projekt.

Jag tror att Tyskland inledningsvis oroades av utvecklingen i eurozonen, att man i Berlin förstod situationen tidigt, men nu ser en öppning ut ur EMU och därför känner sig bekväm med situationen och gillar läget, valutasamarbetets krackelering och en förväntad totaldefault i någon eller några av medelhavsekonomierna. Vad man inte kunde vara helt säker på var vilket av pigsen som måste upp till ytan först för att få hjälp med andningen även om det lutade starkt åt Grekland. Således ett scenario tyskarna en tid räknat med och som ger Tyskland ett godtagbart skäl att lämna valutasamarbetet och euron utan att uppfattas som EU-fientligt. Utan att förlora vare sig ansiktet eller marknadsandelar för den exportberoende tyska industrin.