Citat:
Ursprungligen postat av Strix m/94
Risken är att det blir tvärtom. Om EMU kollapsar och det gör många människor och ett flertal stater utfattiga, så är det allt annat än fredsbevarande. Istället kan det uppväcka migrationsrörelser, hat och motsättningar på både mellanmänsklig och interstatlig nivå. Att till varje pris behålla euron, alltså även till priset av statskollapser och krigsrisker, finner jag inte vara klokt. Ibland måste man besinna sig och låta verkligheten påverka ideologin.
EU bottnar inte i fredstankar. Det var ett franskt initiativ med syfte att skapa en politisk, ekonomisk och på sikt även en militär supermakt efter amerikansk förebild. Av de fyra så kallade friheterna är det bara friheten för kapital att passera gränser som fungerar men den viktigaste, friheten att söka arbete överallt inom EU, stupar på att unionen består av 27 länder och nästan lika många språk vilket i praktiken gör det omöjligt för de flesta EU-medborgare att få ett arbete i ett EU-land i behov av arbetskraft men med ett annat språk, att vara anställningsbar förutsätter ju att arbetssökanden förstår vad chefen och arbetskamraterna säger, och det är av den anledningen som asymetrisk chock i form av hög arbetslöshet i vissa regioner blir bestående och regionen allt mer bidragskrävande och exemplet Spanien är i det avseendet belysande. EU har därför en skrämmande låg verkningsgrad (energi in/effekt ut) och att under dessa förutsättningar införa en valuta gemensam för exportdrivna ekonomier som Tyskland och Finland och Samhalls-liknande ekonomier i EU:s södra regioner måste ha tillkommit av beslutsfattare i Bryssel som av gammal vana brukar lämna huvudet kvar på kudden.
Michail Gorbatjov uttyckte förvåning då befriade Sovjetsatelliter tämligen omgående sökte EU-medlemskap, han förstod inte logiken i att ersätta en diktatur med en annan och där skillnaden mellan EU och SSSR i huvudsak består i att EU-medborgare inte riskerar att fängslas för sina åsikters skull men där ofriheten i praktiken är densamma. Parlamentsval förekommer med jämna mellanrum i samtliga medlemsländer men vissa frågor av känslig karaktär har de nationella parlamenten kommit över ens om är ickefrågor och tabu att diskutera. Så även i Sverige, och en sådan fråga är EU-medlemskapet. Men med eurodebaclet kommer kanske en annan inställning. Vilket vore välkommet.