Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Rätt hoppfullt på sätt och vis. Det verkar som att (M) strategin har misslyckats Det är hoppfullt som (M) sympatisör då det ännu finns tid att lägga om taktiken inför valet.

Den taktik de kört kan nog sammanfattas med att de vill kopiera (SD) politik för att ta tillbaka borgerliga väljare från (SD) men samtidigt vill de hålla fast vid allianspartierna som samarbetspartners vilket garanterar att deras nya politk aldrig kommer att genomföras. Väljarna låter sig nog inte luras verkar det som.

Nu gäller det att välja sida: Menar man allvar med det nya politiken så gäller det att snarast dumpa (C) och (L) samt att öppna upp för förhandlingar med (SD) så att politken kan genomföras. DÅ kan (M) kanske ta tillbaka en del väljare. Annars kommer valresultatet bli ungefär de 15% där Anna Kindberg-Batra avsattes. Alliansen är död som maktfaktor i vilket fall...

Jag är själv rätt orolig för att partiledningen skall fortsätta att satsa hela valrörelsen på att bilda en Alliansregering. Något som väljarna redan avfärdat som orealistiskt. Man måste ju misstänka att de planerar för en ny DÖ efter 2018 och ytterligare 4 år på avbrytarbänken...

Inte riktigt så man skapar entusiasm inom partiet. Tycker mig själv se att de partiaktiva på kommunal är uppgivna nu...

Vet inte hur mycket av Baligate som Yougov fått med men både M och C har varit inne i en svagt nedåtgående.trend ett tag nu. Smekmånaden är.över för Kristersson och Lööfs framgångar är ett minne blott.
Tror också att.Kristerssons bristande.ledarskap börjar visa sig. På kort.tid har han offentligt tillrättavisat två ledande partiföreträdare, Bali och Svantesson. Det kan tolkas som svaghet, att han inte riktigt är erkänd inom.partiet utan måste styra med hela handen.

Vilken nya politik? Moderaterna har ingen ny politik utan det är samma gamla smörja som under Reinfledt. Varje dag inser några fler väljare det och därför är moderaternas trend nedåt.
Att moderaterna och SD skulle samarbeta finns inte på kartan. Möjligen efter valet 2022 när Kristersson är utbytt, men troligen inte då heller.

Övriga på 4% låter kul. Det lär ju knapast vara islamisterna/HBTQP-entusiasterna i Fi som går fram, utan snarare Medborglig Samling och Alternativ för Sverige.

Det kommer Kristersson aldrig våga. Att öppna för förhandlingar med SD alltså. Det var ju det som AKB försökte med, och då M störtdök i opinionen.

Detta är ett dilemma för M. Man brukar säga att politikerna är fast i gamla vanor, med blockpolitik och höger-vänster, men jag undrar ibland om det faktiskt inte är väljarna, i det här fallet M-väljarna, som är fast i gamla vanor. Jag tror det finns ganska många M-sympatisörer som gärna skulle se M vid makten i samarbete med SD. Men det finns också väldigt många M-sympatisörer som lever i en fantasivärld - de vill ha den skärpta invandrings- och kriminalpolitik som M har föreslagit, men de vill samtidigt också ha en renodlat borgerlig allians, utan inflytande från eller samarbete med varken de rödgröna eller SD.

Många M-sympatisörer verkar leva med drömmen att Alliansen skulle få egen majoritet som man hade 2006-2010. De har inte insett att de måste välja. Antingen samarbetar man vänsterut, med C, MP och kanske t.o.m. S. Eller så samarbetar man högerut, med SD. De måste välja, och det finns inga andra val. En rent borgerlig majoritet existerar inte, och kommer inte att existera.


Precis som du skriver, en Alliansregering är orealistisk. Men tyvärr tror jag det är M-sympatisörernas fel, inte partiledningens. M vill maximera sitt valresultat och kan då helt enkelt inte ta ställning åt varken det ena eller andra hållet. Antingen förlorar man de liberala, eller de konservativa. Enda möjligheten att behålla så många M-sympatisörer som möjligt, blir att gå för en Alliansregering, väl medvetna om att många kommer att bli besvikna efter valet när det är dags att välja sida.

Ja det är ingen lätt sits, men nånstans så tror jag nog ändå att det vore till fördel för M att upplösa alliansen. Enda chansen Kristersson har att bli statsminister är ju faktiskt om M ensamma gör ett någorlunda bra val och sen bildar regering ensamma med full handlingsfrihet. Som det ser ut nu så håller Kristersson istället på med att skrämma bort både liberaler och konservativa i ett rasande tempo och då glider den möjligheten honom ur händerna.

Om inget dramatiskt sker och Kristerssons hållning ligger kvar (att gärna bilda regering med centern, men inte ens prata med SD) så kommer M att gå mot ett katastrofval. Det kan tom bli värre än AKB-siffrorna. Folk är inte idioter. Vet man att en röst på Kristersson är en röst på Annie Lööf så kommer mängder av moderater gå till SD innan valet. Jag tror att många inte riktigt är medvetna om hur stora SD faktiskt kan komma att bli om M skulle implodera pga uselt ledarskap.

Kan tänka mig att hanteringen av Bali bara förstärker bilden av uselt ledarskap. Var det verkligen nån överhuvudtaget som tyckte att ledningen skötte den affären snyggt? Och till råga på allt har man nu tystat en person som garanterat hade genererat många röster. M har verkligen inte en enda företrädare som kan locka väljare i valkampanjen. De har bara en massa trista direktörsrtyper i övre medelåldern från finare områden i storstäderna.

Ingen o.u. utan en förtroendemätning har nyligen presenterats av Mediaakademin, genomförd av KantarSIFO under Mars 2018. 1201 webbintervjuer, mestadels om förtroendet för media. (Vilket kortfattat kan beskrivas som förtroendet sjunker. Och att det är lägre hos yngre än hos äldre.) Relevant för denna tråd är förtroendet för de politiska partierna. Min tanke med att presentera denna mätning är att utifrån denna spåna lite hur många potentiella väljare ett parti kan eventuellt tänkas få, t.ex. stödröster. (Siffrorna nedan avser de som uppgivit att de har ett stort eller mycket stort förtroende för partiet i fråga.)

M I år 32%. Men de fick hela 55% år 2010, men de har sjunkit kraftigt sedan dess, valåret 2014 var de nere på 33% och var förra året bara 22%, men M har alltså stoppat raset och börjat återhämtat sig sedan dess.

S I år 31% och förra året 29%. Under valåret 2014 fick de 36%. S har länge legat och guppat på siffror omkring dessa, undantaget under Juholts partiledarskap då det sjönk till 20%.

C I år 25%. C fick bara 12% år 2014 men har ökat kraftigt sedan dess, förra året fick de hela 30%, men har nu sjunkit tillbaka lite.

V Fick i år 19%, mot föregående års 18% och valåret 2014 då de fick 22%. Men de ligger rätt stabilt i dessa krokar år eftet år.

L Fick 18% i år, mot 21% förra året och 19% år 2014, men ligger rätt stabilt i runt dessa siffror år efter år.

SD Fick 16%, vilket var samma som förra året. Annars har SD ökat lite försiktigt för var år som gått. Valåren 2010 och 2014 fick de t.ex. 6% respektive 11%. Men anmärkningsvärt lågt för ett parti som får mellan ca 16-23% i o.u.

KD Fick 13% i år mot 14% förra året och 12% år 2014. De ligger år efter år rätt stabilt däromkring, eller något lite högre.

MP Fick 13%, samma som förra året. År 2014 fick de hela 32%, men har störtdykt sedan dess, år för år, men det tycks stannat av det senaste året.

F! Fick 10% i år, mot förra årets 11% och förförra årets 12%. Längre tillbaka än så finns inga mätresultat så det är svårt att dra några större slutsatser på lång sikt av detta. Möjligen att de sjunker något svagt.

Länk till denna undersökning. Tyvärr måste filen laddas ner, jag beklagar. (Ovanstående avhandlas på sid 16-17 (av 51 sidor)):

http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2018/03/Presentation-fortroendebarometern_2018.pdf

Ja Baligate blev ju en väckarklocka var moderaterna faktiskt står. De som följt opinionsrörelserna det senaste decenniet vet mycket väl varför ett parti går upp eller ned. Valet 2010 fick moderaterna 30 procent. 2014 fick de 23 procent. Idag ligger de under 20. Orsaken till att moderaterna rasade var att Reinfeldt blev impopulär eftersom han ljög så mycket och vägrade erkänna migrationens konsekvenser. Det skedde en viss tillnyktring med AKB, men de nyliberala krafterna är för stora och ingen av partiets företrädare är omtyckt.

Felet med Hanif Bali är då att han är den ende som är populär, även hos dem som inte är moderater. Han har för mycket markkontakt och det oroar de övriga som i stort sett har gått på Reinfeldts linje. I och med internet håller inte den vägen längre. Moderaterna kommer inte över 20 procent och med tanke på att partiet åter väljer generös invandring lär man få det svårare vid valet med att försvara galenskapen. Man förlitar sig på att mainstreammedia ska övertyga väljarna och förringa konsekvenserna. Men media är som bekant illa omtyckt med att ljuga om just invandring. Dessutom är det ju så att kan man ljuga om en sak kan man även göra det i andra.

Fast msm är ju överlag inte så förtjusta i M heller. Av de större aktörerna är det är ju bara SvD som gillar dem. Andra såsom t.ex. SVT, SR och AB brukar aldrig frivilligt ge M någon positiv bevakning, snarare tvärt om. Att de sedan tycker än mycket sämre om SD medför inte att de gillar M.

Jag undrar om inte detta snarare är en inre strid i M, där de mer nyliberalt inspererade vunnit mot de mer konservativt inspererade partiföreträdarna? Eller så kanske M försöker att hålla ihop partiet inför valet samt önskar undvika att fjärrma sig allt för mycket från C och därmed riskera att Alliansen upplöses helt?

SVT/Novus:

5426 intervjuer under perioden 19 februari – 18 mars 2018

M 22,6 (-1,1)
L 5,0 (+0,4)
C 9,3 (+0,5)
KD 3,2 (+0,5)
S 27,8 (-0,6)
V 7,8 (-0,3)
MP 3,8 (-0,5)
SD 17,8 (+0,7)
Annat 2,7 (+0,4)

M+L+C+KD 40,1 (+0,3)
S+V+MP 39,4 (-1,4)

Osäkra 7,1

Samtliga förändringar ligger inom den statistiska felmarginalen.

Källa: Novus

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/miljopartiet-under-sparren-i-ny-opinionsundersokning

Ser att siffrorna är en vecka och mer gamla. Lägger vi nu till Hanifgate och dieselförbud så...

Kanibalism inom blocken och ännu ett kvitto på att den moderata fejk-news ändringen av migrationspolitiken inte flyger.

Oklarheterna och förtroendet är kört i botten för alliansen och deras inbördes osynkade budskap.

Ett klart underbetyg I skenet av minoritets-regeringen Löfvens bristande handlingskraft och inbördes handlingsförlamning att de ännu inte har något nämnvärt övertag till sittande regering.


Verkar som om SD fått momentum uppåt igen när den skärpta migrationspolitiken bidde en tummetott.

KD, FP och Mp fortsätter sin vandring i dödsskuggans dal - om något parti åker ut så innebär det slutet för nuvarande blockpolitik och allianser så oerhört mycket står på spel.
Därav risken att de får oproportionerligt inflytande inom respektive block för att säkerställa deras överlevnad.

Nu väntar Baligate, dieselbilshaveri, fortsatta resursbrister och systemkollaps i den offentliga sektorn samt utspel med valfläsk - manegen är krattad inför valrörelsen.
Dessutom skall ju 7 klövern enas om en uthållig och blocköverskridande migrationspolitik så att man kan ta bort frågan från dagordningen, stoppa SD och rädda sitt eftermäle.

Kan vi förvänta oss något sådant? Kanske, men jag är nog rädd att både M och S skulle kunna tänka att det smakar mer än det kostar. Ett gemensamt etablissemang är inget man vill förmedla en sisådär en månad innan valet. Men självklart skull man vilja invandringsfrågan till en icke-fråga. Valrörelsen kommer att gå ut på det. Men tror knappast att det lyckas.

Det snackas mycket om MPs medlemsras men F! har gått från 22000 medlemmar 2014 till 5500 idag.

https://www.dn.se/nyheter/politik/stort-medlemsras-for-mp-finns-en-stark-kritik/