Jag medger att det inte händer så ofta, men nu erkänner jag beredvilligt att jag sällan anser att Tove Lifvendahl skriver något matnyttigt, men nu har det hänt. I en ledarartikel gör hon upp med M:s felsteg och förklarar stora delar av det moderata misslyckandet. Det har tagit en stund innan Reinfeldts spöke har förbleknat.
Hon söker också återupprätta Bo Lundgren, vilket jag tror är på pricken. Genom att Reinfeldt & Borg triangulerade S-frågor på ett skickligt sätt, så vann man makten, men det var en draksådd. Nu får man skörda, och trovärdigheten är djupt skadad och man har få recept på hur detta skall återtas.
Häri torde finnas väsentliga förklaringar till fr a M:s nedgång i opinionen. Man bär på ett arv som väljarna tappat förtroendet för och man har efter valet 2014 agerat, t ex DÖ, som gjort att M:s tidigare sympatisörer blivit vilsna och hemlösa, och sannolikt allt mer söker sig till soffan, i alla fram till valdagen kommer närmare.
Citat:
https://www.svd.se/inga-genvagar-framat-for-m/om/ledare
Moderaternas tapp i opinionen är därför förväntat och dessvärre välförtjänt. Under regeringsåren brände man den idémässiga marken. Men svedjebruk är inte en lämplig metod för partiskötsel. Hanterar man idéer, människor och väljarrelationer som alla behöver en långsiktig omsorg, är det dumt att sätta eld på fundamenten.
Men inte heller maktspelet har skötts väl; decemberöverenskommelsen var lika skadlig som ohållbar och har kostat Moderaterna eoner av förslösad tid och energi att försvara. Att man först efter två år i rollen som oppositionsledare öppet uttalar den hållning visavi Sverigedemokraterna i riksdagsvardagen som håller ihop med agerandet i verkligheten, men står i strid med vad man har sagt tidigare, väcker begripligt nog både misstro och misstankar, och har fördrivit väljare till soffan.
Kring ett parti som har en känd tradition av att vara toppstyrt, är det inte underligt att många blickar mot partiledaren. Juryn sammanträder alltjämt, men den som tror att Moderaternas bekymmer i dag är en person, har lika fel som 2002 då denna teori också förfäktades. Partiets problem har grundlagts under en lång tid, och inte minst av det ledarskap som av många framhålls som exemplariskt.
Men inte heller maktspelet har skötts väl; decemberöverenskommelsen var lika skadlig som ohållbar och har kostat Moderaterna eoner av förslösad tid och energi att försvara. Att man först efter två år i rollen som oppositionsledare öppet uttalar den hållning visavi Sverigedemokraterna i riksdagsvardagen som håller ihop med agerandet i verkligheten, men står i strid med vad man har sagt tidigare, väcker begripligt nog både misstro och misstankar, och har fördrivit väljare till soffan.
Kring ett parti som har en känd tradition av att vara toppstyrt, är det inte underligt att många blickar mot partiledaren. Juryn sammanträder alltjämt, men den som tror att Moderaternas bekymmer i dag är en person, har lika fel som 2002 då denna teori också förfäktades. Partiets problem har grundlagts under en lång tid, och inte minst av det ledarskap som av många framhålls som exemplariskt.
Hon söker också återupprätta Bo Lundgren, vilket jag tror är på pricken. Genom att Reinfeldt & Borg triangulerade S-frågor på ett skickligt sätt, så vann man makten, men det var en draksådd. Nu får man skörda, och trovärdigheten är djupt skadad och man har få recept på hur detta skall återtas.
Häri torde finnas väsentliga förklaringar till fr a M:s nedgång i opinionen. Man bär på ett arv som väljarna tappat förtroendet för och man har efter valet 2014 agerat, t ex DÖ, som gjort att M:s tidigare sympatisörer blivit vilsna och hemlösa, och sannolikt allt mer söker sig till soffan, i alla fram till valdagen kommer närmare.
