Citat:
Ursprungligen postat av
MenOfLowMoralFibre
Att S skulle "samarbeta" med SD är ju helt uteslutet. Givetvis kommer de använda SD som passivt stöd när det passar men lika självklart kan man hitta andra parter för alla förändringar i migrationspolitiken. Dvs precis som M.
Däremot så kommer ju regerandet vara krångligt eftersom det inte finns en snöbolls chans i helvete att S V MP får egen majoritet. Titta på de osäkra och vilka de valde förra gången. En förkrossande borgerlig majoritet. När dessa börjar bestämma sig kommer de allra flesta rösta borgerligt eller möjligtvis SD. Att SD blir vågmästare kan man nästan ta för givet om inga världshändelser sker.
Därmed inte sagt att SD kommer ha mer inflytande. Det kommer man inte ha.
Det man kan hoppas på är att etablissemanget känner att de inte kan ignorera SDs tillväxt ett val till. Möjligen kan man hoppas på att S+M som faktiskt aspirerar på att vara statsbärande och kommunbärande känner att de måste göra något. Tillsammans kan de göra en hel del inskränkningar genom att tillämpa de mest restriktiva delarna av varandras politik. Detta skulle kunnas säljas in som ett tungt ok av ansvarstagande i en svår tid där den parlamentariska röran tvinga ärkefienderna till blocköverskridande samarbete.
I samma veva kan de beta av och låsa upp lite andra surdegar såsom energi och en hel del annat där de två stora står varandra närmre än deras samarbetspartier.
För någonstans så tror jag ändå att S+M är mer rädda för SDs tillväxt än något av småpartierna är. Det betyder inte att SD kan förvänta sig samarbete, men "something's gotta happen".
Power by proxy ...
Eftersom utgångsläget är total konformism mellan sjuklövern inom t.ex migrationspolitiken för att alienera Sd så är varje uppluckring av denna samsyn eller att tvinga sjuklöverns partier att slå knut på sig själva i sin iver att isolera Sd och därmed riskera att förarga sina kärnväljare en framgång för Sd.
Tydligast manifesteras det av väljarflykten från M och S till Sd.
Sd kommer inte att få något formellt inflytande efter valet 2014, men den process som antingen framtvingar en förändring hos sjuklövern eller som kan framtvinga ett erkännande av Sd och deras politik från de partier som kommer att söka nya samarbetspartner för att bryta sin maktlöshet går in i en ny fas.
För många Sd väljare så räcker det att bryta sjuklöverns samsyn och att öppna upp för ett samarbete inom områden som Sd värderar för att i utbyte stödja någon av de minoritetskonstellationer som kommer att styra landet.
Om det sker för att bryta SD:s tillväxt eller av verklig övertygelse spelar inte så stor roll.
Det är resultaten som räknas.
En dansk eller norsk situation där borgerligheten inte kan regera utan stöd av det nationellt sinnade tredje blocket ligger inom räckhåll.
Men visst skulle S och M med ett handslag kunna ta bort migrationsfrågan, kärnkraften och t.ex försvarspolitiken och helt enkelt ta bort småpartierna inflytande över de frågor man väljer att sluta borgarfred om.
Det skulle på sätt och vis vara uppfriskande för att bryta dödläget.