Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Så här ligger det till (om man frågar mig): Invandringsfrågan är Svarte Petter, och den av alliansen eller de rödgröna som först ertappas med Svarte Petter kommer att förlora på det (oklart hur mycket). Här kan vi dessutom rationalisera: det handlar om S eller M, för övriga partier har alldeles för svårt att hantera det här och kan bli hårt straffade hur de än vänder sig.

Alltså väljer vare sig alliansen eller den rödgröna röran omedelbart och frivilligt att vara först i att nysta i den frågan.

Det enda bredpolitiskt gångbara argumentet för att göra något åt invandringen som företeelse är ansvaret för att Sverige i stort fungerar, och det enda rimliga ställningstagandet som en bred allmänhet (som i sig inte är särskilt främlingsfientlig) kommer att köpa är att "vi har inte råd att ta emot fler" och förmodligen också "det är inte bussigt mot de vi tar emot att inte ge dem någon riktig chans...". Här kommer både allians- och borgerliga kommuner att rent sakligt ha samma problem, men med en helt annorlunda förklaringsmodell, och i rödgrönfallet kommer det INTE att vara "det är för många invandrare" utan "det är för litet statligt ansvar från de onda i Alliansen".

Alliansen kommer dock att ha lättare att spetsa sin variant med argumentet att ett fungerande näringsliv och en bred och djup skattebas (dvs "arbetslinjen") kommer att vara vital för att reda ut det här.

De rödgröna får antingen köpa in sig på arbetslinjen, eller på något sätt göra troligt för en rimlig majoritet att det finns tillräckligt många rika att pungslå för att en bidrags- och fördelningslinje skall fungera.

Min prognos: Man kommer både från Allians- och Rödgrön-sidan att fortsatt distansera sig från den raka främlingsfientligheten hos SD. En av dessa två partier (alltså, S eller M) kommer att vara först med en modifierad invandringspolitik, som fortfarande kan beskrivas som rimlig, rättssäker och "generös", men som adresserar framförallt kostnadsproblemet. De rimliga elementen är då att man snabbar på asylbesluten (som i de flesta fallen då blir negativa (eller kanske positiva, beroende på hur man ser på saken) - "tillbaka till första asylland", eller "asylskäl föreligger ej") och att man ställer tydligare krav på att man etablerats i Sverige (läs: försörjningsförmåga och bostad) innan man får ta hit anhöriga. Sedan finns det en del finlir avseende retroaktiva bidrag och etableringsstöd och annat som kan konstrueras om.

Tidsram för detta?

Till sommaren kommer en del provskott att skjutas, kanske i samband med Almedalen, kanske i skydd av det relativa medialugnet under sommarperioden. Hösten 2013 kommer debatten och valrörelsen att vakna, och då kommer det att finnas en beredskap och ett budskap från båda blocken. Hur det kommer att se ut, se ovan.

Osäkerhetsfaktorer i en kommande valrörelse:

1. Hur kommer framför allt S att positionera sig gentemot arbetsmarknaden?
2. Kommer SD:s opinion i nuläget att kunna växlas in mot så många mandat att man kan stoppa bildandet av ett fungerande (formell eller informell) koalition åt endera hållet?

Utan att kommentera Bergakungens fantasier om sjuklöverns successiva uppvaknande i invandringsfrågan, så är det lätt att konstatera att, mot bakgrund av det senaste uteslutningsärendet i SD, att det första parti som visar en lika seriös inställning i invandringsfrågan som Sverigedemokraterna kan kanske stjäla större delen av SD:s väljarbas. Man fasar för att ett parti som utesluter en medlem för att han rekommenderat läsning av Ernst Junger, och svänger sig med stalinistisk retorik i stil med "ideologiska avvikelser" ska sitta på den yttersta lagstiftningsmakten.

Tobias Billström kan alltså bli omedelbart belönad om han skulle lyckas ta över sitt parti och göra om det till ett seriöst alternativ, men tills det sker så finns det inget annat val än SD.

Du menar att man ska ändra sin syn på invandringspolitiken och bli invandrarkramare som resten så att vi då äntligen kan få en förändring av politiken, dvs. att när alla partier samlas i konsensus i frågan och vi får en åttaklöver istället som alla kan sitta i ring i riksdagshuset och sjunga "kumbayah", då minnsann kommer vi få en mer restriktiv invandringspolitik?

Jag ställer mig ytterst tveksam till det resonemanget. Visst kan jag hålla med dig om att SD så att säga "låser debatten" då ingen än så länge vill ha med dem att göra men det är "vänstern" som valt att lägga ribban på den nivån. Notera att jag skriver "vänstern" därför att jag inte menar specifikt vänsterpartiet utan det som generellt brukar kallas kulturvänstern, vänsterliberalerna mm.

Däremot kan jag hålla med dig om att S+M potentiellt sett är den konstellation som bäst skulle kunna reda ut situationen i landet (då främst samhällsekonomin men även andra samhällsproblem) då man slipper ta hänsyn till särintressena från de små partierna.

Nej, jag menar att det är naturligt att man nobbas i förhandlingar då man (bara) sitter på ungefär 6 % av mandaten och, bortsett från invandringsfrågan har en politisk syn som spänner över hela spektrat i andra detaljfrågor. Ett pris man betalar för att vara "ny" och "rebell", helt enkelt.

Det kan jag hålla med om men då behöver man ju heller inte analysera "varför" man nobbas utan helt enkelt bara sitta stilla i båten och vänta till 2014 då allt pekar på att man dels blir större än 6% samt att man inte längre kommer anses som "ny".

Tror du inte (litet lätt OT) att det är precis det man gör? Min uppfattning är att SD fortsätter skura, städa, hyfsa till, rätta till, utveckla och förbereda sig.

Men kommer man att hålla måttet och vad har man att konstruktivt bidra med, vem kommer att tycka att man har utvecklingsbara ideer etc etc. Samarbete är inte dekret och påbud, utan just samarbete.

Nej, jag tror inte att sossepamparna iallafall är nöjda med dagens låga oppionionssiffror. Men frågan är om det är Löfvéns fel? Sossarna hade en låt vara ganska kort period där man ägnade sig åt innebörds kannibalism på ett liknande sätt som Labourpartiet gjorde i Storbrittanien under MT:s tid som premiärminister. Att media åtmonstone vid den tiden var så gott som 100% allianstroget gjorde ju sitt till. Det här tar tid att återhämta sig från. Nu har ju dessa självdestruktiva konvektioner tagit slut, men kritiken som kan riktas är väl att oppositionspolitiken borde tydligare måla upp ett alternativ till regeringens politik. I vart fall tror jag inte att det finns något utbrett misnöje med Löfven innom socialdemokraterna. Det har ju varit viss tendens till ökning för socialdemokraterna i de senaste oppinionsundersöknignarna, och jag tror nog detta kommer att fortsätta, men en nyckelfaktor är huruvida väljarna kommer att upptäcka hur passiva SD förhåller sig till regeringen i det att man inte utnyttjar sin tungan-på-vågen-possition. Varför skall man rösta på ett parti som saknar viljan och förmågan att driva sin egen politik?

Fortsätter M och S på den inslagna vägen så kommer de bli omseglade av SD senast 2022.
2014 kommer SD hamna på 10 % +, en stor missräkning för cirkusnegern.
Om massinvandringen ex, jobbet med att drygt 1 % av Sveriges befolkning ska vara somalier fortsätter så kommer SD vara större än M vid valet 2018. Vidare kommer minst ett av C & KD vara borta om inte båda.
Om ändå inget radikalt händer så kommer S passeras till valet 2022, S och M kommer helt enkelt sluta vara statsbärande.
Anledningen är att år 2022 så kommer det svenska samhället drabbas av svåra konvulser i och med välfärdssamhällets pågående kollaps .

De ordinarie stora partierna kommer givetvis att anpassa sig. Det är fantastiskt att SD fått varit "herre på täppan" så länge men det jäser:

- NÄR kommer ett REJÄLT utspel från M eller S?
- HUR kommer SD´s situation då förändras?
-- SD hade rätt och ökar?
-- ÄNTLIGEN har S/M blivit så vettigt att jag slipper rösta på SD (och SD minskar)?
-- Gynnas S resp M att vara först?

Jag uppskattar att SD väljarstöd på ca 11-14 % fördelar sig 60 % för SD och 40 % som proteströstar för att påverka sitt eget parti (och är lättflyktiga från SD).

Det kommer ingen reell omsvägning från varken S eller M före valet 2014, det kommer lite lappande över hålen och lite ny färg på kråkslottet.
Det är ideologi som styr och nyliberalerna tror lika hårt på ett mångkulturellt scharaffenland som Hitler trodde på sitt tredje rike.

Först när dagens politik har omsatts i hårda fakta i form av ökat väljarstöd i riksdagen för SD och minskat stöd för sjuklövern(sexklövern) och man inser hotet som man kommer lägga om kursen på allvar.
Fast lyckas M ändå hyfsat så kommer inte dagens ledare flytta på sig och politiken tuffar på, nu med stöd av ex Mp istället för ett C som försvunnit ut i gröngräset för gott.
Trots allt så ser vi bla. här på FB hur nyliberaler till och med har börjat ljuga för sig själva och förneka all problematik gällande ekonomi etc. som har med invandring att göra.

Det kommer behövas mer än bara en fördubbling för SD för att rubba sjuklövern är jag rädd.

Och så var det dags för sifos månadsmätning igen. Håll i kaffekoppen, här kommer siffrorna:

Fakta: Sifos marsmätning
(förändring från februari inom parentes)

S: 35,0 (+3,7)
V: 5,4 (-0,3)
MP: 9,3 (-1,7)

M: 27,3 (-1,7)
C: 3,8 (+0,2)
FP: 5,6 (-0,6)
KD: 3,3 (-0,3)

SD: 9,0 (+0,5)

Rödgröna: 49,7 (+1,7)
Alliansen: 40,0 (-2,4)

Mätningen utfördes den 4-14 mars.
1 927 personer intervjuades.
Socialdemokraternas uppgång är den enda statistiskt säkra förändringen.
Källa: Sifo, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet (TT)
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5476130

Enligt dessa siffror får de de rödgröna egen riksdagsmajoritet oavsett om C eller Kd klarar spärren. Sd skulle alltså förlora sin vågmästarroll.

Sossarnas uppgång är den enda säkerställda. Jag följer mest utrikes händelser. Vad har Stefan gjort eller inte gjort?

Intressant, och med risk för att vara dryg, konstaterar jag att den länge av ego förutspådda uppgången för s nu äntligen verkar inträffa. Men som det ser ut idag skull miljöpartiet få ett mycketcstort inflytande över svensk politik, iallafall så länge alliansens beröringssktäck för socialdemokrater håller i sig.

Noterar svag återhämtning för c. Är det en del väljare bortskrämda av månggifte med mera som återvänder?