Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Ursäkta jag var oklar - jag menar förslaget att alliansen skall gå till val som ett parti, men med skilda listor. Då detta sätt kringgår man risken att centern och kd förlorar sina mandat.

Det är nog MPs förstahandsval helt visst, men samtidigt så KAN man tänka sig att gå ihop med alliansen istället, och på det viset så får de ett oerhört starkt förhandlingsmandat. Exempelvis så skulle MP kunna förhindra att socialdemokraterna börjar röja i den havererade integrationspolitiken.

Det är lite motvilligt jag konstaterar att det bästa vore om de två stora partierna stärks. Bra vore också om Reinfeldt kunde bytas ut mot en mer pragmatisk och samarbetsinriktad politiker. Socialdemokraterna har plockat sin partiledare från facket. Tänk om moderaterna kunde plocka en ledare från något av våra storföretag. Det skulle kunna leda till ökat samförstånd i svensk politik.

Vad du skissar på ett ett helt nytt politiskt landskap där S och M regerar i samförstånd och där SD över tiden närmar sig 50 procent.

Vad tror ni om en valsamverkan mellan de borgerliga partierna innebärande att de stället upp som ett alternativ fast med 4 listor representerande de olika partierna, vilket innebär att samtligapartier i alliansen kommer över den magiska gränsen 4%?

Kan detta bli ett alternativ utifall moderaterna inte finner nån framgång i sina försök att fjäska för MP. Är den pågående somalieinvasionen inget annat än ett flirtförsök till MP som slagit slint och i kombination med allfler varsel gjort att SD med all tydlighet växer i opinionen?
Inte ens Rejdar orkar stå emot längre utan verkar ha gett upp och tystnat.

Alla spekulationer angående olika regeringskonstellationer omkullkastas då och nya spelmöjligheter öppnar sej. Frågan är dock om hur väljarna uppfattar detta försök att manipulera valsystemet och börjar proteströsta eller om de accepterar detta försök att kringgå riksdagspärren, som indirekt slår mot just SD men även mot de andra partierna?

Det kanske bara är att inse att C och KD kanske redan uppfyllt sin historiska roll och bör förpassas till de historiska dimmorna? Vilka partier får då dessa kärnväljare eller fortsätter de att rösta på ett parti som inte av egen kraft når över riksdagspärren?

Jag tror valet 2014 kan innebära ett paradigmskifte i svensk politik.

Någon - jag vet inte var jag läste det - hade läst lagen och hittat att det skulle innebära att bara en partiledare för de borgerliga partierna då skulle betraktas som partiledare enligt vår författning och därmed varit kvalificerad att delta i partiledardebatter i riksdagen. Det är ett ganska högt pris att betala.

Edit. Man kanske skulle kunna tänka sig att FP står utanför ett sådant samarbete så att Reinfeldt och Björklund får delta i framtida debatter.

Jaha...detta kände jag inte till men hur tungt väger detta argument för de som funderar på detta alternativ? I annat fall kan ju enbart C och KD valsamverka, vilket borde leda till att de kommer tryggt över gränsen båda två? Är det ett alternativ tro?

Detta tror jag är ett betydligt mer sannolikt alternativ, särskilt med tanke på att det redan har genomförts en gång. Den gången gick det dock inte speciellt bra för kd, endast Alf Svensson kom in i riksdagen genom deras valsamverkan med c.

Om kd och c väljer att samverka så kommer de förlora många av de stödröster som de idag har. Jag tror att ungefär hälften av deras ledamöter åker ur riksdagen om de väljer att samverka.

Det vore helt klart ett alternativ. Som du kanske vet så har de gjort detta tidigare en gång vilket gav Alf Svensson en riksdagsplats när KD stod utanför riksdagen. Om jag minns rätt så innebar samarbetet en nettoförlust för Centern så att C+KD var mindre Centern ensamt före samarbetet. Något liknande skulle kunna hända nu, och tillsammans med ett växande SD så är det inte helt uteslutet att C+KD inte ens skulle klara fyraprocentsspärren, men det är naturligtvis bara spekulationer från min sida.

Jag tror att de inte vill göra så därför att det skulle göra SD så tydligt till ett starkare alternativ. Dessutom finns det nog stora organisatoriska problem, partifolk som vill försöka säkra sina mandat och framtidsutsikter utan att ge efter för någon annan. Jag tror att det är svårare än vad det ser ut på pappret. Hägglund och Lööf kommer automatiskt att befordras vidare till toppjobb i EU och IMF och FN eller åtminstone som styrelseordöfrande för någon statlig miljardkoncern som t.ex. ett fastighetsbolag. De har ingen anledning att bry sig om hur det går för sina partier i valet 2014, så därifrån kommer inget initiativ till förändring av någonting.

Angående "regeringskonstellationer" så är sossarna som alltid beredda att bilda minoritetsregering själva, precis såsom dagens koalitionsregering är en minoritetsregering. Det finns inga problem med att göra det. Så har sossarna gjort i alla val sedan 1920-talet, med sex undantag (inklusive deras enda majoritetsregering på 1960-talet) plus samlingsregeringen under kriget (och Vänsterpartiet har alltid stött sosseregeringen men har aldrig tillåtits få någon ministerpost, så det är konstigt att det börjar surras om det nu efter ett sekel av uteslutning, det kommer inte att hända nu heller).

Det tror jag inte. Större SD. Ett eller två färre partier. Fortsatt minoritetsregering med antingen sosseborgarna eller borgarsossarna, eller kanske en kombination. Det kommer i vilket fall fortsatt att inte bedrivas något regerande. Alla inblandade är ju bara ute efter att sitta av arvoderad och avlönad tid.

Nja, ett samarbete mellan s och m skulle vara ett sätt att hindra att småpartier får ett oproportionerligt stort inflytande, men det är ju naturligtvis inte ett mål i sig. När Ingvar Carlsson var statsminister strävade han efter att få så brett politiskt stöd bakom olika reformer, och förhandlade därför med borgliga partier även om han egentligen inte behövde det. Den statsminister vi har idag söker mycket lite samförstånd, och låter ingen komma till tals med honom.
Och sverigedemokraterna - jag vet inte om en mer pragmatiskt inställning bland de ledande politikerna nödvändigtvis skulle gynna dem - särskilt inte om även de bjöds in till förhandlingar och överväganden. SD:s stöd beror på att de betraktas som outsiders - får de inflytande måste de också börja ta ansvar för sin politik.

Inget

Du tror att dessa mindre partier och dess riksdagsledamöter skulle prioritera att att vara mot SD snarare än att rädda sej kvar runt maktens glans och glamour och rädda sin egna försörjning?

Är de verkligen så indoktrinerade? Eller har de ännu inte ens insett att deras födkrok är i farozonen?
Jag lutar mot det senare alternativet och att det just nu finns en del politiker som är skakade utav den senaste utvecklingen av opinionen samt är helt villrådiga om hur de ska agera inför valet 2014.
SD verkar inte bli den dagslända som de intalat sej själva, som likt NyD lika snabbt åkte ur riksdagen.