ekonomisk trygghet vs bostadslån?

Jag håller på att sälja min bostadsrätt och ska köpa en ny. Jag skulle vilja ha en lägenhet mitt i centrum men jag blir väldigt stressad av tanken på lånet som det skulle innebära. Jag skulle inte ha problem med att betala räntor eller liknande, dock är det väl precis att jag skulle klara en 50-årig amorteringsplan och den tanken gillar jag inte. Alternativet är en större lägenhet lite längre ut där jag med motsvarande kostnad skulle kunna sitta med en 10-årig amorteringsplan.

Tanken på att vara kraftigt belånad stressar mig, som ni nog redan insett så är jag väldigt konservativ i min ekonomiska planering. Samtidigt så tycker jag jättemycket om lägenheten jag hittat som är mitt i stan och tanken på att ha MAX 500m till allt i stan (halvstor stad) är väldigt lockande. Det billigare alternativet innebär att det blir cykel/bil/buss överallt.

Investeringsmässigt så känns en lägenhet mitt i stan stabilare då det blir mer lättsålt, däremot så blir ju en 10%-ig värdeförändring mycket mer i en dyrare lägenhet och jag ser det som mer sannolikt att priserna går ner än upp den närmsta tiden..

Så, till frågan och diskussionsunderlaget. Vad anser ni är viktigast, ett attraktivt boende som ni tycker om eller finansiell trygghet? Skulle ni se det som stressande med det dyrare boendet (eller snarare belåningen som kommer med det)?

Om du planerar ett långsiktigt boeende kan du se det positivt genom att tänka på att du förr eller senare kommer träffa någon som du flytter ihop med.
Jag förmodar att ni då kommer dela på hyran och eventuella lån. H*n kanske har haft en tidiagre BR som h*n säljer. Pengarna därifrån kan möjligtvis gå åt att betala av mer av lånet.


Eller så kanske ni tillsammans bestämmer er att flytta någon helt annanstans. Då har du iaf fått leva i din drömlägenhet (:

Det är här livskvaliteten spelar in. Antingen väljer du den dyra i stan som kan innebära ekonomiska besvär i framtiden vilket, som du själv säger, gör dig stressad. Eller så väljer du den lite billigare en bit utanför som du själv känner att du klarar av och mår bra i (inte stressad).

Att ta cykeln till alla möjliga ställen är ingen nackdel heller, det gör jag själv (eller går om det passar bättre) och jag bor också en liten bit utanför i en halvstor stad med upp till 2,5km till allt.

Edit: Kan tillägga att jag själv tycker min livskvalitet är väldigt hög och är aldrig stressad, trots att jag inte bor i Stockholms innerstad

Personligen hade jag tagit den lägenhet du tycker om mest, om du har råd med den såklart. Jag bor i centrala göteborg och har gångavstånd till allt i princip. Tycker det är livskvalité att slippa åka buss så fort jag ska någonstans.

Det är så jag resonerar, men går du runt o ojar dig för att du har ett lån, ja då ska du ju såklart inte ta det, själv har jag aldrig funderat på mitt bostadslån, jag vet att jag kan betala en högre ränta utan problem.

Detta blogginlägget kan också vara tänkvärt innan du bestämmer dig:
http://cornucopia.cornubot.se/2011/0...procenten.html

Räkna alltid med ett eventuellt prisfall, speciellt i dessa tider. Alltid bra att ha lite marginaler ifall banken vill ha tillbaka mellanskillnaden som ligger under marknadsvärdet eller om du (av någon anledning) måste flytta och sälja med stor förlust.

Tack för svaren. Jag tror att SparkMan slog huvudet på spiken för min del, belånar jag mig så mycket kommer jag antagligen att få sämre livskvalité pga stressen det skulle innebära att veta att jag har så pass höga skulder. Jag kan jämföra det med när jag köpte bil: då tömde jag mitt likvida sparande och lyckades ångra bilköpet X antal gånger tills lönen hade kommit in och jag kände att jag hade lite andningsrum igen.

Prisnedgångar är inte roligt att tänka på men det är absolut något man behöver ha i åtanke. Skulle priserna falla så skulle de antagligen falla mer procentuellt i det billigare området, men inte lika mycket i kr.

ponera du amorterar 3000 kr / månad + ränta idag.
tror du det kommer vara mycket pengar om 20 år ?
den amortering du har idag är just vad det är, inget som förändras (uppåt) i takt med inflation eller liknande utan snarare sjunker i penningvärde!

Jag sitter i samma sits och har konstaterat att det kostar ungefär lika mycket att bo lite utanför stan än mitt i. Detta för att avgifterna är lite lägre i innerstaden (gamla föreningar med låg belåning).

Gör man en kalkyl på detta visar det sig att det kostar ungefär lika mycket att bo i stan som utanför stan för min del. Däremot måste man ta ett större lån och om räntan stiger blir det ju dyrare. Fast det finns ju inget som säger att inte avgifter kan höjas/sänkas.

Jag är lite splittrad jag med, men tror att jag kommer köra på innerstaden. Dels för att jag kan cykla/gå till jobbet, man har nära till allt, slipper SL-kort och liknande. Ska man bo i lägenheten i säg 5-10 år, vad spelar det då för roll vad som händer med priserna just nu och något år framåt? Jag är dock inte speciellt insatt i detta så jag tar gärna emot råd.

Jag är väl medveten om vad inflation är och dess effekt, och även att boende brukar vara en bra affär långsiktigt. Dock köper jag inte denna lägenhet med en långsiktig horisont, och jag är som sagt väldigt konservativ i mitt ekonomiska agerande och vill se en framtid framför mig med ägd bostad och inga/små lån.

Jag bor inte i Sthlm, här är prisskillnaderna stora trots att avgifterna är på samma nivå, den billiga lägenheten har dessutom en stabilare förening med betydligt lägre belåning. För din del, se till att räkna efter ordentligt så du har råd med räntehöjningar och om din ekonomi skulle försämras. Kolla föreningens ekonomi ordentligt så du vet vad för sannolikhet det finns för större avgiftshöjningar.

Skulle priserna falla så kan det ta mer än 5 år innan de är tillbaka på samma nivå, kolla Sparkmans länk innan.

Jag hade nog också valt att bo utanför. Dels för tryggheten och livskvalitén att inte känna någon stress för räntehöjningar. Köpte mig själv en lägenhet för två år sedan i en medelstor stad och har 5 år kvar på amorteringen.

Mer än att jag inte känner någon stress för räntan känner jag mig dessutom betydligt rikare. Hade jag bott i en dyrare lägenhet mer centralt så hade även mina grannar tjänat mer. Jag tror att jag som tjänar ca 500k/år är lyckligare om jag har grannar omkring mig som tjänar 300kr/år än om jag hade tjänat 600k/år och hade haft grannar som tjänade 700kr/år.

jag kommer när jag får bostadslån att köra amorteringsfritt och då istället sätta in den summa jag ska amortera i en traditionellt förvaltad kapitalförsäkring.
sedan efter ca 20 år beroende på hur den förräntar sig (enligt de flesta bolagen snittar de 6-8% de senaste 15 åren) betalt av boendet på halva tiden med halva mängden medel.