Allt om skuldsanering

Efter ett samtal med en av mina bekanta idag som går på skuldsanering så började jag fundera lite på fenomenet.

För er som inte vet vad skuldsanering är, så kan ni klicka här för att få en förklaring av kronofogden.

För er som inte orkar klicka på länkar så kan jag förklara ungefär hur det fungerar genom att berätta om min väns situation.

Min vän hade skulder på strax över 200.000:- som hon lyckats förvärva genom tveksamma män i sina liv, försumning utav räkningar och en känsla av att "skit samma om jag drar på mig fler anmärkningar, jag är redan fast ordentligt och kommer aldrig att ta mig ur träsket".

Efter ett par år i den här situationen där hon försökte så gott hon kunde att ordna upp vissa räkningar, skjuta upp andra och göra avbetalningsplaner med en del fordringsägare så höll det inte. Skulderna växte snabbt (som de gör så fort de gått vidare till diverse inkassobolag) och staplades på hög. En del gick till kronofogden, men hon ägde inga tillgångar som kunde utmätas, inget lösöre att jubla över heller direkt.

Hon tog sig till sist i kragen och ansökte om skuldsanering, detta beviljades också efter ett tag.

I praktiken så fungerar det som så att ett team gjort upp avtal med samtliga av hennes fordringsägare ang. hur mycket hon ska betala till dessa i månaden under en fem års period. Beloppen räknades ut efter hur hennes inkomster och fasta utgifter såg ut, och hon har verkligen inte mycket över att röra sig med när alla räkningar, mat och förbrukningsartiklar är betalda, det rör sig bara om några hundra kronor som hon har att förvalta som hon vill.

Då hon tjänar ganska dåligt så är de enskilda beloppen som företagen får av henne ganska små, allt mellan 50 - 400 kronor i månaden, men för henne så går en stor del av månadsinkomsten till detta.

Efter fem års betalning så stryks skulderna, oavsett om företagen vill det eller ej. Skulden försvinner helt enkelt, och företagen kan känna sig snuvade på resterande belopp. Staten går inte in och täcker upp resten eller så, skulderna försvinner helt enkelt.

En del företag satte sig emot skuldsaneringen från början, och vissa gick till och med så långt i sin vägran att ärendet fick tas till tingsrätten som snabbt avgjorde frågan till min bekants favör. Skuldsaneringen skulle ta plats, oavsett vad företagen tyckte om det. Enligt vad min bekant berättade för mig så är det numera som så att om det beslutas om skuldsanering så har företagen ingen rätt att neka. De får helt enkelt finna sig i kronofogdens beslut.

Jag skulle vilja höra vad ni gott folk där ute tycker om den här möjligheten, som alltså är en realitet.

Är det ett sätt för oansvariga människor som inte förmådde hålla koll på sin ekonomi, eller kanske helt medvetet bedrog flera företag för sin egen vinning att komma ur sina skyldigheter?

Är skuldsanering något som dessa människor absolut inte är värda, de borde få skylla sig själva och sedermera dras med sina skulder livet ut?

Eller ser ni kanske det hela som ett bra sätt att hjälpa människor att komma på fötter igen? Kanske kan man återställa deras självkänsla och därmed hålla dem friska? En sjuk människa kostar som sagt samhället stora resurser, och inte tusan kan de jobba sig upp för att någonsin kunna betala sina skulder? Kanske betalar det sig i slutändan att hjälpa dem under en femårsperiod?

Som någon form utav socialekonomiskt skyddsnät?

Skuldsanering har det skrivits en del om på FB, bl.a i den här och den här tråden. Dock saknar jag en direkt debattråd och hoppas att den här skall komma väl till pass.

Så vad tycker ni om skuldsanering, har ni varit där själv, kanske sitter er sjuka gamla mormor där nu? Har ni kanske andra erfarenheter, har det räddat er eller någon i er närhet, eller har ni lyckats slippa undan skulder på mångmiljonbelopp och skrattat gott varje månad ni betalat samtidigt som ni svartjobbat arslet av er?

5år är väldigt lång tid att leva som en kyrkråtta.
Så det lär kännas även för den mest oansvarige med attityden "skit samma".
Ovärdigt men sålänge det finns ett slut så kan man ju kämpa vidare mot något bättre.

Ang. företagen så får dom väl räkna med att det är business...
en risk dom tar för att kunna hålla på med det dom gör.
Inget synd om dom. Gilla läget eller låt bli den typen av affärer.

Personligen så hatar jag fenomenet helhjärtat. I de extremt få fall där en person sätts i skuld helt utan egen förskyllan så ska såklart inte företag/privatpersoner som lånat ut pengar vara utan. Det är den som satt den personen i skuld som ska betala summan till de som inte annars får tillbaka pengarna som behöver drivas in.

Att hederliga människor ska få betala för andras oansvarighet är dock det helíga temat i detta äckliga skitland så jag förstår varför fenomenet existerar. Utöver det så leder det såklart till en ökad försiktighet hos banker och dylikt, så att till slut skötsamma människor med dålig inkomst inte tillåts låna pengar då de automatiskt blir en riskfaktor.

Jag gillar din trådstart för övrigt, det är inte ofta folk startar en tråd med försvar för båda sidor i samma inlägg.

Här är min fina tråd i ämnet:

https://www.flashback.org/showthread.php?t=818731

Jag mår illa, varför ska personer som uppenbart är idioter och inte klarar av att sköta sin ekonomi bli räddade? Personligt ansvar finns det något som kallas, men tyvärr ett koncept som är bortblåst sedan länge i socialistparadiset.

Vad föreslår du samhället ska göra med personer som "kommit efter" med 200-400 000 kr då?

Om dom jobbar heltid och alla pengar som blir över går till skulderna men dom bara växer och växer. Hur stor motivation tror du att dom har att jobba? Även en normal människa bryter ju ihop i såna situationer och börjar knarka/dricka/slutar jobba. Nu är det socialen som får ta hand om dom. Socialen betalar bostad, mat och sånt där. Skulderna växer mer och mer. Personen har inga pengar till knark/sprit så han/hon börjar med lite småbrott för att få ihop till det.

På vilket sätt skulle detta vara bättre? Skulle företagen tjäna på det? Skulle samhället tjäna på det? Skulle berörda personer tjäna på det?

Det är ju inte så att man stegar in hos kronkalle och sen går därifrån några timmar senare utan skulder. Det rör sig om 5 år.

Det här med skuldsanering känns inte som en trevlig väg för någon lycksökare.

Jag har fått för mig att det inte är helt lätt att få skuldsanering, man ska ha satt sig ordentligt i smutsen innan man får det.

Inte heller inbillar jag mig att 5 år på absolut existensminimum är något som ens nära kan liknas med en dans på rosor.

Så jag måste nog tro att det här ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är bra och även ur ett individuellt perspektiv är något bra.

Det ska väl "samhället" skita i, varför ska vi uppbära människor som inte förstår att 42 sms-lån eller att belåna huset för att spela V75 är dåligt? Det måste finnas ett socialt skyddsnät för de utsatta i samhället, men folk som inte har vett att rätta munnen efter matsäcken är inte utsatta utan de förtjänar det de får.

Med "vi", menar du då oss vanliga medborgare och knegare, eller menar du de företag som uppbär fordringarna?

Jag förmodar att du vet att inga skattepengar (utöver de som betalar lönen till tjänstemännen på kronofogden) går åt till en skuldsanering?

Det är ju ändå en kostnad som socialiseras, precis som nollräntan just nu är en gigantisk sponsring av överskuldsättning. Som redan är på allas vår bekostnad, eftersom det har drivit upp en massa priser till löjliga nivåer.

Jag är kluven. Frågan är också besläktad med benådning och straff i andra sammanhang. Och i allra högsta grad med att skadestånd tydligen ska kunna saneras strax efter att en dom fallit. Vilket hån mot brottsoffer.

Hur menar hon? (antar att du är en kvinna).


Den aspekten hade jag inte ens tagit med i beräkningen. Bra där Vekruset!

Likförbannat får skötsamme Svenne Svensson betala för detta (har vi varit med om det förut?) - bl a genom;

- snålare kreditgivning (borgenärers förväntade kreditförluster stiger)
- dyrare kreditgivning = högre räntor (se ovan)
- högre priser i detaljistledet

Det finns inga gratisluncher!

... jo, för de ansvarslösa i socialstaten, naturligtvis, as usual.

Säger som Black munks i något av Black Adder-avsnitten; "reeeeepayment, or revenge!"