• 1
  • 2
2011-09-02, 19:24
  #1
Medlem
Pelle-Pansars avatar
Jag har aldrig haft en flickvän, jag har varit med tjejer, men aldrig fallit för någon.
På helger brukar jag ibland gå ut, umgås med vänner. Men när jag är som mest glad är när jag är ensam. Kan sitta i timmar och stirra ut på stilla vatten, se fåglar som landar och lyfter.
Kolla på grodor, insekter och andra djur som försöker skaffa mat. Med det är inte bara i naturen jag trivs, bara hemma framför datorn, i sängen, framför teven. Helt tyst, kanske en låt på radion som spelas. Då mår jag bra.

Kan någon förklara detta för mig? Varför trivs jag så bra när jag är ensam? Det är ju knappast normalt om man jämför mig med mina andra vänner.

MVH
Citera
2011-09-02, 19:27
  #2
Medlem
FatPPLrHrdrTkidnaps avatar
Du har verkligen inga problem och det är bara till att gratulera! Kvinnor är nämligen djävulens påfund till mannen. Du är trygg i dig själv och har hittat stillhet och ro i din inre värld, du behöver ingen partner att söka bekräftelse hos.
Citera
2011-09-02, 19:31
  #3
Medlem
Att kunna trivas i sin ensamhet är det många som vill.
Och på det sätt som du beskriver, att kunna leva för naturen, leva i nuet
och inte bara må dåligt av det som har varit och det som kommer att ske.

Det finns ju kurser i just detta "Mindfullness" och jag läser om detta och
försöker via DVD att komma in i detta som du beskriver.

Så länge som du trivs med det och allt känns bra så är det bara att passa
på !

Och får du svar om det hela är helt fel så är det inget att bry sig om !
Citera
2011-09-02, 19:32
  #4
Medlem
Pelle-Pansars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FatPPLrHrdrTkidnap
Du har verkligen inga problem och det är bara till att gratulera! Kvinnor är nämligen djävulens påfund till mannen. Du är trygg i dig själv och har hittat stillhet och ro i din inre värld, du behöver ingen partner att söka bekräftelse hos.
Tack för raderna.
Faktum är faktiskt att ibland känner jag mig problematisk. Att jag inte passar in, jag har läst relativt mycket i mina år, framförallt böcker utav Jon Krakauer.
Är väldigt sugen på att spendera framtiden själv och har tänkt tanken att skippa vänner och partner i äldre år. Jag blir väldigt deppig av sådana tankar, jag vill ha fru och barn men å andra sidan vill jag vara ensam.
Citera
2011-09-02, 19:35
  #5
Medlem
Pelle-Pansars avatar
Ibland känner jag mig som Dexter för er som sett serien. Att när jag är med människor spelar jag normal medan mina tankar vandrar åt ett annat håll, ett håll långt ifrån normalt.
Känner att allt bara är en stor scen och jag är en skådespelare folk förväntar sig att vara... som dem?
Citera
2011-09-02, 19:36
  #6
Medlem
PigerVetuss avatar
Så länge du mår bra och trivs är det OK.
Fundera kanske lite på framtiden. Vill du som du säger ha fru och familj så kanske du kan hitta någon tjej som låter dig vara som du är.
Citera
2011-09-02, 19:37
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pelle-Pansar
Ibland känner jag mig som Dexter för er som sett serien. Att när jag är med människor spelar jag normal medan mina tankar vandrar åt ett annat håll, ett håll långt ifrån normalt.
Känner att allt bara är en stor scen och jag är en skådespelare folk förväntar sig att vara... som dem?


Har du någon diagnos?
Citera
2011-09-02, 19:39
  #8
Medlem
Pelle-Pansars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PigerVetus
Så länge du mår bra och trivs är det OK.
Fundera kanske lite på framtiden. Vill du som du säger ha fru och familj så kanske du kan hitta någon tjej som låter dig vara som du är.
Just nu trivs jag med mitt liv med jämna mellanrum, ibland känner jag mig tillfredsställd och ibland känner jag mig bara som en fejk.
Citat:
Ursprungligen postat av searchsian
Har du någon diagnos?
Har aldrig kollat upp mig.
Citera
2011-09-02, 19:39
  #9
Medlem
FatPPLrHrdrTkidnaps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pelle-Pansar
Tack för raderna.
Faktum är faktiskt att ibland känner jag mig problematisk. Att jag inte passar in, jag har läst relativt mycket i mina år, framförallt böcker utav Jon Krakauer.
Är väldigt sugen på att spendera framtiden själv och har tänkt tanken att skippa vänner och partner i äldre år. Jag blir väldigt deppig av sådana tankar, jag vill ha fru och barn men å andra sidan vill jag vara ensam.


Gör det som känns rätt, känslor är vägvisare på hur man ska agera. Själv har jag accepterat tanken på ett liv i ensamhet. Jag har haft några förhållanden men kommit fram till att det blir energieffektivast att leva ensam, har även accepterat tanken på att aldrig skaffa barn.
Jag vill inte skaffa barn till en sådan här värld som vi lever i just nu.

Just nu bor jag långt ute i skogen, det enda ljud jag har är tangentljudet då jag skriver detta. Gillar som du att stirra ut över vatten, titta på fåglar, se det vackra och fina i små saker. Idag byggde jag en fågelholk som jag ska sätta upp i skogen, då får man ju iaf en vän som man har i närheten
Citera
2011-09-02, 19:41
  #10
Medlem
Snuskalass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pelle-Pansar
Ibland känner jag mig som Dexter för er som sett serien. Att när jag är med människor spelar jag normal medan mina tankar vandrar åt ett annat håll, ett håll långt ifrån normalt.
Känner att allt bara är en stor scen och jag är en skådespelare folk förväntar sig att vara... som dem?

Definiera skådespelet. Vad är det för tankar som du håller igen när du umgås med andra, Dexter-tankar á la psykopati?
Citera
2011-09-02, 19:44
  #11
Medlem
Pelle-Pansars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FatPPLrHrdrTkidnap
Gör det som känns rätt, känslor är vägvisare på hur man ska agera. Själv har jag accepterat tanken på ett liv i ensamhet. Jag har haft några förhållanden men kommit fram till att det blir energieffektivast att leva ensam, har även accepterat tanken på att aldrig skaffa barn.
Jag vill inte skaffa barn till en sådan här värld som vi lever i just nu.

Just nu bor jag långt ute i skogen, det enda ljud jag har är tangentljudet då jag skriver detta. Gillar som du att stirra ut över vatten, titta på fåglar, se det vackra och fina i små saker. Idag byggde jag en fågelholk som jag ska sätta upp i skogen, då får man ju iaf en vän som man har i närheten
Det låter underbart. Själv är jag fast i storstaden, rätt att agera då jag fruktar att mina beslut kommer vara felaktiga.
Jag är medlem på många forum under miljontals namn, jag är inte schitzofrenisk men jag tror att jag gillar det faktum att på varje medlem kan jag bete mig olika, ingen förväntar jag att jag ska bete mig på något sätt utan att jag bara är ett tomt blad som väntas på att skrivas. Har gjort detta under några år likt Edward Norton i Fight Club, ironiskt nog har han schizofreni så det hjälper nog inte mitt fall.
Citera
2011-09-02, 19:45
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pelle-Pansar
Just nu trivs jag med mitt liv med jämna mellanrum, ibland känner jag mig tillfredsställd och ibland känner jag mig bara som en fejk.

Har aldrig kollat upp mig.

Ok, kan bara säga att min farbror är som du. Han har autism, men är fullt fungerande fast lite avvikande som du...

Jag vill säga precis som de andra gratis... kvinnor är djävulens påfund... och det där med kvinna+barn är ett helvetes mycket arbete med. Låååååångt ifrån det lugn du söker... så det kan du glömma på en gång tycker jag.... Det är inget för dig överhuvudtaget... det är så oharmoniskt det kan bli ungefär..
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in