Totalt fastnat för tjej jag dejtade

Det är så att jag totalt fastnat för en tjej som jag dejtade för ett halvår sedan. Det värsta är att det inte släpper.

Lite kort info om mig, kille mellan 20 och 30, har aldrig haft svårt för det motsatta könet, snarare tvärtom. Har enligt många lätt att få tjejer och får ofta komplimanger. Ser bra ut osv. Problemet är att dessa tjejer snabbt blir ointressanta för mig, och därför lägger jag oftast ner det efter en till två dejter.

Sen i vintras träffade jag denna tjej. Första gången jag var hemma hos henne märkte jag direkt att hon hade mycket mer integritet och inte var lika "kelig" som jag annars är van vid. Jag blev snabbt väldigt attraherad av hennes svårfångenhet (sov säkert där 7-8 ggr, men vi hade aldrig sex, för hon verkade inte vilja), jag märkte att hon var avståndstagande på ett sätt som jag inte är van vid. Till slut var det mer och mer jag som tog kontakt osv. Märkte efter ett tag att hon inte ville något seriöst. Vi sågs inte på ett tag, jag tänkte på henne ändå under denna tid och för en vecka sen mötte jag henne på stan. Då har känslorna kommit tillbaka. Vi har sms:at lite men det är uppenbart (tror jag) att hon inte är intresserad av att ses. Misstänker att hon kanske dejtar någon annan.

Hon är en en högutbildad tjej, kommer från en bra familj och ser dessutom väldigt bra ut. För mig är hon en drömtjej mer eller mindre.

Problemet är att jag inte de senaste 10 åren fastnat för någon på detta sätt, och det driver mig till vansinne. Jag ställer mig givetvis frågan om det är HON eller om det är att hon var så fruktansvärt svårfångad som gjort att jag blivit så intresserad av henne. För jag tycker inte egentligen att alla hennes personlighetsegenskaper är jättebra, men det är ändå något som gör att jag inte kan sluta tänka på denna tjej.

Det märkliga är att vi egentligen inte träffats mer än kanske 10 ggr men ändå så känner jag fortfarande så här, och det verkar som sagt inte släppa.

Detta är otroligt frustrerande och jag känner att det till och med går ut över mitt jobb eftersom jag inte kan släppa henne från tanken. Känner inte igen mig själv riktigt, och börjar tvivla på vad jag gör/mitt liv osv. Jobbigt!

Någon som varit i liknande situationer och kan dela med sig av tips/erfarenheter?

Kanske skulle kunnat lagt denna tråd i Relationer och samlevnad, men vill hellre att den skall diskuteras utifrån ett psykologiskt perspektiv så därför la jag den här.

kärlek finns inte, du kan glömma henne nu ! Förresten så är det helt meningslöst med förhållande .

Haha, det gamla vanliga "hon är inte som alla andra jag dejtat".
Vad har hon för andra 'goda' egenskaper förutom att hon är avståndstagande och helst av allt skulle vilja slippa se dig alls?

Jag är tänligen övertygad om att hon känner av att du sätter henne på en piedestal, så att säga. Hon är nog inget för dig, nej.

Man vill alltid ha det man inte kan få.

Har enligt vem då? vet du inte själv om du har lätt att få tjejer? och är det din mamma som ger dig komplimangerna?

bättre att se din frihet försvinna än att aldrig förfölja en kvinna.

Är du säker på att du är heterosexuell då?

Du kanske kände dig trygg i att inte behöva/få sex.

Har någon kvinna du upplevt som trygg/viktig för dig haft samma typ av svala beteende?

Jag fastnar lite vid att du sov hos henne 'säkert 7 - 8 gånger'. Sen tappade ni kontakten ett tag tills ni råkade ses på stan.

Var dessa sju åtta gånger sammanhängande eller utspridda? Hur kom det sig att du hamnade hos henne de nätterna om det var utspritt? Om de var sammanhängande, hur fördrev ni dagarna? Tillsammans? Gjorde hon frukost åt dig? Sov ni i samma rum? Samma säng?

Är det så nu för tiden att man sover upprepade nätter hos någon för att sedan inte ha kontakt över huvudet taget?

Var det egentligen så att du i liksom bjöd in dig själv och inte fattade hennes signaler att det var dags för dig att gå hem till dig själv? Kanske tyckte hon att det bar emot att köra ut dig.

"Sov säkert där 7-8 ggr, men vi hade aldrig sex."

Du svarar på din egna fråga...

Är i samma situation som dig. Bara det att jag inte släppt henne helt och hållet på snart två år.

You mad broo?

inte det minsta för det är ju sant.