Citat:
Ursprungligen postat av J.N
Jag läste de två första i den gamla svenska översättningen, men gav upp under den tredje (eller om det var fjärde?) för några år sen och tyckte inte alls om dem.
Har enbart första boken i den gamla upplagan och den fungerade helt okej, sen läste jag igenom nyöversättningen samt lyssnade igenom ljudboken under en period då jag var som mest inne i The Dark Tower, och måste påpeka att första boken är den hittills bästa, tätt följt av Magiker och glas (IV) som jag läst ungefär en 1/4 av nu. Det King lyckas med bravur är att inte göra en ordinär form av fantastylitteratur utan en mer kvasiintellektuellt filosofiskt inriktad bok om forntidens hjältar och hur man ser på personer i detta tillstånd av hjältedåd som huvudpersonen Roland av Gilead, son av Stephen (för att citera tåget Blaine i bok fyra) är perfekt, verkligen! Hela upplägget i ettan är oerhört mångbottnat och skönt att fästa nerverna och ögonen på, främst är det steriliteten i landsskapet ute i ödemarken som förmedlar mesta delen av all desperation Kings böcker lever på. Sen är Mannen i svart och Roland oerthört bra som protagonister och större delen av första boken lever på Rolands inre tankar och hans värderingar, mötet med Mannen i svart och kampen mot ondskan.
Sen när hans Ka-Tet (hans entourage) är färdigbildat tar verkligen historian fart, speciellt i slutet av tredje boken och början på fjärde, är verkligen där man upplever att historian är något utöver det vanliga. Sen är det trevligt att King för in former av sina övriga verk i serien, Jake, en ung grabb känns som killen i Talismanen och en stad i fjärde boken är inspirerad av Pestens Tid. Samt att Tornet är någon symbol för hela det karaktäristiska King skriver.
Ge dom en chans, du blir inte besviken om du har ett öppet sinne.