God eftermiddag kära medmunkar, Sarcasticat här!
Har kikat lite i tråden till och från och vill passa på att dra en high five till alla sköna skribenter inte bara för vad ni har uppnått utan även för era välskrivna inlägg som har skänkt inspiration och välbehövlig kampvilja! Har enda sedan puberteten varit en slav under min sexdrift, och nu är det slut med det. Jag ska ha tillbaka kontrollen över mig själv och sluta vara så jävla lättpåverkad av det kvinnliga könets lockelser. Har varit helt fri från porr, onani och sex i 16 dagar nu. Mitt mål är att skippa sex i 90 dagar samt sluta upp med både porr och onani för resten av livet!
..vilket såklart är lättare sagt än gjort. Jag måste säga att jag uppriktigt
beundrar er krigare som har hållit uppe i flera månader. De här 16 dagarna har varit
tortyr och det är med blod, svett och tårar som jag har lyckats hålla händerna på täcket och damerna på avstånd, blod svett och tårar! För det mesta så märker jag inte av sexdriften, men den liksom ligger där och lurar någonstans i bakgrunden och bara VÄNTAR på att jag ska släppa på garden så att den kan sätta huggtänderna i mig och tömma min numera sprängfyllda pung (den är så full att om jag skulle spruta ut satsen i Östersjön kan jag garantera er att vattennivån skulle stiga med minst två meter varpå hela kustlandet från Ystad till Haparanda skulle drabbas av översvämningar)
Så fort jag pratar med en fin kvinna numera eller om jag börjar fantisera om sex så tänds sexdriften igång likt en flammande eld. Det är som att det någonstans inom mig vaknar upp ett stort monster, ett okontrollerat, vrålande jävla monster som hämndlystet reser sig upp ur helvetets mörkaste och mest stinkande avgrunder för att med våld och kraft ta över mig, mitt sinne och hela mitt väsen. Monstret sopar liksom bort det sunda förnuftet lika enkelt som om det vore ett ynkligt och förvirrat stackars litet godispapper som har råkat komma i vägen för en gigantisk, hänsyslös och fullständigt kaosartad orkan. Därefter påbörjas en intensiv och blodig kamp mellan monstret och min egna vilja..
..och skam den som ger sig, även om krigen har varit turbulenta och minst sagt blodiga så har jag ändå
vunnit alla slag hittils! Och med den nyvunna kraften och styrkan från avhållsamheten (som btw är helt sjuk, vilken jäkla skillnad! Vad kommer all kraft ifrån?!) så börjar oddsen att förändras till min fördel och jag tycker mig kunna skymta ljus vid horisonten.
Nåväl, nog med orerande för den här gången.
/Sarcasticat, en kämpande munk