Nu har jag gått med också. Hittade denna tråden av en slump, hade ingen aning om att metoden fanns. Läste igenom det mesta i tråden under två dagar. Är PMO-fri sen 5 dagar.
Historian: Började med porr tidigt, som 12-åring kanske, då man hittade porrgömmor i skogen (otroligt roligt fenomen!) tillsammans med kompisar. Par år senare blev det tidningar gamla VHS band. Tror också det formade min porr-smak: 80-90-tals porr med lite mer naturliga, kåta brudar.
Efter massa år av internet PMO kom sexdebuten, runt 25. Den var problematisk men ingen katastrof; sa till min flickvän att jag var nervös, det gick bra till slut, fast ståndet var dåligt (ville så gärna vara kåt på riktigt). Initialt blev sex rätt bra i förhållandet, då det var nytt och spännande, men senare i förhållandet kändes det att porr hade större dragningskraft totalt speciellt när man blev särbo.
Detta PMO skapade problem med kommande sexpartners. Blev så rädd efter ett fail att jag gjorde slut på dejtandet med en tjej direkt. Vad jag borde ha gjort istället var att berätta om mitt problem, såklart, och inte behandlat henne som ett objekt utan empati. Kan tillägga att vid PMO så är jag alltid stenhård, till skillnad vid riktig sex då jag oftast bara är mellan 70-90% hård eller att jag blir ångestfull och ståndet försvinner helt.
Därför tror jag att en "reboot" skulle återställa hjärnan till den var ungefär i yngre tonåren. När hjärnan är "porr-fri" kommer den tvingas välja det naturliga tillståndet nästa gång man är med en tjej (är numera singel).
Även om PMO-friheten inte skulle lösa alla framtida libidoproblem, så tror jag att man ändå vinner något på att få en sundare bild av riktiga kvinnor.
Dessutom tror jag att bara vetskapen att man inte är ensam om detta är bra. Känns redan lite lugnare. En annan sak är att man får självförtroende om man lyckas hålla sig borta från PMO under en längre period. Nu efter fem dagar som PMO-fri kan jag tillägga att det känns lite ömt där nere, har delvis kraftiga morgonstånd och att jag har svårare att somna på kvällarna. Gissar att det är så tills man når flatline...
Så tack till TS. Nu har jag många hårda veckor framför mig, psykologiskt hårda alltså!