2011-08-28, 04:34
#1
Super mindfuck, svaret på livets gåta?
Hypotetiskt:
Vi har en oändlig yta, uppdelat i ett
rutnät. Tänk dig ett rutnät papper med
obegränsat avstånd åt alla håll. En ruta
har en yta på exakt 1 kvadratmeter.
Nu till mindfucket.
Jag placerar nu mig själv i en ruta, och i
samma ögonblick jag gör det så skapas en
oändligt antal kopior av mig själv i de
övriga rutorna. Alla får medvetenhet
samtidigt och står riktade åt samma håll
,exakt på samma sätt som övriga.
I den här tidsrymden existerar nu ett
oändligt antal kopior av mig själv.
Nu till det konstiga.
I denna rymd kommer vi alla agera lika och
tänka lika under en viss tid till det
skapas en kedjereaktion av
oregelbundheter. Vi kommer gadda ihop oss
i större och större kolonier, men det
kommer ju alltid finnas en annan koloni i
denna tidsrymd som beter sig exakt lika.
Eller?
Determinism.
Vissa påstår att vi gör beslut i vår
hjärna pga helt slumpmässiga reaktioner i
molekylärnivå. Men i detta universum?
Kommer alltså varje kopia av mig själv
bryta mönstret helt och bli helt
självständiga individer från själva
kolonin av kopior?
Då är vi inte bara en spegling längre,
utan ett oändligt antal helt egna
individer. Om det existerar en enda kopia
av mig som har samma tanke,rörelse eller
beteendemönster som mig själv, jadå finns
det ett oändligt antal som har det också.
Alltså skulle det bevisa att allt är
determinerat.
men?
Det bevisar ju bara förhållandet i ett
ögonblick? kanske har någon ett exakt
identiskt rörelsemönster som jag? men över
tid bryts det mönstret. Är det möjligt?
men åter igen...
oavsätt vilken slump som skapar vad så
kommer slumpen göra detsamma någon
annanstans på en annan ruta. Slumpen
räddar oss alltså inte från att allt är
determinerat i denna tidsrymd......?
nu till super mindfuck
Ursprungspositionen där du står och 50
kvadratmeter till ändras ej, men övriga
rutor ändrar rikning till att bli en vägg
i förhållandet till där du står. Och alla
kopior börjar nu falla nedåt mot
dig...till sin död. Men eftersom ni består
av en oändligt antal kopior så minskar ni
ju ändå inte i antal.
Ett oändligt antal kommer dö, men det går
alltid att räkna hur många som fallit till
sin död.
Men?
Det finns ju alltid det där numret som vi
aldrig nåra, efter ett kommer alltid 2,
efter 2 kommer alltid 3 men det finns
alltid ett till nummer bakom nästa.
Det kommer mycket märkligt att finnas ett
oändligt antal kopior som rent hypotetiskt
alltid kommer falla i all evighet men
befinner sig i samma tidsrymd som andra kopior som faller
till sin död.
Dessa kopior är alltså olokaliseringsbara,
du kan inte sätta en punkt och ett nummer
på dem och säga var de befinner sig.
Men likaså är de egna individer, som får
ett annat öde? Varför får dem leva genom
att hypotetiskt falla i all evighet? och
andra dö?
Slumpen?
Slumpen kan aldrig generera ett nummer ur
oändligheten.
Detta är svaret på varför energi alltid består och är oförstörbart.
Se big bang som golvet, i samma ögonblick som universum skapades, skapades evigheten samtidigt. Universum och dess utopi är oförstörbart och i universum utopi (som kan ses som de fallande rummet ovan) finns alltid rörelsen, energin i "numret ovan".
Det finns mer jag skulle vilja skriva, men ni kan ju diskutera det är nu.
Hypotetiskt:
Vi har en oändlig yta, uppdelat i ett
rutnät. Tänk dig ett rutnät papper med
obegränsat avstånd åt alla håll. En ruta
har en yta på exakt 1 kvadratmeter.
Nu till mindfucket.
Jag placerar nu mig själv i en ruta, och i
samma ögonblick jag gör det så skapas en
oändligt antal kopior av mig själv i de
övriga rutorna. Alla får medvetenhet
samtidigt och står riktade åt samma håll
,exakt på samma sätt som övriga.
I den här tidsrymden existerar nu ett
oändligt antal kopior av mig själv.
Nu till det konstiga.
I denna rymd kommer vi alla agera lika och
tänka lika under en viss tid till det
skapas en kedjereaktion av
oregelbundheter. Vi kommer gadda ihop oss
i större och större kolonier, men det
kommer ju alltid finnas en annan koloni i
denna tidsrymd som beter sig exakt lika.
Eller?
Determinism.
Vissa påstår att vi gör beslut i vår
hjärna pga helt slumpmässiga reaktioner i
molekylärnivå. Men i detta universum?
Kommer alltså varje kopia av mig själv
bryta mönstret helt och bli helt
självständiga individer från själva
kolonin av kopior?
Då är vi inte bara en spegling längre,
utan ett oändligt antal helt egna
individer. Om det existerar en enda kopia
av mig som har samma tanke,rörelse eller
beteendemönster som mig själv, jadå finns
det ett oändligt antal som har det också.
Alltså skulle det bevisa att allt är
determinerat.
men?
Det bevisar ju bara förhållandet i ett
ögonblick? kanske har någon ett exakt
identiskt rörelsemönster som jag? men över
tid bryts det mönstret. Är det möjligt?
men åter igen...
oavsätt vilken slump som skapar vad så
kommer slumpen göra detsamma någon
annanstans på en annan ruta. Slumpen
räddar oss alltså inte från att allt är
determinerat i denna tidsrymd......?
nu till super mindfuck
Ursprungspositionen där du står och 50
kvadratmeter till ändras ej, men övriga
rutor ändrar rikning till att bli en vägg
i förhållandet till där du står. Och alla
kopior börjar nu falla nedåt mot
dig...till sin död. Men eftersom ni består
av en oändligt antal kopior så minskar ni
ju ändå inte i antal.
Ett oändligt antal kommer dö, men det går
alltid att räkna hur många som fallit till
sin död.
Men?
Det finns ju alltid det där numret som vi
aldrig nåra, efter ett kommer alltid 2,
efter 2 kommer alltid 3 men det finns
alltid ett till nummer bakom nästa.
Det kommer mycket märkligt att finnas ett
oändligt antal kopior som rent hypotetiskt
alltid kommer falla i all evighet men
befinner sig i samma tidsrymd som andra kopior som faller
till sin död.
Dessa kopior är alltså olokaliseringsbara,
du kan inte sätta en punkt och ett nummer
på dem och säga var de befinner sig.
Men likaså är de egna individer, som får
ett annat öde? Varför får dem leva genom
att hypotetiskt falla i all evighet? och
andra dö?
Slumpen?
Slumpen kan aldrig generera ett nummer ur
oändligheten.
Detta är svaret på varför energi alltid består och är oförstörbart.
Se big bang som golvet, i samma ögonblick som universum skapades, skapades evigheten samtidigt. Universum och dess utopi är oförstörbart och i universum utopi (som kan ses som de fallande rummet ovan) finns alltid rörelsen, energin i "numret ovan".
Det finns mer jag skulle vilja skriva, men ni kan ju diskutera det är nu.