2011-08-26, 12:01
#1
Vet inte vart jag ska börja...han har ingen diagnos eller vad jag vet om i alla fall men något är det.
Men min bror är i 30 års åldern(tio år äldre än jag), han har ALDRIG haft en flickvän eller varit i närheten av att få en.
De få vännerna han hade försvann för ca 5 år sedan då vännerna har gett upp om den sociala biten. Och han trivs bäst med detta...han saknar inte socialt umgänge alls.
Hans stora saker här i livet är film och mobiltelefoner...han köper ny mobil flera gånger om året och direkt när han köpt en ny så tänker han på nästa.
Så han pratar om hur han ska spara ihop till den...aldrig vad telefonen har för funktioner utan andra saker då. Färger, var han ska köpa den oh dylikt.
Han är ganska speciell och har det ganska svårt egentligen, mest med den sociala biten men samtidigt när problem dyker upp då låser han sig och han fastnar lätt i sina tankar.
Han är så rädd om sin bil så vi andra får inte använda den knappt. Skulle något vara fel så blir han så sur så att man inte kan prata med honom.
Han gör även allt så himla komplicerat och problem ska fixas direkt. Hittar han en funktion på mobilen och inte får det att fungera då ringer han och vill ha hjälp NU, DIREKT! Om inte detta sker kan han inte sluta att prata och tänka på det.
På senare tid har jag märkt att åker man bil med honom så upprepar han sig hela tiden...där såg han ett råddjur, just här stod det en älg...att han berättat detta varje gång vi åker förbi är inget han reflekterar över.(verkligen varje gång)
Om grejor råkar finnas på ett ställe som inte brukar vara där då kan han inte släppa det, så alltså otroligt bra minne som då ska upprepas om och om och om igen...
Han kan skämta på konstiga sett som inte är roligt utan som bara är konstigt och utan poäng men får liksom skrattanfall oavsett vad reaktionen är på den han pratar med är.
När han pratar är han högljudd och låter sjukt nervös ibland och ofta stannar han bara i en mening så man får fråga för att han ska fortsätta berätta klart.
Avbryter folk i samtal med saker som inte ens hör ihop med det man pratar om...men han kan liksom inte bärga sig.
Ni får nästan fråga lite för det är svårt att förklara bara.
Ibland tryter tålamodet när man umgås med honom och jag kan bli så irriterad så om jag bara har en uns hur jag ska hantera det så kanske vi hade haft en bättre syskonrelation....därför jag frågar er med någon sorts erfarenhet med människor som beter sig underligt.
Hur ska jag bemöta honom? Vad kan det vara? Lindrig autism?
Men min bror är i 30 års åldern(tio år äldre än jag), han har ALDRIG haft en flickvän eller varit i närheten av att få en.
De få vännerna han hade försvann för ca 5 år sedan då vännerna har gett upp om den sociala biten. Och han trivs bäst med detta...han saknar inte socialt umgänge alls.
Hans stora saker här i livet är film och mobiltelefoner...han köper ny mobil flera gånger om året och direkt när han köpt en ny så tänker han på nästa.
Så han pratar om hur han ska spara ihop till den...aldrig vad telefonen har för funktioner utan andra saker då. Färger, var han ska köpa den oh dylikt.
Han är ganska speciell och har det ganska svårt egentligen, mest med den sociala biten men samtidigt när problem dyker upp då låser han sig och han fastnar lätt i sina tankar.
Han är så rädd om sin bil så vi andra får inte använda den knappt. Skulle något vara fel så blir han så sur så att man inte kan prata med honom.
Han gör även allt så himla komplicerat och problem ska fixas direkt. Hittar han en funktion på mobilen och inte får det att fungera då ringer han och vill ha hjälp NU, DIREKT! Om inte detta sker kan han inte sluta att prata och tänka på det.
På senare tid har jag märkt att åker man bil med honom så upprepar han sig hela tiden...där såg han ett råddjur, just här stod det en älg...att han berättat detta varje gång vi åker förbi är inget han reflekterar över.(verkligen varje gång)
Om grejor råkar finnas på ett ställe som inte brukar vara där då kan han inte släppa det, så alltså otroligt bra minne som då ska upprepas om och om och om igen...
Han kan skämta på konstiga sett som inte är roligt utan som bara är konstigt och utan poäng men får liksom skrattanfall oavsett vad reaktionen är på den han pratar med är.
När han pratar är han högljudd och låter sjukt nervös ibland och ofta stannar han bara i en mening så man får fråga för att han ska fortsätta berätta klart.
Avbryter folk i samtal med saker som inte ens hör ihop med det man pratar om...men han kan liksom inte bärga sig.
Ni får nästan fråga lite för det är svårt att förklara bara.
Ibland tryter tålamodet när man umgås med honom och jag kan bli så irriterad så om jag bara har en uns hur jag ska hantera det så kanske vi hade haft en bättre syskonrelation....därför jag frågar er med någon sorts erfarenhet med människor som beter sig underligt.
Hur ska jag bemöta honom? Vad kan det vara? Lindrig autism?