Ingvar Kamprad svensk nationalhjälte, styrker de nationella

Hans exempel visar att nationalister inte är några WT utan snarast de mer kreativa och hårt arbetande delen av befolkningen. Är det klokt att i småskuret egenintresse smutskasta denne store man?
En ny bok av Elisabeth Åsbrink enligt Svd http://www.svd.se/nyheter/inrikes/de...ng_6412096.svd
Han stärker ju alla nationalister i deras övertygelse om att de inte har haft fel. Det stärker kanske nazisterna ännu mer, ger dem ett nytt medlemstillskott.

Att Ingvar fått krypa till korset beror främst på att IKEA skulle skadas oerhört om ledare framstår som antisemitiskt. Samtidigt kan man undra om det är just snikna judiska affärsmannen som är ute efter att skada en svår konkurrent ?

Frågeställningen är, vad är motiven bakom boken. Är det försök att skada en konkurrent? Eller blir effekten som jag tror att det hjälper insomnade antisemitiska nationella rörelser på fötter igen.

Men han är väl ingen bra nazist om han inte ens vågar stå för att han är nazist?

Sorligt är det, läste ledare i DN idag där skribenten ansåg att Ingvar skulle erkänna allt och berätta allt osv.

Vad finns det för nytta för allmänheten att Ingvar berättar om saker han gjorde för typ 50-60 år sedan. Vad spelar det för roll idag?

Ingen.

Han var, men är kanske inte är det, det vet ingen annan än han själv. Under kriget fanns inget alternativ för nationalister, de var oftast nazister.

Faktum att den mest framgångsrika svensken någonsin varit antagligen fortfarande är nationalist, tänk på IKEAS blågula symbolik. Tomt budskap, knappast!

Det finns väl fyra potentiella reaktioner på detta.

* Folk tycker det är upprörande med hur nazismen finns gömd överallt, och högt upp i samhället. De inser att kampen mot nazism och kapitalism går hand i hand, och kommer därför börja gå med en "Gillar olika"-knapp så att alla på Lidingö (där de bor) kan se att de EGENTLIGEN skulle vilja bo i Tensta. Och att de EGENTLIGEN är prolitärer även fast deras pappa råkar äga ett 50-mannaföretag som de ska ta över.

* Nazismen (och allt annat som beskylls som "högerextremt") blir mer rumsrent. Vilket alltid blir fallet när någon etablerad/populär person outas som "rasist". Kändisens eget anseende skjunker, men saken som kändisen associeras med blir mer accepterad efterssom den känns mer mainstream.

* Folk inser hycklandet. Kamprad har förmodligen inte bytt värderingar så radikalt. Ändå består all IKEA-reklam av rasblandarpar (helst med vita kvinnor). Sloganen är "Länge leve månggfalden". Mer än 50% av bilderna i reklamen är på svarta. De har gjort hucklen för att kunna anställa många muslimer osv osv... Några kommer kanske börja fundera på om detta genant överdrivna hyllandet till massinvandring är hjärtlig med tanke på Kamprads privata värderingar. Några kommer kanske vakna upp och inse att hyllandet för svensk utplåning inte alltid är en egen åsikt, utan bara en underkastelse för den rådande ordningen.

* Folk kommer gäspa. Och tycka det är löjligt att media jagar 50 år gammla nazistspöken hos Kamprad, drottningen och så vidare. De kommer undra om det inte finns viktigare saker att fokusera på, och hela jakten på "rasister" (verkliga eller ej) kommer upplevas som överdriven.

"Nyheten" om Kamprads nazism är ju liksom..... öhh... GAMMAL och fruktansvärt ointressant. Är inte detta färdigbehandlat av "drevet" vid det här laget. Gubben har ju gjort både avbön och pudel för långe sedan. Varför skall det rotas i detta ett varv till? Det är för fan sextio år sedan och då uppfattades både nationalism, nazism och fascism som positiva och progressiva rörelser av ganska många, medans exempelvis kommunism sågs som ett allvarligt hot mot samhället.

Jag tycker vidare att det är ganska anmärkningsvärt att man minsann ska granska Kamprad och dra fram Silvias farsa som dödsnazister, med stor indignation, medans hucklepaddan Helene Benauda kan sitta och fika med Juholt utan att någon ens höjer på ögonbrynen eller ställer en enda kritisk fråga..

Svensk journalistik i ett nötskal! Man kan inte annat än förakta dem!

Du reagerar alltså enligt punkt 4...

Vi kommer nog få se mer sådant här, nu när media brottas med dålig ekonomi, och är tvugna att göra tidningarna med allt färre journalister. Man vågar bara satsa på "säkra kort".

Innan kunde man ha journalister som slängde ut krokar för att bara se om det fastnade något intressant. De kunde följa upp spår bara för att se om det rullades upp något löpsides-stoff.

Idag har man inte råd att chansa. Man kan inte ha 5 journalister som gräver i något, för att tre veckor senare komma fram till att det inte fanns något spännande. Då har ju tidningen spenderat 150000 för ingenting. Det har man inte råd med idag.

Därför kör man på säkra kort. Återvinner tidigare avslöjanden om Littorin, Silvia, Kamprad efterssom man vet att där finns det åtminstone något. Och att gräva i detta garanterar ivarjefall att man inte går helt lottlös.

Man kör historier med enkel dramturgi "Elvaåring avsläng av tåget" men utan att följa upp och se om det finns något mer spännande i historien (exemepelvis varför en pensionär behåller "elvaåringen" under ett dygn). Sådant kostar för mycket.

Det gör att ekonomin går bättre. För det går ju trots allt 100 misslyckade grävjobb per scoop. Men det innebär också att vi aldrig mer kommer få läsa några scoop på Aftonbladets löp. Bara, i bästa fall, uppföljningar på sådant som vi alla redan har läst på nätet.

Men för faan, Ingvar Kamprad var med i Nordisk Ungdom som på den tiden motsvarade scouterna likväl som Hitler Jugend.

Hur ideologiskt skolad kan han ha varit?

Nu har den vidriga kulturmarxisten Gunilla von Hall fått ett tillfälle att visa upp sin godhet. För att försöka hålla mig på samma nivå som henne, så vill jag först uppmana er till att studera bilden på henne som finns i tidningen (länken). Så säg, är inte detta utseende ett typiskt kulturmarxistiskt? Ser ni hur blicken liksom söker sig ut ur fotot, i sin strävan efter förstörelse. Man kan förutom en genuin kulturmarxistisk strävan, även se en medelmåttig oduglighet, som oroligt söker efter bekräftelse från andra goda människor. Det gäller ju att inte tappa i konkurrens i godhetshierarkin.

Nu till lite mer seriös analys. IKEA är för det första dessa kulturmarxisters våta dröm. Ett företag som levererar paket med samma okulturella materialism till "hela" världen. För det andra är IKEA i realiteten utan konkurrens i alla fall i Sverige. Detta helt oavsett Kamprads göranden och låtanden. IKEAS status har helt enkelt antagit en status som blir självgående. Det spelar ingen roll hur "nazistisk" Kamprad är, ty egenintresset för konsumenten blir helt avgörande för resultatet i alla fall.

Att Kamprad ändå väljer att skänka bort en slant till något som anses som välgörenhet, men som i realiteten är dåligt för både mottagaren (Afrika) och givaren (Europa), är förvisso en form av damage control. Men det blir liksom fånigt när den mediokra sopan Gunilla bashar Kamprad här. Det blir så jävla tydligt att hon slänger iväg ett skott på ett sittande mål, som i detta fall kan beskrivas som att rikta mynningen av en AK4 mot och i kontakt med, en guldhamster och lägga i "A" samt trycka in avtryckaren.

Fy fan vad hon äcklar mig!

/JTS