Citat:
Ursprungligen postat av
ABC.
Vad är ens poängen med att bli "upplyst"? Annat än att det känns bra? Det är ingen långsiktig lösning, och det är de lösningarna som är de enda som jag är beredd att lägga ner tid på.
Poängen med andlig upplysning är inget du bör fundera över, för den är helt bortom din nuvarande räckvidd, perception av livet( underhållning/tidsfördriv i tankarna, vilket är synonymt med att man slösar bort sin ändliga tid, eller dödliga liv). Vad du bör fundera över är
processen som leder mot andlig upplysning och bara i detta syfte har t.ex. den här tråden något som helst existentiellt värde för någon öht. Alltså andlig upplysning är inget koncept, det är den naturliga strävan eller drift som finns ingrodd i varenda levande cell, från en daggmask till en komplexare form som en människa.
Du säger att du söker en lösning, vilket problem söker du en lösning på(och vad tror du att grundproblemet bottnar i)?
Det är inte till för det begränsade intellektet att klura ut vad poängen med andlig upplysning är för något eller varför det skulle tjäna något till, att fundera i sådana banor leder bara till frustration och tro, inte kunskap eller visdom. Andlig upplysning är synonymt med befrielse, varför söker någon varelse frihet? Varför vill någon undvika lidande eller obehag eller stagnation(fundera på detta noga), vad driver överlevnadsinstinkten, varför vill man ''finnas'' och varför blir en människa som trotsar sin naturliga drift efter frihet(expansion) deprimerad, d-v-s olycklig?(Fundera också på detta noga).
En varelse som är andlig upplyst har förmågan att befria sig själv från all sorts träldom, till skillnad från alla andra som är fångade i tendenserna/begären. Tendenserna/begären upphör inte efter döden och sådana livsenergier utan en fysisk kropp söker därför tvångsmässigt upp en ny livmoder(inte medvetet nej) som passar den individuella strukturen där tendenserna/begären kan få ett levande aktivt uttryck igen.
Det kallas för andlig upplysning av två skäl: andlig därför att det inbegriper den dimensionen av livet som våra biologiska organ/sinnen inte är utvecklade för att kunna uppfatta, t.ex. vår synförmåga, eller det vi kan se. Ögat kan bara uppfatta sådant som reflekterar ljuset tillbaka till ögat, för att ljus skall kunna reflektera tillbaka till ögat från ett observerbart objekt kräver det att objektet stoppar ljuset( ljuset går inte rakt igenom). Objekt som ljuset går igenom har vi svårare för att se(t.ex. glas). Objekt som inte stoppar ljus öht kan vi därför inte se öht(e.g. subtil materia, ''spöke''). Vissa djurarter med en väldigt skarp sinnesnärvaro kan dock naturligt uppfatta rörelsen från objekt som inte stoppar ljuset(t.e.x kattdjur, ormar). En människa som utvecklar sin närvaro/koncentration eller medvetenhet kan uppfatta detsamma(och mycket mer därtill, folk i allmänhet är inte medvetna om sin egen kapacitet och använder därför bara en väldigt liten del av sin slumrande intuitiva intelligens). Det som verkligt är hänvisat till som andligt är dock helt utan form(även subtila former som inte stoppar ljus)
Upplysning är bokstavligt talat att skingra mörkret, så att det går att se vad som finns där. Troende människor(oavsett om det är religiösa som tror på gud, ateister utan tro på gud med sin materialistiska tro, eller människor som tror på övernaturliga fenomen) är likaså individer som försöker förstå någonting om det som inte går att se(mörkret) och därför drar alla möjliga förvrängda slutsatser om livet. Upplysning är därför att tända en lampa, plötsligt kan man se det som inte tidigare gick att se. Olika grader av andlig utveckling är därför som ljussvagare eller ljusstarka glödlampor som belyser mindre/mer och därmed också skingras mörkret mindre/mer.
Andlig - upplysning är därför synonymt med att se klart(synförmågan vara bara ett bildligt exempel). Världen är därför inte en plats där onda makter slåss mot goda makter(som människor projicerar saken i sin begränsade förståelse av livet). Världen har alltid varit en plats där varelser med varierande grader av medvetenhet drabbar samman i brist på klar syn(ignorans), tro vs tro. Ser man livet i sin helhet vet man också hur man på bästa sätt skall fortskrida för sitt eget och alla andras bästa(det är syftet med söka upp en autentisk ''guru'' = en som skingrar mörkret). Därför bör man söka sig till processen som leder mot andlig upplysning, annars är lidande ett kontinuerligt cykliskt faktum och befrielse en konstant längtan(alla inser detta för eller senare, men det är en lång ''evolution'' dit'' och många piskrapp som skall uthärdas för den trotsige som i sin ignorans tror sig veta bättre ändå och går motströms och därav får lida friktionen orsakad av den egna ignoransen eller brist på klarsynthet, i.e ''karma'')