2011-08-21, 07:27
#1
Hej fb-vänner.. här kommer min historia om min ångest som jag drabbades av förra året. Hoppas några av er tar er tid och läsa den.
Jag minns inte exakt hur det började men någon gång under hösten 2010 så kunde jag bli lite "tom" på nätterna.. alltså en skum känsla där jag behövde någon att prata med samt kanske ta lite frisk luft. Det var en hemsk känsla men den varade inte så länge. Jag minns även att jag kunde känna mig lite seg och tung i huvudet när jag åt mycket mat. Jag minns även en dag då jag hade varit uppe och spelat hela natten.. när jag skulle lägga mig kände jag hur jag inte kunde andas.. och jag var tvungen att hjälpa till själv med adningen, så jag sprang ut och hade panik m.m. försökte "kräkas" också eftersom jag misstänkte att något blockera min hals.. men sen lyckades jag somna och allt blev bra, sen dess har jag inte haft problem med andningen, men det är en typisk ångestsymptom right?
Hur som helst så tänkte jag inte så jätte mycket på det.. det riktiga helvetet började några veckor senare då jag skulle upp till skolan och hade sovit kanske 2-3 timmar samt ätit massa skit precis innan jag somnat.. jag var helt väck och skum i huvudet.. när jag kom hem efter skolan så ringde jag mina föräldrar och sa att jag var rädd osv.. hur som helst gick jag och la mig strax efter det.. hela den helgen mådde jag skit.. jag sov knappt jag mådde helt skumt... jag lyckades dock ta mig ut lite och gick promenad m.m. samt var med och handlade. På söndagen sedan mådde jag mycket bättre.. jag mådde som en helt vanlig person.. fyfan var glad jag var haha.. den känslan av att äntligen må som en normal person var helt obeskrivligt skönt. Hur som helst så höll den bara ett par dagar.. en kväll lite senare när jag skulle ut med lite polare så fick jag panik samtidigt som vi var ute och gick.. jag kände mig "ostadig" och att jag var tvungen att ta mig hem till mina föräldrar och vila.. jag visste inte om jag skulle klara hela vägen hem utan att svimma eller något.. men det gick bra.
Några veckor senare så gick jag till doktorn som tog massa värden osv. blodprov 4st eller något.. allt såg bra ut sa hon, hon misstänkte att det var datorn som gjort mig helt skum och tyckte jag skulle gå ut mer.
Iaf nu i ett år har jag gått omkring med denna tomhets känsla.. alltså det är en väldigt skum känsla.. när jag t.ex är ute och går med min hund så kan jag hela tiden vara rädd för att försvinna från denna jord, jag är rädd för att jag ska bli HELT tom i huvudet och inte ha något att tänka på.. att jag bara ska försvinna. Jag är rädd för jag ska bli helt tom i resten av kroppen, att jag inte längre kan röra armar/ben osv... Skulle jag t.ex inte minnas vad jag åt igår får jag panik.. herregud håller jag på att bli helt väck osv.. Ja ni förstår...
tomheten har också gjort att jag ibland säger fel ord, att jag ibland inte kommer på rätt ord att säga osv.. men det är dock lite överdrivet jag säger inte fel ord så ofta, ibland 1-2 gånger per dag ibland aldrig.
Hur som helst så antar jag att jag blivit så här tom och dum eftersom jag jämt och ständigt sitter framför datorn och inte motionerar kroppen.. att hjärnan inte är ute och får luft som den ska.
Varför är jag då inte ute och motionerar så jag blir bättre? Jo jag har varit det ett par gånger, några gånger har jag känt mig lite bättre faktiskt, då har jag känt mig mer levande och mindre rädd.. dock har jag alltid blivit sämre några dagar efter då jag fallit tillbaka in i tomheten igen.. antagligen för jag suttit inne framför datorn.
En annan anledning till att jag inte är ute och motionerar/går är för att jag är rädd för att få panik där ute.. här hemma är jag trygg framför datorn.. iaf ibland, för det mesta.
iaf för att bli bättre antar jag att jag måste ut mer.. och när jag väl känner mig bättre får jag inte sluta gå ut bara för att jag mår lite bättre.. då kommer jag falla tillbaka igen..
lite mer bakgrund om mig och mitt liv före jag fick ångesten:
Innan jag fick ångesten hösten 2010 så mådde jag kanon, eller ja, jag mådde kanske inte kanon jag har väl problem som alla andra.. men jag har en del att leva för jag tycker om min familj jag har vänner m.m. Jag satt dock bara hemma hela tiden då jag slutade skolan för att börja läsa 1-2 lektioner i veckan då jag bara hade 1 ämne kvar innan jag kan läsa på universitet.. så jag satt hemma och spela hela veckorna förutom 1 dag i veckan då jag skulle upp till skolan.. varje gång sov jag givetvis bara 2-3 timmar innan jag skulle gå dit.. så mitt liv bestod nästan bara av dator hela tiden.. samt träffa vänner på helgerna, tyvärr kan jag inte träffa vännerna längre då jag mår så här
.
slutligen, jag ber om ursäkt för att vissa delar av texten är lite luddig, formuleringar osv.
Kan berätta att jag börjar skolan igen om c.a 1 vecka, då kommer jag läsa heltid och med en klass, jag hoppas jag kommer passa in! jag hoppas att ångesten försvinner så jag kan gå dit, kanske är det det som jag behöver.
Men ni får gärna komma med tips hur jag ska bli fri från denna ångest, kanske är det någon som varit i samma sits? Kan även säga att jag inte har velat äta något läkemedel då jag avskyr sån skit.. jag ska fan bli fri från detta utan.
Jag minns inte exakt hur det började men någon gång under hösten 2010 så kunde jag bli lite "tom" på nätterna.. alltså en skum känsla där jag behövde någon att prata med samt kanske ta lite frisk luft. Det var en hemsk känsla men den varade inte så länge. Jag minns även att jag kunde känna mig lite seg och tung i huvudet när jag åt mycket mat. Jag minns även en dag då jag hade varit uppe och spelat hela natten.. när jag skulle lägga mig kände jag hur jag inte kunde andas.. och jag var tvungen att hjälpa till själv med adningen, så jag sprang ut och hade panik m.m. försökte "kräkas" också eftersom jag misstänkte att något blockera min hals.. men sen lyckades jag somna och allt blev bra, sen dess har jag inte haft problem med andningen, men det är en typisk ångestsymptom right?
Hur som helst så tänkte jag inte så jätte mycket på det.. det riktiga helvetet började några veckor senare då jag skulle upp till skolan och hade sovit kanske 2-3 timmar samt ätit massa skit precis innan jag somnat.. jag var helt väck och skum i huvudet.. när jag kom hem efter skolan så ringde jag mina föräldrar och sa att jag var rädd osv.. hur som helst gick jag och la mig strax efter det.. hela den helgen mådde jag skit.. jag sov knappt jag mådde helt skumt... jag lyckades dock ta mig ut lite och gick promenad m.m. samt var med och handlade. På söndagen sedan mådde jag mycket bättre.. jag mådde som en helt vanlig person.. fyfan var glad jag var haha.. den känslan av att äntligen må som en normal person var helt obeskrivligt skönt. Hur som helst så höll den bara ett par dagar.. en kväll lite senare när jag skulle ut med lite polare så fick jag panik samtidigt som vi var ute och gick.. jag kände mig "ostadig" och att jag var tvungen att ta mig hem till mina föräldrar och vila.. jag visste inte om jag skulle klara hela vägen hem utan att svimma eller något.. men det gick bra.
Några veckor senare så gick jag till doktorn som tog massa värden osv. blodprov 4st eller något.. allt såg bra ut sa hon, hon misstänkte att det var datorn som gjort mig helt skum och tyckte jag skulle gå ut mer.
Iaf nu i ett år har jag gått omkring med denna tomhets känsla.. alltså det är en väldigt skum känsla.. när jag t.ex är ute och går med min hund så kan jag hela tiden vara rädd för att försvinna från denna jord, jag är rädd för att jag ska bli HELT tom i huvudet och inte ha något att tänka på.. att jag bara ska försvinna. Jag är rädd för jag ska bli helt tom i resten av kroppen, att jag inte längre kan röra armar/ben osv... Skulle jag t.ex inte minnas vad jag åt igår får jag panik.. herregud håller jag på att bli helt väck osv.. Ja ni förstår...
tomheten har också gjort att jag ibland säger fel ord, att jag ibland inte kommer på rätt ord att säga osv.. men det är dock lite överdrivet jag säger inte fel ord så ofta, ibland 1-2 gånger per dag ibland aldrig.
Hur som helst så antar jag att jag blivit så här tom och dum eftersom jag jämt och ständigt sitter framför datorn och inte motionerar kroppen.. att hjärnan inte är ute och får luft som den ska.
Varför är jag då inte ute och motionerar så jag blir bättre? Jo jag har varit det ett par gånger, några gånger har jag känt mig lite bättre faktiskt, då har jag känt mig mer levande och mindre rädd.. dock har jag alltid blivit sämre några dagar efter då jag fallit tillbaka in i tomheten igen.. antagligen för jag suttit inne framför datorn.
En annan anledning till att jag inte är ute och motionerar/går är för att jag är rädd för att få panik där ute.. här hemma är jag trygg framför datorn.. iaf ibland, för det mesta.
iaf för att bli bättre antar jag att jag måste ut mer.. och när jag väl känner mig bättre får jag inte sluta gå ut bara för att jag mår lite bättre.. då kommer jag falla tillbaka igen..
lite mer bakgrund om mig och mitt liv före jag fick ångesten:
Innan jag fick ångesten hösten 2010 så mådde jag kanon, eller ja, jag mådde kanske inte kanon jag har väl problem som alla andra.. men jag har en del att leva för jag tycker om min familj jag har vänner m.m. Jag satt dock bara hemma hela tiden då jag slutade skolan för att börja läsa 1-2 lektioner i veckan då jag bara hade 1 ämne kvar innan jag kan läsa på universitet.. så jag satt hemma och spela hela veckorna förutom 1 dag i veckan då jag skulle upp till skolan.. varje gång sov jag givetvis bara 2-3 timmar innan jag skulle gå dit.. så mitt liv bestod nästan bara av dator hela tiden.. samt träffa vänner på helgerna, tyvärr kan jag inte träffa vännerna längre då jag mår så här
.slutligen, jag ber om ursäkt för att vissa delar av texten är lite luddig, formuleringar osv.
Kan berätta att jag börjar skolan igen om c.a 1 vecka, då kommer jag läsa heltid och med en klass, jag hoppas jag kommer passa in! jag hoppas att ångesten försvinner så jag kan gå dit, kanske är det det som jag behöver.
Men ni får gärna komma med tips hur jag ska bli fri från denna ångest, kanske är det någon som varit i samma sits? Kan även säga att jag inte har velat äta något läkemedel då jag avskyr sån skit.. jag ska fan bli fri från detta utan.
