2011-08-20, 16:12
#1
Jag är en kille emellan 25 och 30 som ser bra ut, är ganska smart, studerar på en av de bästa utbildningarna på universitet, jag är sympatisk men kan även vara hård och principfast. Jag anser, att jag har förutsättningar att vara en väldigt bra kille. Folk har även lätt för att tycka om mig när jag låter min personlighet skina igenom.
Men jag är rädd att min bitterhet och frustration som jag har börjat känna i livet på sistone ska förstöra för mig. Jag vill inte ge uttryck för bitterhet och sänkt livsglädje när jag är bland andra människor. Jag vill att det ska synas att jag är en glad och enkel kille som folk respekterar och vill ha att göra med, de sakerna jag utstrålar när jag helt enkelt inte känner bitterhet.
Anledningen till att jag börjar bli sjukt bitter över livet och även känner en frustration och vrede vet jag inte rikitigt. Jag tror det beror på att det finns massa saker i livet som jag vill ha men som jag inte har ännu. Jag vill tex ha en fru, en familj, känna stark samhörighet vilket jag inte gör.
Jag har börjat känna en känsla att jag ogillar Sverige som land mer och mer. Och vår kultur och speciellt vad som håller på att hända med oss som folk. Iallafall oss människor i Stockholm. Jag hatar Stockholm och alla osäkra, fjollor till killar som vistas där. Politiskt korrekta, osäkra fjantar som alla ser likadana ut och totalt saknar själ.
Frågan är ju varför jag väljer att fokusera på sådant jag inte gillar, när jag tex vet att det finns massor av sköna genuina svenskar så väljer jag att fokusera på sådana jag avskyr?
Alla dom här jobbiga tankarna drar ner mig i helt sjukt deprimerat sinnestillstånd där jag blir sugen på att typ begå någon form av brott eller liknande för att få ut min frustration. Vad fan ska jag göra?
Men jag är rädd att min bitterhet och frustration som jag har börjat känna i livet på sistone ska förstöra för mig. Jag vill inte ge uttryck för bitterhet och sänkt livsglädje när jag är bland andra människor. Jag vill att det ska synas att jag är en glad och enkel kille som folk respekterar och vill ha att göra med, de sakerna jag utstrålar när jag helt enkelt inte känner bitterhet.
Anledningen till att jag börjar bli sjukt bitter över livet och även känner en frustration och vrede vet jag inte rikitigt. Jag tror det beror på att det finns massa saker i livet som jag vill ha men som jag inte har ännu. Jag vill tex ha en fru, en familj, känna stark samhörighet vilket jag inte gör.
Jag har börjat känna en känsla att jag ogillar Sverige som land mer och mer. Och vår kultur och speciellt vad som håller på att hända med oss som folk. Iallafall oss människor i Stockholm. Jag hatar Stockholm och alla osäkra, fjollor till killar som vistas där. Politiskt korrekta, osäkra fjantar som alla ser likadana ut och totalt saknar själ.
Frågan är ju varför jag väljer att fokusera på sådant jag inte gillar, när jag tex vet att det finns massor av sköna genuina svenskar så väljer jag att fokusera på sådana jag avskyr?
Alla dom här jobbiga tankarna drar ner mig i helt sjukt deprimerat sinnestillstånd där jag blir sugen på att typ begå någon form av brott eller liknande för att få ut min frustration. Vad fan ska jag göra?