Utan empiriskt underlag i min hand skulle jag svara att så är nog fallet. Dels är det försås politiska beslut som till en del kan klargöra det hela. Sedan är det som om vi hela tiden skapar berättelser om oss själva som vi kan förmedla till andra för att få deras acceptans, i grunden deras kärlek. I form av rätt boende, mat resor, teknik,kläder, utseende, bilar, värderingar och normer, utbildningar, pengar, familjeliv mm.
I söndags var jag ute i skogen och plockade bär med min brors två fyraåringar. Plötslig hör vi porlandet av en bäck. Vi går dit, och det är en vacker, trolsk bäck med forsrännor och stenar i. De blir fascinerade av bäcken och går ut, där det är grunt, och klafsar med gummistövlarna i bäcken och skrattar. De är så där obekymrade lyckliga som bara barn kan vara och som vuxna oftast saknar. De lever i nuet och gläds lika mycket av en vacker sten, som av att få märkeskläder för 2500 kr. Nej, de gläds mer av naturen som om den var naturlig för dem och att de är nyfikna på allt och vill lära sig om växter, djur, fjärilar, maskar, löv, ja allt som finns i naturen.
__________________
Senast redigerad av Mortis 2011-08-29 kl. 00:56.