Citat:
Visst. Under större delen av 60-talet i alla fall.Efter att ha tagit till mig allehanda åsikter från inlägg i denna tråd kan det konstateras att reaktionen och åsikten om att bli tilltalad, respektive att tilltala någon med "ni" skiljer sig åt högst avsevärt. Det som är mest anmärkningsvärt är dock desom anser att "ni" på något sätt skulle vara nedsättande eller på annat sätt olämpligt tilltal till en person till vilken en viss distans finns. På 60-talet var det fortfarande tydligt att "du" till okända eller riktat till exempelvis lärare i skolan inte fick förekomma,
Citat:
Det var det däremot inte alls. I läroverket tilltalade lärarna lärjungarna med efternamn eller ni, men lärjungarna tilltalade lärarna med yrkestitel med eller utan efternamn.
det normala var därvid just "ni",
Det är ju just föreställningen att du-reformen avlöste ett tidigare artigt niande som är den vanföreställning som verkar så svår att utrota här i tråden.
Citat:
I butiker, självklart - där är ju kunden iuppenbart överläge över betjäningen. På expeditioner är det ju inte självklart så. Det var aldrig fel att kalla en statsanställd expeditionsslav för byrådirektörn, även om h*n hade tre befordringar kvar dit.
detta likväl ett rimligt tilltala av alla som tjänstgjorde i exempelvis butiker eller expeditioner.
Citat:
Det är nog i samtiden det enda rimliga sättet att se det på.
Fortfarande används "ni" omvänt, alltså tilltal när man kontaktar någon i en butik, men där kan man givetvis även se det som att "ni" avser företaget och inte den fysiska personen som företräder företaget ifråga.
Citat:
Den situationen fanns naturligtvis före du-reformens tid också. Fanns ingen titel, eller var titeln okänd, tilltalade man med herr eller fru plus efternamn. Visste man inte vad personen hette, sa man min herre om den okände var man, och slingrade sig i diverse pronomen- och titellösa passivkonstruktioner om den okända var en kvinna.
Att som i äldre tider tilltala andra med titel och/eller namn ställer sig numera sällan görligt enär den uppgiften saknas i många fall, idag kan vi känna en person väl utan att veta vad denne har för titel.
Så det skulle gå precis lika bra nu som då, om bara viljan funnes.
Citat:
Inte fan blir jag tilltalad i skrift med ni, heller! Det skulle isåfall vara i sådan cirkulärreklam som slängs oöppnad, så att jag inte är medveten om saken.
Ännu ser vi i de flesta fall tilltal i skrift där inte ett namn är angivet som tilltal blir just "ni", ingen lär väl anse att detta sker för att visa mottagaren lågaktning!
Citat:
Det kan så vara att du inte har, men det måste väl nu vara dig ganska uppenbart att många andra gör det, kanske framför allt de som är tillräckligt gamla för att komma ihåg hur det var före du-reformen?
Har aldrig reagerat negativt på att någon använt "ni" som tilltal,
Citat:
Visst är det så. Men då ska man vara medveten om vad olika kategorier människor tycker om att bli niade också.
å andra sidan inte att de sagt namnet heller, skillnaden mot äldre tiders "namnanrop" är att det numera ej sällan blir mer än förnamn. Detta kan man ibland se som en positiv detalj, detta med tanken "han vet och minns vad jag heter"! Att återkommande i ett samtal eller en intervju använda namn och/eller titel har dock försvunnit, där ser jag ingen brist heller, jämför då en intervju som sändes i radio förr kunde vara så beskaffad att i var och varannan mening upprepas som inledning "generaldirektören" eller vad det nu kunde vara, denne i sin tur svarade med "redaktören". Det var dåtidens sätt att visa aktning för varandra, idag tycker vi det verkar påtagligt överdrivet.
