Säger ni "Ni" ?

I dag blev jag tilltalad med både "Ni" och "Herrn" när jag beställde en öl på en pub! Det känns inte bra, alltså...

det är olika för varje tillfälle. ibland känns det bättre i munnen att använda sig av "ni", men oftast använder jag "du" när jag tilltalar någon.

Säger bara "du" eller "hörru". Hoppas ingen tar illa upp.

När folk tar illa upp av att tilltalas "Ni", är det nog nästan alltid en känsla av "åldersdiskriminering". En markering att man tillhör en äldre generation än motparten. Folk är fåfänga när det gäller ålder. Kanske är de inte heller så gamla som den "niande" verkar tro eller så har de trott sig verka yngre . De äldre som säger att de inte gillar att tlltalas "du" är knappast ärliga - finns väl ingen som inte uppskattar ett tilltal som rimmar med ungdom. Att inte betraktas som "för gammal" är viktigt för de flesta. Om folk verkligen såg upp till ålder så skulle yngre försöka se äldre ut - men det gör de ju knappast...

Därmed inte sagt att "niande" alltid behöver ha med ålder att göra. Det kan ju finnas andra orsaker till att den tilltalande inte känner sig jämförbar med den tilltalade. Men riktigt illa upp tar man nog bara om man känner sig utpekad som gammal - allt annat är förlåtligt.

Lite nekro på den här tråden, men känner att jag måste svara på senaste inlägget. Irritationen över att bli niad handlar inte om åldern så mycket som vad det betyder och hur det används. Jag blir niad trots att jag är i 20-årsåldern. Det här med att nia folk är egentligen rätt oförskämt och det hade verkligen inte uppskattats på tiden då ni användes. Då använde man "ni" när man skulle trycka ner någon eller skälla ut någon. I annat fall tilltalades man med titel och efternamn. "Vill Dr. Andersson ha extra strössel på glassen?" "Vill Frun ha glass med ankan?". Aldrig "Vill ni ha kräm på tårtan?".

Detta har förmodligen ingen av dagens niare en aning om, och därför blir äldre människor irriterade och stötta. Både för att det är löjligt att nia nu, och för att det är oförskämt.

Om man pratar med t.ex butikspersonal så säger man väl ni oavsett ålder men det är ju då företaget man niar.

-Har ni blixtlås?
-Nej, men vi har åskledare.

Om jag själv blir niad av en ungdom så blir jag förbannad men min aktning för ungdomen ökar så det jämnar ut sig.

Underförstått är det pluralformen ni (ni som utgör företaget). I det fallet tycker jag att det ska vara ni och butikspersonalen ska tala om vi. Jag kan snarast reta mig på butikspersonal som säger:
"Jag har den i lager" etc.

Jag fick lära mig i skolan att "ni" är formellt, artigt tilltal och att "du" är informellt tilltal som passar bland kompisar/familj och i viss mån "okända" personer i samma ålder eller yngre. Vi fick lära oss att äldre, framförallt äldre man inte känner samt kunder och liknande alltid skulle tilltalas med "ni". Jag är född 79 så det var inte så länge sedan.

Det är ju precis tvärtom än vad du tror. Hade du varit född senast på 40- eller 50-tal (kanske 60-) hade du fått med dig att ni före tiden för du-reformen inte var särskilt artigt tilltal (som redan gåtts igenom ett antal gånger i denna tråd). Ditt förment artiga ni är alltså ett sentida påhitt utan stöd i traditionen.

Att 80-talister och framåt själva hittar på att nia för att de tror att det är artigt, det är en sak. Men vad med detta "jag blev minsann uppfostrad att..." som dyker upp hela tiden?

Lundsberg är en uppenbar källa till ofoget.

Var du gick i skola?

Jag gick i lågstadiet i en mellanstor skola i mellansverige och resten av tiden i en lite mindre stad ca 10 mil bort där jag gick i 3 olika skolor delar av mellanstadiet i en av dom, resten av mellanstadiet samt högstadiet i en annan och gymnasiet i den 3e. Närmare än så tänker jag inte specificera för att inte outa mig själv-

Jag fick lära mig i skolan (Alla 4a skolorna) att "du" var nåt man använde för nära och kära, vänner och bekanta och att det var snudd på oartigt att dua äldre och folk man inte kände utan att då skulle man använda "ni".

Skumt, jag är ungefär lika gammal och har gått i skolor i mellansverige och har aldrig fått höra ens i närheten av något sådant.
Däremot fick man om man läste tyska (och säkert andra språk) höra att i vissa andra kulturer och länder var det inte som sverige utan där var det minsann viktigt med niande (eller den lokala motsvarigheten då)

Jag fick lära mig precis samma sak, och jag är född 88:a.

Samtidigt tycker jag att det är en fruktansvärt löjlig sak att blir arg över, om man blir "niad" eller inte.