Kulturvetare och fysiker på samma plan

Med kulturvetare menar jag sociologer, psykologer, antropologer och alla andra benämningar på vetenskaper som forskar om människan och samhället.

Men fysiker menar jag astronomer, matematiker och alla andra benämningar på vetenskaper som forskar om materiella ting som kan upplevas med våra sinnen.

Jag anser att kulturvetare och fysiker har kommit till samma slags "tak" inom vetenskapen.

Fysikernas problem är att observatören måste tas med i beräkningen när man utför experiment. Detta leder till problem och motsägelser eftersom fysikerna aldrig har stött på detta problem innan. På samma gång försöker fysikerna att forska om och definiera det svarta, tomma intet som omger oss, dark matter, dark energi osv. Namnen på dessa är som ni förstår så för att fysikerna inte har en blekaste aning om vad det är.

Kulturvetarna befinner sig i samma slags sits. I kulturvetarnas fall är det "kulturen" som är det svarta, tomma intet som omger oss. Kultur och dark energi är fruktansvärt svåra att definiera, speciellt om man måste ta observatören i beräkning, eftersom det finns många olika uppfattningar om definitionen av dessa företeelser. Men vetenskapen har ännu inte uppfunnit verktygen som hjälper oss att förstå dessa fenomen.

Är detta en slump? Har kultur och dark energi ett samband? Har vi börjat att röra oss mot en breakthrough inom vetenskapen när vi inser att kulturen som vi lever i och rymden så som vi uppfattar den hänger ihop väldigt, väldigt intimt?

Nej. Kultur och "dark energi" har inget med varann att göra.

De hänger ihop för att kulturen är en del av kosmos.
Eller menar du på något annat sätt? Något som är svårt att begripa har det gemensamt med något annat som är svårt att begripa att de båda är svåra att begripa?
Annars är ditt inlägg lite svårt att begripa, kanske bara jag som är trött dock
/Bocken

Så den mänskliga kulturen och vårat sätt att se på rymden är helt oberoende av varann? Utveckla gärna! Så ett gäng varelser utan kultur, säg några gorillor, skulle kunna komma fram till att universum består av 99% av dark energi utan att först skapa ett samhälle?

Det var inte ett sånt sammanhang du syftade på i trådstarten. Svaret var: nej, mörk materia och kultur är inte samma sak eller på något sätt analoga. Om frågan hade varit "inverkar kultur och omgivning på vårt sätt att forska och tolka världen?" så hade ett "nej!" rättfärdigat de frågor du nu ställer. Men som avvisning av det givna svaret, framstår det som retorik och sofisteri.

Nu förväxlar du kartan med området. Kulturen och utforskandet av den mörka energin kan mycket väl ha ett samband, men kulturen och den mörka energin i sig hänger bara ihop på det sätt som Bockstensmannen nämnde.

Edit: En till sak, att observatören spelar roll har varit känt i fysiken sedan länge. Relativitetsprincipen härrör sedan 1600-talet, och kvantmekanikens "measurement problem" har funnits åtminstone sedan 1930-talet. Det är visserligen fortfarande olöst, men det är inte nytt.

Kulturvetare och fysiker intresserar för fenomen/objekt med olika materiell status.

Kulturvetarna undersöker kultur, vilket kan översättas med att människor har gemensam identitet. T ex så har du och jag nu gemensam identitet nu när vi är "flashbackare". Denna identitet existerar för att vi människor har skapat denna identitet och att vi tror på den. I första hand, beror inte flashbacks-identiten på naturen utan den har uppstått i samhället.

En fysiker undersöker den materia som existerar oberoende av både samhället och kulturen (förutom de prylar som vi har tillverkat i samhället). Denna materia fanns innan människan.

Om vi sätter samman en kulturvetare och fysiker så pratar de om helt olika saker. Det finns inget gemensamt "tak".

Mer än just om du själv betraktar det på annat vis.

Vetenskapen försöker att utge sig för att vara 100% objektiv men i praktiken är det omöjligt. Vad var det som från första början startade rymdkapplöpningen mellan Ryssland och USA som gav vetenskapen en rejäl skjuts? Det var naturligtvis kultur och den inneboende politiken som bestämde vart resurserna skulle läggas. Så är det inom all forskning.

Mitt påstående är: För att nå längre och utveckla vetenskapen måste vi kolla på kulturen i vilket vetenskapen föds.

Nu har TS bytt frågeställning

För att svara på din frågeställning så är det två olika läger inom vetenskapen, de som tror att vetenskapen är 100 % objektiv. Denna syn företräds av vetenskaps"männen" och de som tror på vetenskapen. De andra som inte anser att vetenskapen kan vara 100 % objektiv företräds främst av kulturvetarna (/andra benänämningar). Istället kan man anlägga en pragmatisk syn här; det som fungerar i verkligheten fungerar oberoende av dess orsaker.

För övrigt har du ställt en klassisk hönan/ägget diskussion...vilket kom först? Vetenskaplig utveckling skapar en viss samhälle/kultur/tidsålder (Kalla kriget)? Eller en viss samhälle/kultur/tidsålder (Kalla kriget) skapar vetenskaplig utveckling?

Visdst har du rätt i att vetenskaplig utveckling uppstår i ett visst samhälle/kultur/tidsålder och av människors intentioner, uppfinningsrikedom, ambitioner och beslut etc.etera men frågan är om det är nödvändigt att undersöka detta orsak - verk förhållande i efterhand?

Den vetenskapliga utvecklingen har redan inträffat oberoende om vi i efterhand försöker oss besvara varför den vetenskapliga utvecklingen inträffade? Vad tycker TS själv?

Frågan är också hur vi ska undersöka ("kolla") detta samhälle/kultur/tidsålder? Det är just det som kulturvetarna (historikerna/vetenskapshistorikerna + andra benämningar) arbetar med. De säger själva att de är inte 100 % objektiva.

Tvärvetare håller på med din frågeställning...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tv%C3%A4rvetenskap

Sök själv på internet om du vill veta mer.