Problemet är snarare att folk inte kan skilja på det juridiska status man går in i vid vigsel, och alla de institutioner som får lova att utföra själva akten.
Äktenskapet i sig har ingenting att göra med kristendom, judendom, islam, hårdrock, homosexualitet osv att göra. Det är bara ett legalt tillstånd mellan två människor. På något sätt inkommer pappret till myndigheterna. (I mitt fall via en snabb profan ceremoni i kommunhuset...

)
Däremot har samhället åsikter om vad denna status innebär. Det finns prakitiskt taget ingen skillnad mellan olika kulturer ifråga om detta, det är djupt och uråldrigt, och skapat utifrån konkreta behov:
De barn som föds av en kvinna blir automatiskt registrerade som avkomlingar till mannen hon är gift med. Detta utan "faderskapserkännande". Ett slags erkännande i förskott altså. I samförstånd mellan två individer. Enkelt va?
Därav min obekväma hållning inför homo"äktenskap". Det har ingen funktion annat än att få känna sig som en karbonkopia av en heterosexuell relation, med det lilla undantaget att man inte kan avla barn. Men i det här fallet är det det lilla undantaget som är betydelsefullt.
Tänk om två lesbiska "gifter" sig. Den ena föder ett barn. Vem skall samhället utgå från är fader? Eller skall alla spela med i charadern och låtsas att generna kom från den andra kvinnan?